Han vågar inte

Heter han Christer Ts?

Du har frågat det förr och det gör han inte

Hur går det för dig/er?

Jaaaa du... vi har kontakt igen (så klart), men det känns ganska okej. Jag förstår ju att det inte kommer bli något. Han skriver nästan varje dag, något på morgonen och något på kvällen. Meningslösa meddelanden typ om vädret eller jobbet, och jag svarar platoniskt. 

Har hela tiden tänkt att jag inte vill klippa bandet för att det är jag som förstör då, trots att jag vet att det redan är så förstört det kan bli, men har insett att den verkliga anledning är att jag vill inte ge honom övertaget genom att erkänna att jag faktiskt har känt något. Visar man känslor är man sårbar och det tänker jag inte låta honom inse igen.

Ja du? Du har ännu inte tagit hjälp utifrån? Träffat en kurator som hjälper dig att inse att du ska sluta att vara en fuckdoll. Du låter dig nyttjas som värsta dörrmattan. Han skiter ärtor i dig mer än att han får sin egoboost och tillfälle att gulligulla. Enkelt sex. Slipper tillfredsställa dig själv. Det har aldrig slagit dig vilket rövhål han eg är? Otroget svin ich du möjliggör det med glädje. Vet du hur många kvinnir han träffar? Är du en i raden? 

Nä vet du vad? Skaffa lite ryggrad och låt dig inte utnyttjas och trampas på. Tala om det i klartext och blockera honom. Gå vidare och lev det liv du är satt till att leva. 

Men han har ju övertaget. Du låter som att du är tacksam för de små smulor som du får. Varje dag som går är en bortslösad dag i ditt liv med den jär personen. Det är det som är så frustrerande att se...att du inte tar tag i ditt liv och jobbar på en fin och kärleksfull framtid.

Men du är inte svag för att du väljer att avsluta det ni har. Tvärtom.
Du visar dig svag när du väljer att fortsätta vara hans sexdocka när det passar honom. Och det får dig bara att må dåligt.
Det är det du måste förstå.

Har du fortsatt träffa psykologen?

Jag vet inte varför det är så svårt. En form av mental spärr.
Jag har dejtat massor, verkligen försökt ta mig till andra människor men det funkar liksom inte. Visst är sex roligt och uppfriskande men jag känner verkligen inget för de som jag dejtar (jag har varit ärlig med det så det är ingen  som blir lurad). Men det skulle ju bara vara så skönt att bli kär i någon annan. Jag tänker inte på honom så mycket, ja nu när han har hört av sig så klart men inte på ett romantiskt sätt. Lite som en vän som kollar av läget då och då. Han, inte jag. Jag tar aldrig kontakt. 

Och att träffas är hur som helst för svårt nu, han jobbar inte längre så att han reser i jobbet utan bor hemma på heltid. Och det är också alldeles för långt bort för att det ska vara möjligt. 

Psykologen har jag kontakt med, men mina samtal har tagit slut. Det är begränsat iom att det är landstingsfinansierat och online. Han ville dock att vi skulle fortsätta ha kontakt sporadiskt, så istället för en gång i veckan kommer det bli ungefär en gång i månaden eller lite mer sällan. Vi fokuserar dock mer på annat, att det blev så här med den här mannen grundar sig ju så klart i andra trauman som behöver bearbetas. 

Att dejta runt innan man är redo är inte särskilt smart. Eller sunt. Vänta med att dejta tills du är på en bättre plats, så ska du se att det går bättre.

Varför inte? Jag tycker om människor och jag tycker om att ha kontakt med andra, det håller mig sysselsatt och det är inget jag lider av.