Han vågar inte

Varför är det så viktigt att vara vän med honom? Det tillför inget annat än att du bara förlänger dina känslor gentemot honom. Man kan endast vara vän om alla känslor från båda sidor är över helt och hållet.

Att vara vän med en person som behandlar dig illa är väldigt kontraproduktivt, och borde inte ligga i ditt intresse om du verkligen vill komma över honom.

Sen har jag väldigt svårt att tro att ni träffas som enbart vänner nu. Att endast vara vänner innebär ju att man inte umgås sexuellt. Sen har jag svårt att se vad han skulle få ut av det, då han ju faktiskt träffat dig för en helt annat anledning ( sexuellt). 

Har du något behov av vänner som behandlar dig illa? Eller lurar du inte dig själv att du är i behov av en sån vän, fast du egentligen bara hoppas på mer?

Du kommer ha svårt att få känslor för någon annan så länge du håller på och tillbringar tid, hoppas och trånar efter det ouppnåeliga. Om du väl får det ouppnåeliga så har du verkligen gjort dig själv en otjänst. Jag tycker så synd om hans fru, det kan inte finnas något att avundas henne för. Du borde tänka så och vara glad att du slipper honom. 

Han är inget bra, han är ingen att vilja vara vän med ( du lurar bara dig själv), skaffa riktiga vänner istället som inte behandlar dig som skit, och så du kan ge den bra kille du faktiskt har nu, en riktig chans!

Jag ville bara inte vara ovän

Sett från det utifrån är det precis vad du egentligen borde vara. För vem ska man annars vara ovän med om inte de personer som behandlar en dåligt? Finns ingen som helst mening att vara snäll mot en som trampar på en?

Om någon borde oroa sig över det så är det ju isåfall han? Det är ju han som behandlar dig illa och skiter I dig när det inte passar honom. Det verkar ju snarare som han vill att du ska se honom som en ovän, på sättet han behandlar dig.

Nåväl, det är bara ord i all välmening. Vill bara få dig att förstå hur felaktigt du tänker. Det är därför jag ställer de frågorna för att få dig att tänka efter ordentligt.

Om det är så du känner, så är det väl ändå han som gör det valet? Han kunde ju välja att vara trevlig och sagt att ni ju kan skiljas som vänner.

Men aaargh det finns verkligen ingen mening för er att vara det. Dels för att hela er relation är byggd på lögn, och ingen av er verkar klara av att bara ha vänskapsband med varandra. Det verkar inte ligga i ert intresse helt enkelt.

Vänner innebär också att man behandlar varandra bra. Att ingen har något intresse whatsoever för mer än ren vänskap. Inga känslor mer än vänskapliga. Det är inte så lätt att bara gå från det ena till det andra när du nyligen knappt ville leva utan honom. Om någonsin.

Hursomhelst, om du vill skiljas på ett bra sätt så är det du som får ta initiativet till det. Säga att ni nog inte bör ha kontakt så att ni kan skiljas utan hårda ord och på ett vänskapligt sätt. Önska honom lycka till och bryt kontakten, för både din och hans skull. Sen blocka honom, så kan ni inte bli ovänner eller bråka, och du kan gå vidare i livet och må bra istället.

Jag håller helt med dig, jag vet att han inte är bra. Men jag ville på något vis ha honom kvar i mitt liv, han betyder mycket för mig, trots hur han behandlat mig. Han fick mig att känna på ett nytt sätt och han fick mig verkligen att må bra, om än under en kort tid. 
Jag förstår att män kanske inte fungarerar på samma sätt och jag vet att vi har haft en sexuell relation. Och visst har jag velat det, men jag hade klarat mig utan. Ville inte känna mig bortkastad. 
Och jag förstår verkligen inte varför han vill göra mig illa, jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna det. 

Jag hade inte försökt kontakta honom, att han blockat mig fyller ingen funktion annat än att såra mig.

Och jag förstår verkligen det där med att inte vara vänner med sina ex, har resonerat så med tidigare pojkvänner.
Men jag hade hoppats att vi kunde önska varandra lycka istället för att slänga bort oss på det här sättet. Så klart ska vi inte ha kontakt, vi hade inte kunnat vara vänner på det sättet, men ett gott minne hade i alla fall känts bra.

Att blocka någon som inte vill något illa, som inte kommer ta kontakt, som bara vill sköta sitt, bli lycklig och kanske ha ett fint minne av någon och något som betydde väldigt mycket. Det är det som sårar mig. 

Jag kan inte förstå vad jag har gjort honom för att han ska vilja såra mig.

Jag tror inte han egentligen vill dig illa. Om han blockat dig så gör han det kanske för att han känner att han behöver det. Tror att du har för mycket känslor kvar för honom. Han kanske är rädd att du ska kontakta hans fru förr eller senare. Eller så har han tappat känslor och vill bara att du ska gå vidare. För han inte har något annat intresse, än det han redan fått ut av dig. 

Det betyder inte samma sak som att han är arg eller ovän med dig.

En annan anledning kan vara att han fått ett ultimatum av sin fru. Hon kanske kommit på dig.

Det betyder inte heller att han ogillar eller vill vara ovän med dig.

Om du inte gjort något aktivt för att han ska avsky dig, finns det ingen anledning för dig att noja. Inte för att jag i min vildaste fantasi förstår "varför du bryr dig om det", när hans handlingar på sistone visar på hans riktiga jag (inte nyförälskelsefasen).

Egentligen finns det inget vackert i er historia - varken från början till slut. Tänk på hur han behandlat dig och sin fru. Det vore annat om han åtminstone hade talat om för sin fru att han älskar dig, eller velat separera. Men han har bara lekt med en kvinna på sidan om och behandlat er båda illa.

Du har bara sett honom med rosa glasögon, och nu visar han vilken person han egentligen är. Alla människor är bra på att bekräfta, överdriva och vara gulliga i början på en relation, för att få det man vill ha.

Det är dags att ta av rosa glasögonen, se honom för den person han är. Förstå att han inte egentligen bryr sig om hur ni skiljs. Hans intresse ligger bara i att se till att hans äktenskap bevaras, och inte för fruns skull utan för sin egen. Han förtjänar inte ditt lycka till. Han är inte ens den som har störst intresse av att se till att ni inte är ovänner. Hans intresse är bara sig själv, och han har kommit alldeles för lindrigt undan.

Det handlar egentligen inte så mycket om honom, utan mer om hur jag mår i det här. Jag är ledsen att det blev så här. Ledsen  att jag fick känslor. Ledsen att han har lekt med mig. Ledsen att jag har svårt att gå vidare.

Han rör upp så mycket inom mig, som egentligen inte har med vår relation att göra eller att jag skulle ha känslor för honom fortfarande.
Jag har känslor för MIG som han triggar. 

Du har inte gjort något...han är helt enkelt ett as.

Tror jag förstår vad du menar. Du önskar att du kunde styra dina känslor men det är som de flesta vet omöjligt. 

Det spelar liksom ingen roll vad som hänt eller inte hänt känslorna finns där åndå.

När du tänker på honom så finns det såklart både lycka och olycka där. 

Jag valde att bevara de lyckliga stunderna  och har fortfarande bara varma känslor för honom.  
Naturligtvis skulle man kunna klandra honom för mycket men detsamma skulle kunna gälla mig. 

Men i mitt hjärta vet jag att ingen av oss skulle ha velat vara utan den där tiden. Hur jobbigt den än varit, är det en del av mitt liv.

Precis så. Tack.
De bra minnena kommer säkert blekna med tiden och ersättas av något annat. Men jag skulle vilja ha dem kvar, jag vill hellre ha ett lyckligt minne av hur det kändes att vara uppskattad och kär. Jag är rädd att förlora dem och aldrig känna så igen.