• BubblanJ

    IVF/ICSI 2024

    Hej! 

    Jag och min man var idag på vårt första besök på IVF-mottagning efter att ha försökt få barn i 2 år. Vi kommer att köra kort protokoll och troligtvis ICSI med start i februari 2024, och vi är så lättade att det äntligen (förhoppningsvis) är vår tur! Hittade ingen tråd för oss som startar behandling 2024 så tänkte jag startar en egen så kanske vi kan följas åt och peppa varandra? Glad

  • Svar på tråden IVF/ICSI 2024
  • Kristina95

    Fjällfärd- Grattis!!! fantastiskt o läskigt men helt underbart med ett sträck! 


    Tingen- tack snälla för ditt fina svar! Skönt att inte vara ensamma i denna oklara resa! ????


    ja alltså saker tar sån tiid, haha.. jag har noll tålamod, men snart så!! Skönt att ni fick ut simmare, det är ju en orolig väntan på det   där. Min kille skulle också göra Microtese men de hittade några få fungerande simmare nu senaste inlämningen, så hoppas dom funkar! de verkar ju simma baklänges åt alla håll och kanter förutom till ägget 😂.  Vi gör även kromosomtest nu hos Androlog- har ni också gjort det? 


    Vi har berättat för alla våra närmaste, och fått olika stöd - men svårt att förstå för någon vad man genomgår när man inte har varit där själv. Jag har fina vänner, men dom flesta har småbarn eller är gravida, så det blir väldigt mycket bebissnack trots att de vet om vår situation. 


    tror också på att prata mycket med varandra men inte älta. Den är svår när man tänker på det mycket. jag försöker att inte ta det på för stort allvar längre. Jag orkar inte det- och Det har varit en skön paus. Men nu börjar det klia i fingrarna när det finns någon typ av nedrökning till att det händer något på riktigt. 


    när börjar ni med hormonsprutor? Hur går det för alla? Vad är status? ????

  • Razorcrest

    Fjällfärd - Wow, stort grattis!! Jag ser definitivt ett streck :) Måste vara en otrolig känsla!

    Jag tycker också det är så svårt med öppenheten kring det här. Den enda som vet är min chef haha... Det har dock varit jätteskönt att han vet om detta och han är superförstående med att jag springer till läkaren hela tiden. Min sambo har annars velat att vi håller detta för oss själva vilket jag respekterar.

    Det svåraste är känslan av isolering och ensamhet. Jag har aldrig varit en person tidigare som tacket nej till fest eller middagar. Brukade själv styra mycket kul med vännerna. Men nu har jag hållit mig undan mycket senaste året. Känns som jag tappat mig själv på vägen. 

    Jag ska ha möte på Livio nästa onsdag igen och gå igenom sprutorna. Jag hoppas såååå mycket att min mens inte hinner komma innan dess för då kan jag starta efter det mötet. Har väldigt oregelbunden mens... Vill bara sätta igång! :)

    Hur ser det ut för er andra? :)

  • Sofia1332

    stort grattis Fjällfärd!!


    vi ska ha möte om sprutorna imorgon sedan är planen att börja med dom på måndag. känns så spännande att sätta igång.

    Vi har valt att berätta för ett fåtal personer i vårt liv. Mest för att ha någon att prata med om man känner att de skulle behövas. Annars har vi valt att vara ganska sparsam med att berätta.. det är väl något typ av försvar eftersom man inte har någon aning om hur lång denna resa kommer bli. För min del tror jag att det hade känts som nån form av press ifall vi hade berättat de för fler än vad vi gjort idagsläget. 

  • Ivfgotthisfromnow

    Så bra tråd! 


    jag ska göra livets andra återföring. Denna gången en FET som förmodligen blir av i mars om allt går enligt plan. 


    har en son som snart blir ett från en färsk återföring 2022 <3 längtar såå efter att ge honom ett syskon! 

  • EmmyLO
    Åh vad härligt, stort grattis Fjällfärd!! Blir otroligt glad för din skull.


    Tack alla som delar med er! Det låter som att ni inte har ångrat beslutet att berätta för andra, och så fint att ni har så sympatiska människor runtomkring er!

    Jag har för egen del under dagen grunnat mer på varför jag inte känner att jag vill berätta. Det är ju dels pga min sambo inte känner sig redo, vilket jag förstår och respekterar. Men utöver det, är jag som sagt orolig att folk ska tycka synd om mig men kanske ännu mer att jag känner prestationsångest, och att det skulle bli värre om andra skulle veta. 
    Stålsätter ju mig för att det kan ta väldigt lång tid. Vill verkligen inte att folk ska undra hur behandlingen går, inte ens om det bara gör det för sig själva eller med varandra, och inte ens frågar mig direkt. Det kanske är lite egocentriskt tänkt egentligen, som att man själv är universums mitt. Men det är nog som ni säger - att det vore skönt att berätta och förklara vad man vill eller inte vill prata om, sätta lite ramar för umgänget. 

    Har tidigare haft ett stort tålamod för bebissnack, även om det ofta är o-ä-n-d-l-i-g-t tråkigt att höra om alla miljoner detaljer om andras barn eller titta på bilder. Jag har haft stor förståelse för att det ju är en förälskelse, så det kan man väl få unna dem. Jag kan fortfarande lyssna länge och hålla god min, men efteråt är jag helt dränerad och tom inombords, så att jag behöver hulkgråta när jag kommer hem. Min sambo försöker peppa mig att inte vara så "artig", haha.

    Jag håller verkligen med er om känslan av isolering, och som att man inte riktigt vet vem man är längre - förutom att man är en person som försöker sitt yttersta för att bli gravid. Senaste två månaderna har jag i princip duckat allt... t om nyårsfesten som vi skulle gå på. Men man kanske bara ska vara ärlig, då slipper man ju i vart fall smusslandet med att man inte dricker alkohol osv. Får grunna lite mer på det... 

    Vi beräknas starta med sprutorna den 9 februari! Egentligen skulle vi ha börjat i januari, men just då betedde sig mensen superkonstigt och det var svårt att bedöma om det var mens eller spottings, så läkaren rekommenderade oss att avvakta en månad. Håller med Razorcrest att man är bra sugen på att bara komma igång nu! :)

  • Weysan

    Hej igen! 

    Jag börjar med sprutorna imorgon. Ultraljud på onsdag den 24 januari för att se hur det ser ut med äggblåsorna och därefter boka in eventuellt äggplock 😊 

    Riktigt nervös nu och skräcktankarna har ökat ju närmre vi kommer. Så rädd att det inte ska gå. 

  • Sofia1332
    Weysan skrev 2024-01-18 19:10:47 följande:

    Hej igen! 

    Jag börjar med sprutorna imorgon. Ultraljud på onsdag den 24 januari för att se hur det ser ut med äggblåsorna och därefter boka in eventuellt äggplock 😊 

    Riktigt nervös nu och skräcktankarna har ökat ju närmre vi kommer. Så rädd att det inte ska gå. 


    Känner igen mig i det du beskriver. Man hinner tänka såå mycket och oftast är de ju de negativa tankarna som man lättare fastnar i. Man vill så gärna att det ska gå!! jag gör allt i min makt för att tänka en dag i taget och att verkligen inte försöka ta ut något i förskott... Det är svårt att tackla alla olika känslor! 
  • BaeA
    Fjällfärd skrev 2024-01-17 22:31:56 följande:

    Dock har jag inte velat dela med mig till mina nära och kära av vad som hände idag. Vi sitter, som jag har skrivit tidigare, och räknar ner till start med hormonerna nu när min mens ska komma i helgen. Men jag har faktiskt fått ett svagt positivt gravtest idag ett par dagar innan min mens (tidigt test).


    Jag hade avvisat det i morse som negativt men glömd det framme i badrummet. Skulle slänga det när jag såg det men dubbelkollade och såg det svaga strecket. Ringde min sambo i rena förskräckelsen för att se om han också såg det på videon, vilket såklart kvar svårt. Tog ett nytt test då jag inte kissat på över 4h och det visade samma ljusrosa sträck... Grävde fram gårdagens negativa test ur soporna för att jämföra (don't judge, det låg överst och jag hade lagt tillbaka det i förpackningen, men ärligt så hade jag nog grävt efter det om det var så) och man ser absolut en skillnad.
    Jag känner mig helt tom. Som att jag håller andan. Kan inte tro att det är sant. Över 1.5år har vi försökt aktivt (+ ytterligare 2år med säkra perioder som preventivmetod och succesivt slarvade) och jag har blivit diagnostiserad med mycket låg äggreserv i höstas. Detta är första positiva sträcket jag någonsin haft. Jag vet att det är en chans att det här inte fortsätter att utveckla sig som det ska men för första gången någonsin så har vi en liten liten chans. Fy fan. Jag vet att det är tudelade känslor att läsa om andras positiva gravtest i IVF tråden men tror ingen annan än ni kan förstå vad det här innebär. 
    Lägger med två bilder. Den första bilden är kontrasten höjd på för att strecken ska synas tydligare. De syns inte så mycket i verkligheten. Mer som den andra bilden. Men visst skulle ni också säga att det är streck på de två nedersta? Det är svagt ljusrosa i verkligheten...
    Åh, wow! stort grattis, håller tummarna för att det fortsätter i rätt riktning
  • Weysan
    Sofia1332 skrev 2024-01-18 19:41:40 följande:
    Känner igen mig i det du beskriver. Man hinner tänka såå mycket och oftast är de ju de negativa tankarna som man lättare fastnar i. Man vill så gärna att det ska gå!! jag gör allt i min makt för att tänka en dag i taget och att verkligen inte försöka ta ut något i förskott... Det är svårt att tackla alla olika känslor! 
    Ja precis! Bara rädd att hoppas, känns som att ju mer jag hoppas ju mindre chans att det kommer ske (vet är i mitt huvud bara). Jädra hjärnspöken
  • Weysan
    Fjällfärd skrev 2024-01-17 22:31:56 följande:

    Dock har jag inte velat dela med mig till mina nära och kära av vad som hände idag. Vi sitter, som jag har skrivit tidigare, och räknar ner till start med hormonerna nu när min mens ska komma i helgen. Men jag har faktiskt fått ett svagt positivt gravtest idag ett par dagar innan min mens (tidigt test).


    Jag hade avvisat det i morse som negativt men glömd det framme i badrummet. Skulle slänga det när jag såg det men dubbelkollade och såg det svaga strecket. Ringde min sambo i rena förskräckelsen för att se om han också såg det på videon, vilket såklart kvar svårt. Tog ett nytt test då jag inte kissat på över 4h och det visade samma ljusrosa sträck... Grävde fram gårdagens negativa test ur soporna för att jämföra (don't judge, det låg överst och jag hade lagt tillbaka det i förpackningen, men ärligt så hade jag nog grävt efter det om det var så) och man ser absolut en skillnad.
    Jag känner mig helt tom. Som att jag håller andan. Kan inte tro att det är sant. Över 1.5år har vi försökt aktivt (+ ytterligare 2år med säkra perioder som preventivmetod och succesivt slarvade) och jag har blivit diagnostiserad med mycket låg äggreserv i höstas. Detta är första positiva sträcket jag någonsin haft. Jag vet att det är en chans att det här inte fortsätter att utveckla sig som det ska men för första gången någonsin så har vi en liten liten chans. Fy fan. Jag vet att det är tudelade känslor att läsa om andras positiva gravtest i IVF tråden men tror ingen annan än ni kan förstå vad det här innebär. 
    Lägger med två bilder. Den första bilden är kontrasten höjd på för att strecken ska synas tydligare. De syns inte så mycket i verkligheten. Mer som den andra bilden. Men visst skulle ni också säga att det är streck på de två nedersta? Det är svagt ljusrosa i verkligheten...
    Åh!! Grattis!!!
Svar på tråden IVF/ICSI 2024