Fick en örfil, känner mig förnedrad

Båda lika illa...du har en sorts färgblindhet som du inte ens verkar vara medveten om. Det är intressant.

För mig är det helt oförståeligt hur dålig läskunnigheten är här. Men svenska är kanske inte ditt förstaspråk.

Ofta missförstår folk avsiktligt för att få bråka.

Jag tror du behöver läsa igen det du skrivit en gång till. Det är bara dumt att kasta sten i glashus

Har lite svårt att läsa dina påhittade fantasier.

Jag menade att du ska läsa igenom det du själv skrivit för att förstå hur det tolkas av andra som läser det.

Tycker du eller tycker du inte att det är lika illa att slå någon i ansiktet som att kasta en jacka på marken? Du har nämligen skrivit ett par gånger att de betett sig lika illa så det är lätt att få den uppfattningen.

 

Du skrämmer mig. 

- din nick, givet samanhanget, är osmakligt.

- det faktum att du skriver på nedvärderande sätt om kvinnor ("hysteriska", och andra ordval) är osmakligt.

- det faktum att du tycker att slänga ut en jacka är lika illa / kränkande som att få ett slag i ansiktet, är i min mening bara befängt! Det ena är en SAK, som kan tvättas. DÄR kan man tala om att TS gjorde en sk "markering". Det andra är MISSHANDEL. Kränkning av hennes rättigheter som människa. 

Noterat.

Olof 45 sammanfattar situationen korrekt; ett slängt klädesplagg kan ALDRIG jämställas med ett slag såsom en örfil. Här finns en del halvt ursäktande kommentarer i stil med "hur hård den var" och liknande. Det är helt ovidkommande med vilken kraft en örfil utdelas, hur den ska träffa mottagaren kan inte förövaren styra när han befinner sig i affekt. Offret kan göra en huvudrörelse, slå mot något eller ramla omkull; slaget kan få svåra konsekvenser, trumhinna spräckas till exempel. Vart tog devisen "gå vid första slaget" vägen? Det är detta kvinnor ALLTID uppmanas att göra, av psykologer och av våra rättsvårdande myndigheter.                                                                                                         Sedan blir man ju chockad av att läsa om den kvinna som fick sitt näsben knäckt, snedläkning, det vill säga en livslång utseendemässig defekt, och som inte vågade anmäla! Är detta sant? Den kvinnan borde flytt för livet och mannen skulle självklart sitta bakom galler!  Hade hon anmält och sökt vård direkt och fått skadan dokumenterad hade det blivit ett ordentligt fängelsestraff. Kvinnan ifråga hade förstås behövt skyddat boende, och det innebär ett svårt liv, jag är medveten om det, men hellre det än att bli ännu en siffra i statistiken.                                                                                                                                                                           Kan man som kvinna skydda sig mot våldsamma män? Det har skrivits spaltkilometer på temat, mängder av böcker. Att vara lyhörd inför pojkvännens temperament, att inte flytta ihop för snabbt och inte skaffa barn alltför tidigt är allmänna regler, men annars är det väl rådet att gå vid första slaget som gäller.

Ja, detta är sant. Dagens sanning.
Jag har erbjudits operation för att rätta till näsan, men jag tycker att den ser tillräckligt ok ut för att låta den vara. Det enda är isåfall att det bildats så mycket brosk på ena sidan att den är mer eller mindre tät för det mesta.
Den är inte så felläkt så att gemene man ser det direkt heller.

Dislockerade frakturer stod det i rättsläkarens utåtande, åratal senare då jag väl anmälde.

Han skadade mig betydligt mer än så och till sist hände en sak som gjorde att jag inte kom undan längre utan mer eller mindre tvingades att anmäla.
Jag fick ett stort skadestånd och han satt flera år i fängelse.

Har inte haft något skyddat boende, men kontaktförbud i ett par år efter att han släpptes fri. Dock har han inte besvärat mig någonsin efter detta.

---------------
Mina råd skulle vara att först och främst låta saker ta tid. Tänk på hur han  är mot dina vänner, har han åsikter om att ni ska ses? Hur behandlar han djur? Vilka alkoholvanor (eller drogproblem) har han? Sköter han sitt arbete?
Har han kort stubin, om ja, hur reagerar han? 
Börjar han att bruka våld mot döda ting så ger han sig högst sannolikt på levande också tids nog.

Men som sagt, börja med att ge förhållandet tid. Flytta inte ihop utan att provbo tillsammans först, gärna minst ett år. Och framför allt, skaffa inga barn förrän flera år passerat.

De jävligast är bäst på att dölja det och släpper inte fram ondskan inom sig innan han försäkrat sig om att kvinnan är fast och inte har någonstan att ta vägen.