Du skulle ha slagit tillbaka snabbare än fan själv, fast liiite hårdare och krävt en ursäkt med väldigt bestämd röst och kolsvart stadig blick. Den strategin har fungerat väldigt bra för mig i alla fall och det hela har blivit en engångsföreteelse. Om det ändå händer igen gör man slut.
Att ta hans jacka och kasta ut i trädgården i vredesmod är en sak, men värre vad han gjorde mot dig i retur.
Sen fattar jag inte hur nån man i den här tråden kan beskriva det som lika jämförbart som när en kvinna slår, när de fysiskt sätt inte står på lika fot, mannen är starkare än kvinnan i det här scenariot, hon kan inte försvara sig då som om det slaget kommit från en som var samma som hon fysiskt.
Det handlar också om hur en man menar att röra sig, om han rör sig på hotfullt sätt, om, när det finns hot om våld.
Om det här leder till polisanmälan så väger det han gjort tyngre än vad hon gjort. Man kan provoceras till mycket här i livet men om man är den som går över till våld då är det mer allvarligt.
Ni behöver båda hjälp med era aggressioner, men han mer än vad du gör om vi blott ser till denna enda incident där du gjorde våld mot hans jacka, han gjorde våld mot din kropp.
Sedan blir man ju chockad av att läsa om den kvinna som fick sitt näsben knäckt, snedläkning, det vill säga en livslång utseendemässig defekt, och som inte vågade anmäla! Är detta sant? Den kvinnan borde flytt för livet och mannen skulle självklart sitta bakom galler! Hade hon anmält och sökt vård direkt och fått skadan dokumenterad hade det blivit ett ordentligt fängelsestraff. Kvinnan ifråga hade förstås behövt skyddat boende, och det innebär ett svårt liv, jag är medveten om det, men hellre det än att bli ännu en siffra i statistiken. Kan man som kvinna skydda sig mot våldsamma män? Det har skrivits spaltkilometer på temat, mängder av böcker. Att vara lyhörd inför pojkvännens temperament, att inte flytta ihop för snabbt och inte skaffa barn alltför tidigt är allmänna regler, men annars är det väl rådet att gå vid första slaget som gäller.
