• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (Varit där)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-09-20 21:12:21 följande:
    Precis så. Tack.
    De bra minnena kommer säkert blekna med tiden och ersättas av något annat. Men jag skulle vilja ha dem kvar, jag vill hellre ha ett lyckligt minne av hur det kändes att vara uppskattad och kär. Jag är rädd att förlora dem och aldrig känna så igen. 
    De bra minnena kommer att vara kvar, det är de dåliga som bleknar med tiden. 

    Känslan av att känna sig viktig för en annan människa kommer du alltid bära med dig.  Det är jag sker på.  Att känna sig älskad är något av det starkaste som finns.
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-09-20 07:23:39 följande:
    Det finns inget enkelt svar, jag vet ju vad som är rätt. Jag hoppades att det skulle sluta annorlunda, att allt inte varit förgäves.  Att jag hade kunnat göra något. 
    Att det inte blev "vi" har jag helt accepterat, men att behandla mig som att det är jag som gjort fel förstår jag inte.
    Vi hade det helt fantastiskt och han fick mig att känna mig så uppskattad som ingen annan lyckats. 
    Det är klart jag är ledsen, han gjorde mig sårbar och det gjorde att ont att upptäcka det.

    Och anledningen till att jag inte sätter ner foten är för att jag inte ville vara den som förstörde. Att det skulle vara mitt fel att det blev som det blev.
    Så du träffade honom för annars så skulle det vara ditt fel som förstörde? Förstörde vad?
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-09-20 21:12:21 följande:
    Precis så. Tack.
    De bra minnena kommer säkert blekna med tiden och ersättas av något annat. Men jag skulle vilja ha dem kvar, jag vill hellre ha ett lyckligt minne av hur det kändes att vara uppskattad och kär. Jag är rädd att förlora dem och aldrig känna så igen. 
    Fast du var ju inte uppskattad och kär för honom. Du blev lurad
  • Anonym (o)

    Och han skiter ju fullständigt i om ni skiljs som vänner eller ovänner. Så varför ska du bry sig så orimligt mycket om det? Han vill inte vara vän med dig. Du har gjort det du kan för att ni ska skiljas på ett fredligt sätt. Det räcker så

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-09-20 22:34:35 följande:
    Fast du var ju inte uppskattad och kär för honom. Du blev lurad
    Sluta. Jag håller på med nog självhat för att ligga sömnlös resten av livet. Jag vill inget annat än må bra och lämna det här bakom mig. 
    Jag är så jävla rädd att aldrig bli lycklig och intalar mig varje dag att jag inte är värd att vara glad. 
    Sluta är du snäll, det spelar ingen roll hur lurad jag blivit. 
    Tänker inte riskera det här igen. 
  • Anonym (Varit där)
    Anonym (o) skrev 2024-09-20 22:37:57 följande:

    Och han skiter ju fullständigt i om ni skiljs som vänner eller ovänner. Så varför ska du bry sig så orimligt mycket om det? Han vill inte vara vän med dig. Du har gjort det du kan för att ni ska skiljas på ett fredligt sätt. Det räcker så


    Jag tror att TS vet mer om honom än vad du gör. Du hjälper inte henne genom att svartmåla. Det verkar nästan som om du vill att hon ska må dåligt. 

    Hon mår inte bättre av att du utmålar någon du inte känner som en skit. Du vet ingenting om deras förhållande eller om dem som personer. Allt du vet är hur dåligt hon nu mår just nu.  Hon mår inte bättre av att du svartmålar deras förhållande.
  • Meddelande borttaget
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-09-20 22:42:54 följande:
    Sluta. Jag håller på med nog självhat för att ligga sömnlös resten av livet. Jag vill inget annat än må bra och lämna det här bakom mig. 
    Jag är så jävla rädd att aldrig bli lycklig och intalar mig varje dag att jag inte är värd att vara glad. 
    Sluta är du snäll, det spelar ingen roll hur lurad jag blivit. 
    Tänker inte riskera det här igen. 
    Det blir svårare lämna det bakom dig om du intalar dig att han behandlade dig väl, för det gjorde han inte. Man raggar ingen älskarinna genom att bete sig som en skit i början. Det har inget med självhat att göra, det var helt hans fel vad han gjort mot dig.
  • Anonym (o)
    Anonym (Varit där) skrev 2024-09-20 23:18:39 följande:
    Jag tror att TS vet mer om honom än vad du gör. Du hjälper inte henne genom att svartmåla. Det verkar nästan som om du vill att hon ska må dåligt. 

    Hon mår inte bättre av att du utmålar någon du inte känner som en skit. Du vet ingenting om deras förhållande eller om dem som personer. Allt du vet är hur dåligt hon nu mår just nu.  Hon mår inte bättre av att du svartmålar deras förhållande.
    Jag vet det hon berättar om hans handlingar i tråden så det är vad jag utgår ifrån. Så det är inget som inte får nämnas direkt. En vän beter sig inte på det sätt som TS har beskrivit att han gör. Oavsett hur han är i övrigt som jag inte känner till om honom. Han visar inget intresse för att de ska vara vänner så varför ska TS lägga så orimligt mycket energi och tid att fundera över hur de ska vara sams, skiljas som vänner och hur hon möjligtvis ska göra eller inte göra för att han ska bli nöjd och inte eventuellt uppfatta henne som avig på något vis... Hon går ju till och med och träffar honom enbart för detta ändamål. Alltmedan hon skriver att hon är känsloklar med honom och vill gå vidare. Men trots det, om han vill att hon ska göra något så går det absolut inte att sätta sig på tvären på något sätt för då kanske han tror att de är ovänner och det blir hennes fel. Det är det som blir så orimligt och det tänker jag inte låta bli att skriva oavsett vad du tycker
Svar på tråden Han vågar inte