• Anonym (Usch)

    Killen ”tar” min graviditet

    Jag är så arg att jag kokar! 


    fick reda på att jag är gravid för cirka 4 veckor sedan, helt oplanerat och vi blev båda chokade. 


    när choken lagt sig blev jag euforisk, svävade på moln, berättade för min mamma och plötsligt fick livet en tydlig mening. 


    jag har en sambo, varit tillsammans cirka 1 år, han har två barn sedan innan. Vi har inte haft ett problemfritt förhållande på något sätt, vi bråkar ofta. Men har såklart fina stunder med. 


    han vill absolut inte att jag ska behålla det pga vår ostadiga relation och andra faktorer (ekonomi). Han föreslår istället att vi försöker igen om något år. kan tillägga att jag är 33 år. 

    jag blir så jävla förbannad på honom, vi båda var medvetna om att detta kunde hända när vi hade oskyddat sex. Sen har han mage att tvinga mig att skada min kropp frivilligt och föreslå att vänta ett år och försöka igen?! Vad är det som säger att det är annorlunda om ett år?! Och jag förväntas ta hand om hans barn (älskar dom) men får inget eget?!


    har självfallet mängder av hormoner som säkert eldar på känslorna. Fick även abrupt avsluta min medicinering med antidepressiva (sjukskriven) när jag fick reda på graviditeten.

    vad ska jag ta mig till? Det svåraste för mig är tanken att jag ska gå och döda ett barn, jag vill verkligen inte. Om vi tar bort det, vet jag inte om jag kan se mig själv leva med denna man längre. Pga min ålder ser jag även detta som lite sista tåget. 

  • Svar på tråden Killen ”tar” min graviditet
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Usch) skrev 2024-05-10 14:15:49 följande:

    Känner att jag inte kan åka hem till huset eftersom att hans barn är där nu och kommer vara en vecka framöver. Vill inte utsätta dom för det.  


    Exakt vad är det du inte vill utsätta barnen för?

    Du har valt att flytta ihop med barnen och ta en viktig roll i deras liv. Du skriver själv att de tyr sig till dig.
    Nu är det ditt ansvar att göra det här rätt.

    Det låter som om det är dig själv du inte vill utsätta för att se barnen ledsna.
    Det vore betydligt värre för dem om du bara försvinner än om du pratar med dem om att du måste åka iväg, men att det inte är deras fel och att du kommer sakna dem massor. Kanske du även kan få till enstaka träffar med dem i framtiden. 

    Jag ser det som din skyldighet att inte bara smita ifrån barnen utan förvarning. Om du vill deras bästa.
  • Anonym (Usch)
    Anonym (Suck) skrev 2024-05-10 14:36:00 följande:
    Exakt vad är det du inte vill utsätta barnen för?

    Du har valt att flytta ihop med barnen och ta en viktig roll i deras liv. Du skriver själv att de tyr sig till dig.
    Nu är det ditt ansvar att göra det här rätt.

    Det låter som om det är dig själv du inte vill utsätta för att se barnen ledsna.
    Det vore betydligt värre för dem om du bara försvinner än om du pratar med dem om att du måste åka iväg, men att det inte är deras fel och att du kommer sakna dem massor. Kanske du även kan få till enstaka träffar med dem i framtiden. 

    Jag ser det som din skyldighet att inte bara smita ifrån barnen utan förvarning. Om du vill deras bästa.
    Hur kan det vara min skyldighet att berätta det för dom när deras pappa varit ett svin mot mig? Borde han inte värdesatt deras mående lite högre och varit mer human mot mig?
    och det skicket jag är i nu hade det inte kommit annat än tårar.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Usch) skrev 2024-05-10 14:42:49 följande:
    Hur kan det vara min skyldighet att berätta det för dom när deras pappa varit ett svin mot mig? Borde han inte värdesatt deras mående lite högre och varit mer human mot mig?
    och det skicket jag är i nu hade det inte kommit annat än tårar.
    För barnens skull behöver du ta avsked av dem. De behöver se dig och höra dig säga att du måste åka.
    Du behöver inte gå in på detaljer om varför, men att du från en dag till en annan bara försvinner kan skada dem för livet.
    Detta är helt separat från vad deras pappa gjort.
  • Anonym (Usch)
    Anonym (Suck) skrev 2024-05-10 14:46:05 följande:
    För barnens skull behöver du ta avsked av dem. De behöver se dig och höra dig säga att du måste åka.
    Du behöver inte gå in på detaljer om varför, men att du från en dag till en annan bara försvinner kan skada dem för livet.
    Detta är helt separat från vad deras pappa gjort.
    Jo du har säkert rätt? men i nuläget kan jag inte, det måste få lägga sig lite.
  • Anonym (Dumpa honom)
    Anonym (Usch) skrev 2024-05-10 14:29:50 följande:
    Jodå jag har en del pengar så det är kanske mest troligt att det blir någon motell-lösning. Vet inte hur jag ska överleva den ångesten som det kommer framkalla. Helt jävla ensam. Känns som allt detta plus en ångestattack kommer döda barnet. Jag är inte tillräckligt starkt för det här

    Du har inte en aning om hur mycket svårare det kommer vara med en bebis. Då kan du inte avfärda hjälp från din mamma för att miljön känns fel, du kommer inte kunna vara självisk och bara tänka på dig själv och gråta.
    Tröttheten i din utmattning på jobb kommer kännas som en barnlek jämfört med småbarnstiden (själv och med psykisk ohälsa) dessutom kommer du inte kunna sjukskriva dig från nattamning eller kolikskri. 

    Är du inte tillräckligt stark? Vet du om att mödraskap kräver många gånger mer än dom små problem du har framför dig?
    (ångestattacker dödar inte foster) Av med offerkoftan och ta tag i saker. 


     Nu har du bestämt dig för att bli mamma trots sämsta förutsättningarna i världen. Då är du skyldig ditt barn att lösa saker även om det är obekvämt.

  • Anonym (Usch)
    Anonym (Dumpa honom) skrev 2024-05-10 15:10:08 följande:

    Du har inte en aning om hur mycket svårare det kommer vara med en bebis. Då kan du inte avfärda hjälp från din mamma för att miljön känns fel, du kommer inte kunna vara självisk och bara tänka på dig själv och gråta.
    Tröttheten i din utmattning på jobb kommer kännas som en barnlek jämfört med småbarnstiden (själv och med psykisk ohälsa) dessutom kommer du inte kunna sjukskriva dig från nattamning eller kolikskri. 

    Är du inte tillräckligt stark? Vet du om att mödraskap kräver många gånger mer än dom små problem du har framför dig?
    (ångestattacker dödar inte foster) Av med offerkoftan och ta tag i saker. 


     Nu har du bestämt dig för att bli mamma trots sämsta förutsättningarna i världen. Då är du skyldig ditt barn att lösa saker även om det är obekvämt.


    Jag har inte bestämt mig. 
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Suck) skrev 2024-05-10 14:36:00 följande:
    Exakt vad är det du inte vill utsätta barnen för?

    Du har valt att flytta ihop med barnen och ta en viktig roll i deras liv. Du skriver själv att de tyr sig till dig.
    Nu är det ditt ansvar att göra det här rätt.

    Det låter som om det är dig själv du inte vill utsätta för att se barnen ledsna.
    Det vore betydligt värre för dem om du bara försvinner än om du pratar med dem om att du måste åka iväg, men att det inte är deras fel och att du kommer sakna dem massor. Kanske du även kan få till enstaka träffar med dem i framtiden. 

    Jag ser det som din skyldighet att inte bara smita ifrån barnen utan förvarning. Om du vill deras bästa.
    Men lägg av!

    Ts har ingen som helst skyldighet att förklara något för barnen. Mår hon inte tillräckligt dåligt som det är utan att du ska skuldbelägga henne?

    "Utsätta barnen för"?
    Den som utsätter barnen är deras pappa, inte ts.
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Usch) skrev 2024-05-10 14:42:49 följande:
    Hur kan det vara min skyldighet att berätta det för dom när deras pappa varit ett svin mot mig? Borde han inte värdesatt deras mående lite högre och varit mer human mot mig?
    och det skicket jag är i nu hade det inte kommit annat än tårar.
    Det är inte din skyldighet, det personen här i tråden skriver är dens åsikt och inte någon rådande fakta.
    Om du inte orkar så låter du bli.

    Han är ett rövhål, ett riktigt praktarsle som han har betett sig mot dig. Du har ingen, noll, skyldighet mot vare sig honom eller hans ungar.

    Du ska ta vara på dig. Det är du som är viktigaste. Och ditt kommande barn, om du väljer att behålla det. Se till att få tillbaka din bostadsrätt först och främst. Det är prio ett.

    Det finns grupper på FB som riktar in sig på precis allt, jag har inget konkret tips att komma med. Men det finns det säkert andra som har.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-05-10 15:33:12 följande:
    Men lägg av!

    Ts har ingen som helst skyldighet att förklara något för barnen. Mår hon inte tillräckligt dåligt som det är utan att du ska skuldbelägga henne?

    "Utsätta barnen för"?
    Den som utsätter barnen är deras pappa, inte ts.
    Lägg av själv. 

    Hon har ingen laglig skyldighet att någonsin se dem igen men hon verkar bry sig om barnen. 

    Det var hon själv som skrev att hon inte vill utsätta barnen. Jag frågade henne vad hon inte vill utsätta dem för. 

    Jag står fast vid att det är mycket värre för små barn när någon de tytt sig till bara försvinner än att ts pratar med dem en gång till.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-05-10 15:39:27 följande:
    Det är inte din skyldighet, det personen här i tråden skriver är dens åsikt och inte någon rådande fakta.
    Om du inte orkar så låter du bli.

    Han är ett rövhål, ett riktigt praktarsle som han har betett sig mot dig. Du har ingen, noll, skyldighet mot vare sig honom eller hans ungar.

    Du ska ta vara på dig. Det är du som är viktigaste. Och ditt kommande barn, om du väljer att behålla det. Se till att få tillbaka din bostadsrätt först och främst. Det är prio ett.

    Det finns grupper på FB som riktar in sig på precis allt, jag har inget konkret tips att komma med. Men det finns det säkert andra som har.
    Du tänker kanske att TS inte framöver har någon skyldighet att försöka befrämja en god relation mellan det kommande barnet och dess pappa + halvsyskon?
Svar på tråden Killen ”tar” min graviditet