• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (Varit där)

    Förstår att det är svårt att sätta sig in i en situation man aldrig varit i. Det är nog därför man ifrågasätter TS och hennes tillgänglighet. 
     
    Av egen erfarenhet vet jag att det knappast är fråga om att vilja vara tillgänglig utan mer en svårighet att stänga alla dörrar till något man levt med under en lång tid. 

    Det låter på några som om TS är ett offer för en samvetslös man, men i verkligheten är de båda offer. man kan klandra mannen för att han inte lämnade frun men han klarade inte det. man kan klandra TS för att hon inte stängde dörren, men vi har alla våra svagheter. 

    TS mår inte bättre av klander. Hon vill bara ha någon som lyssnar till henne. Som älskarinna har man vanligtvis ingen att anförtro sig åt.

    Det handlar om hjärtesorg helt enkelt

  • Anonym (o)
    Anonym (Varit där) skrev 2024-09-21 15:11:33 följande:

    Förstår att det är svårt att sätta sig in i en situation man aldrig varit i. Det är nog därför man ifrågasätter TS och hennes tillgänglighet. 
     
    Av egen erfarenhet vet jag att det knappast är fråga om att vilja vara tillgänglig utan mer en svårighet att stänga alla dörrar till något man levt med under en lång tid. 

    Det låter på några som om TS är ett offer för en samvetslös man, men i verkligheten är de båda offer. man kan klandra mannen för att han inte lämnade frun men han klarade inte det. man kan klandra TS för att hon inte stängde dörren, men vi har alla våra svagheter. 

    TS mår inte bättre av klander. Hon vill bara ha någon som lyssnar till henne. Som älskarinna har man vanligtvis ingen att anförtro sig åt.

    Det handlar om hjärtesorg helt enkelt


    Hur vet du att mannen försökte lämna frun, eller någonsin ens hade en seriös tanke på att göra det?
  • Anonym (Varit där)
    Anonym (o) skrev 2024-09-21 15:33:01 följande:
    Hur vet du att mannen försökte lämna frun, eller någonsin ens hade en seriös tanke på att göra det?
    Hur vet du att han inte hade det?
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Varit där) skrev 2024-09-21 15:11:33 följande:

    Förstår att det är svårt att sätta sig in i en situation man aldrig varit i. Det är nog därför man ifrågasätter TS och hennes tillgänglighet. 
     
    Av egen erfarenhet vet jag att det knappast är fråga om att vilja vara tillgänglig utan mer en svårighet att stänga alla dörrar till något man levt med under en lång tid. 

    Det låter på några som om TS är ett offer för en samvetslös man, men i verkligheten är de båda offer. man kan klandra mannen för att han inte lämnade frun men han klarade inte det. man kan klandra TS för att hon inte stängde dörren, men vi har alla våra svagheter. 

    TS mår inte bättre av klander. Hon vill bara ha någon som lyssnar till henne. Som älskarinna har man vanligtvis ingen att anförtro sig åt.

    Det handlar om hjärtesorg helt enkelt


    TACK! Jag har ju så klart velat sätta ner foten länge men det är svårt. Det handlar inte om att jag inte förstår. 

    Du sätter huvudet på spiken, tack igen!
  • Anonym (o)
    Anonym (Varit där) skrev 2024-09-21 16:39:13 följande:
    Hur vet du att han inte hade det?
    Det vet jag inte, och det har jag heller inte påstått att han inte hade.

    Du däremot påstår ju att han inte klarade att lämna fru, det implicerar att han hade ambitionen att göra det men misslyckades. Så kan du nu svara på hur du vet att han försökte eller någonsin hade en seriös tanke på att göra det?
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-09-21 17:28:16 följande:
    TACK! Jag har ju så klart velat sätta ner foten länge men det är svårt. Det handlar inte om att jag inte förstår. 

    Du sätter huvudet på spiken, tack igen!
    Jag tror att (varit där) missade min poäng förut. Det var inte att klandra för att du inte satt ner foten, utan jag försökte ifrågasätta det du påstod om att du inte var tillräcklig. Du kan helt enkelt inte veta om han hade valt dig eftersom du aldrig drog det hela till sin spets. Det har inget att göra med hur jag tycker att du BORDE ha gjort, utan jag bara konstaterar att det går helt enkelt inte att veta.
  • Anonym (Varit där)
    Anonym (o) skrev 2024-09-21 17:36:11 följande:
    Det vet jag inte, och det har jag heller inte påstått att han inte hade.

    Du däremot påstår ju att han inte klarade att lämna fru, det implicerar att han hade ambitionen att göra det men misslyckades. Så kan du nu svara på hur du vet att han försökte eller någonsin hade en seriös tanke på att göra det?
    Ingen annan än han själv kan svara på detta
  • Anonym (o)
    Anonym (Varit där) skrev 2024-09-21 17:47:26 följande:
    Ingen annan än han själv kan svara på detta
    Så varför påstår du då att han inte klarade det? Han kanske inte ens försökte.
  • Anonym (Varit där)
    Anonym (o) skrev 2024-09-21 19:26:59 följande:
    Så varför påstår du då att han inte klarade det? Han kanske inte ens försökte.
    Ganska enkelt. Enligt TS har han sagt att han ville bryta upp från äktenskapet. Han klarade inte av detta. Orsaken till detta kan bara han svara på och detta har inget med TS tråd att göra.

    Hon är lessen och behöver ge utlopp för detta. Hon blir inte mindre lessen av att vi klandrar mannen. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-09-21 17:41:39 följande:
    Jag tror att (varit där) missade min poäng förut. Det var inte att klandra för att du inte satt ner foten, utan jag försökte ifrågasätta det du påstod om att du inte var tillräcklig. Du kan helt enkelt inte veta om han hade valt dig eftersom du aldrig drog det hela till sin spets. Det har inget att göra med hur jag tycker att du BORDE ha gjort, utan jag bara konstaterar att det går helt enkelt inte att veta.
    Jag ville inte ställa ultimatum eftersom jag ville att beslutet skulle vara hans. Att han skulle välja mig för att HAN ville. Inte för att jag tvingade honom.
    Anonym (Varit där) skrev 2024-09-21 19:55:25 följande:
    Ganska enkelt. Enligt TS har han sagt att han ville bryta upp från äktenskapet. Han klarade inte av detta. Orsaken till detta kan bara han svara på och detta har inget med TS tråd att göra.
    Han uttryckte flera gånger att han vid rätt tillfälle skulle ta tag i det. Att det varit dåligt under en längre tid men nu hade han träffat någon som gjorde uppbrottet värt det.

    Jag förstår själv att man stannar kvar i ett förhållande av bekvämlighet även om kärleken är över (har varit där själv, dock aldrig otrogen. Men vi levde som främlingar för varandra) . Och med tanke på hur han jobbade så var det ändå inte en så stor "uppoffring" för honom eftersom de i princip ändå aldrig träffades. Det sa han inte, utan bara den delen om att ta tag i det och nu hade en anledning. Och sen hände det där i hans privatliv som fick honom att ta beslutet att inte göra dessa stora förändringar i sitt liv. Det har jag inga åsikter om - bara att han har behandlat mig som att jag inte har några känslor och lekt med mig fram och tillbaka, pratat om framtid tillsammans upprepade gånger för att däremellan svänga till att "det är orättvist mot oss båda att fortsätta ses, vi kan inte ha mer kontakt". Vilket jag har respekterat, framfört hur ledsen jag är och sen hållit mig undan. Till han återigen tagit upp kontakten och allt börjar om. 
Svar på tråden Han vågar inte