Gränsen har passerats, han kan inte kontrollera sina känslor. När han ånyo känner sig stressad eller arg kommer han inte att kunna hålla tillbaka känslorna, oavsett vad han säger. För min del tycker jag att det är illa nog och väldigt respektlöst att slänga jackan på golvet, vem ska ta upp den? TS är väl inget hembiträde? Redan där hade jag brutit upp.
Olof 45 sammanfattar situationen korrekt; ett slängt klädesplagg kan ALDRIG jämställas med ett slag såsom en örfil. Här finns en del halvt ursäktande kommentarer i stil med "hur hård den var" och liknande. Det är helt ovidkommande med vilken kraft en örfil utdelas, hur den ska träffa mottagaren kan inte förövaren styra när han befinner sig i affekt. Offret kan göra en huvudrörelse, slå mot något eller ramla omkull; slaget kan få svåra konsekvenser, trumhinna spräckas till exempel. Vart tog devisen "gå vid första slaget" vägen? Det är detta kvinnor ALLTID uppmanas att göra, av psykologer och av våra rättsvårdande myndigheter. Sedan blir man ju chockad av att läsa om den kvinna som fick sitt näsben knäckt, snedläkning, det vill säga en livslång utseendemässig defekt, och som inte vågade anmäla! Är detta sant? Den kvinnan borde flytt för livet och mannen skulle självklart sitta bakom galler! Hade hon anmält och sökt vård direkt och fått skadan dokumenterad hade det blivit ett ordentligt fängelsestraff. Kvinnan ifråga hade förstås behövt skyddat boende, och det innebär ett svårt liv, jag är medveten om det, men hellre det än att bli ännu en siffra i statistiken. Kan man som kvinna skydda sig mot våldsamma män? Det har skrivits spaltkilometer på temat, mängder av böcker. Att vara lyhörd inför pojkvännens temperament, att inte flytta ihop för snabbt och inte skaffa barn alltför tidigt är allmänna regler, men annars är det väl rådet att gå vid första slaget som gäller.
Tack (Erfaren) för ditt inlägg, jag blev så lättad. Så starkt av dig, då modigt! Du tog tillbaka ditt liv, din integritet! En sån beundransvärd styrka! Dina råd rent allmänt är SÅ bra, så viktiga. Det måste ju vara ett mål att sträva efter, på individnivå såväl som samhällsnivå, att all denna kvinnomisshandel som man läser om så ofta, så småningom minskar. Nu tror jag egentligen inte att den ökat i modern tid, utan det förekom säkert mycket våld i hemmen förr också; skillnaden är att numera talar man om det. I viss mån har tekniken hjälpt till, man kan fotografera skador etc.
En stor känga till de skribenter i tråden som försöker förminska örfilen! Någon frågade hur pass rejäl "orren" var , som om det skulle ha någon som helst betydelse! Det vissa karlar INTE verkar förstå är att kvinnors kroppskrafter, i allmänhet, inte är i paritet med mäns; det innebär att det mannen tycker är en bagatell kan ge kvinnan svåra men, kanske för livet. Vad händer till exempel om en så kallad lättare "orre" får kvinnan att ramla ner för en trappa och slå sig illa?
Astrid Lindgren sa att "den som är stark måste vara snäll". Hon sa också att den som beter sig illa bara "är en liten lort". De i tråden som ansåg att örfilen inte var värre än att slänga ut jackan är "lortar", allihop. Man lyfter inte ens handen, inte ens denna gest, är tillåten!