Ni som skiljer er pga sexbrist

Alltså, de flesta som separerar eller skiljer sig har ju en liten mer allmän förklaring till separationen. Oavsett vad som ledde fram till beslutet 

Folk berättar ju att "de glidit ifrån varandra", "att de är vänner, men inte vill fortsätta tillsammans", "att den andre inte vill leva samma sorts liv" osv. 

Precis som folk som lämnar p.g.a. kontroll, våld, otrohet också väldigt ofta förklarar det hela mer neutralt.

När min bror separerade så var det för att de "glidit ifrån varandra", men några år senare var det ju uppenbart att min dåvarande svägerska naturligtvis inte orkat med att han faktiskt inte klarade fixa och greja alls.

Jag har varit mannen i ett sådant förhållande.
Vi hade helt olika kärleksspråk, googla om ni inte vet vad det är.
Jag är väldigt fysisk, utan beröring, kramar, kyssar och sex så förtärs jag. 

Exfrun pyntade huset, det var hennes sätt att visa sin kärlek.
Vi var helt inkompatibla.
När sexlivet blir infekterat och man inte kan kommunicera så kan det bli/ upplevas så som du beskriver.

Vi kände oss båda fångna i äktenskapet beroende på barn, familj, ekonomi och status.

Min exfru tyckte vi hade sex jämt och ständigt och vid ett tillfälle började jag markera frekvensen i en kalender, det visade sig vara en gång i kvartalet.
och visst, hon upplevde det nog som att vi alltid hade sex då hon i grunden är asexuell.

Skilda sedan 13 år och de åren har varit underbara.

Ja och det var just pga att jag vet att du förstår, att utfallet i svaren här relaterat till kön egentligen inte säger något, som jag skrev så.

Fast, jag tycker fortfarande inte att de kvinnor som svarat här är är någon typ av markör. De som inte saknar sex skriver antagligen i betydligt mindre omfattning i sex och samlevnads forumet..

Nåväl. Ja, det är ju så att sex inte bara handlar om den "praktiska" handlingen. Tex strikt "ställa upp sex" fungera ju sällan. I alla fall inte i längden. Inte heller själviskt sex. (som exempel där kvinnan känner sig mer eller mindre som ett praktiskt hål) (nu vet jag att vissa kvinnor gillar att bli utnyttjade men det är ju inte den situationen jag menar) 

Den markör man ändå kan ha med sig i diskussionen här, är ju ändå det att det är minst lika många kvinnor, eller fler, som gnäller på att de saknar sex i relationen.
Nu är Familjeliv vad det är, och så även nätet. Och det är i bland uppenbart att det skrivs inlägg som formuleras på olika sätt för att man vill sprida en politisk agenda.
Men ändå, så kan man mellan tummen och pekfingret ändå säga att det inte bara är män som gnäller på sexlöshet. Vilket en del i tråden hävdat.
Och som jag sagt redan innan, så är det nog inte bara den rent fysiska handlingen med sex, som är det stora problemet, utan mer bristen på att bli sedd och åtrådd som är den mer egentliga faktorn.

Jag har aldrig förklarat för min omgivning varför mina tidigare förhållanden har tagit slut. Varför skulle jag göra det?
Det har fått räcka med svepande information som att "vi har gjort slut" eller "vi har separerat"

När det gäller egna barn är det rimligen annorlunda. Där måste man förklara, men det handlar väl mer om att förklara att båda föräldrarna fortfarande älskar barnen. Men den situationen har jag inte någon egen erfarenhet av.

Givetvis är det inte bara män som saknar sex i relationener, och det gäller även om det bara hade varit män som skrev i denna tråd. Jag har väldigt svårt att ta personer på allvar som skriver så där kategoriskt. (Att det bara är män som gnäller på sexlöshet). 

Håller med om sista stycket.
Känslorna bakom/under sex är egentligen viktigare än många förstår.
Som detta med "ställa upp sex". En del tycker att tex kvinnan borde ställa upp på sex eftersom mannen följt med till Ikea, typ.
Gör kvinnan detta, dvs ställer upp, för att hon bör, kommer det för eller senare fallera. Antingen för att hon får allt svårare att ställa upp, eller för att han totalt tappar lusten i detta meningslösa sex. 
Om kvinnan däremot vill och har ärlig vilja och lust att tillfredställa sin man, fungerar det däremot i betydligt högre omfattning ( I detta fall skulle jag inte kallade att ställa upp, men många använder ändå den ordalydelsen). Förutsatt att det inte tar för stor del av sexlivet, skulle jag nog vilja lägga till. 

För mig är frågan enkel.

- Om man lämnar en relation pga sexbrist är man dum i huvudet.
- Om man inte kan tänka sig att ha sex med sin partner då och då är man ändå mer dum i huvet.

Jag tror inte att man skiljer sig eller separerar enbart pga att sexet inte fungerar. Det brukar ligga en massa annat som ställer till det, det sexuella är bara toppen av isberget.

Min erfarenhet är att sexlusten inte bara försvinner från ett år till ett annat. Vad jag tror händer är att man erkänner för sig själv att man antingen inte tänder på sin partner eller att man saknar sexlust men tvingat sig för sin partners skull. Innerst inne har bägge parterna vetat det länge men kanske inte vågat erkänna det.

Om man känner sig frustrerad att inte ha den sexuella rikedomen som man behöver, så avspeglas det snart på andra områden i förhållandet. Man grälar, slutar kommunicera, umgås inte längre och börjar snegla efter älskare eller älskarinnor. När man sedan bryter upp, är det ofta inte en stor överraskning för folk runt omkring.

Jag har dock inte fått intrycket att det är så väldigt många män som tycker att kvinnan ska ställa upp på sex som hon inte vill ha. Ärligt talat är det en åsikt som jag mest sett uttryckas av incels som har svårt att få till det med kvinnor överhuvudtaget. Däremot är det många som tycker att den som tappat sexlusten bör anstränga sig för att få tillbaka den, vilket är något annat än krav på att ställa upp.

TS och flera i den här tråden gör det klassiska felet att inte lyfta blicken och se utanför sin egen box. ?Jag tycker på detta sätt så det är det enda som gäller?. Det tyder på en stor självgodhet och brist på empati. Man ser bara till sitt eget intresse. ?JAG ser inga problem med sex-brist så därför är det inte ett ett problem för vårt förhållande och jag tänker inte diskutera det?.

Alla är vi olika, även när det gäller sex. För vissa är det viktigt, för andra inte. Att förminska personer som uppskattar sex och nedvärdera dem för att det mår dåligt av det är klassiskt.

Det är helt ok att inte gilla sex eller tröttna på det, men då kanske man ska fundera på om det kommer funka i längden. Den ovillige kommer känna sig tvungen och vara på helspänn för varje beröring som skulle kunna vara nån sorts sexuell invit medan den villige kommer känna sig frustrerad och avvisad.

TS är med illa dold självgodhet ganska tydlig med att sex inte är viktigt. Hurra för dig men folk tycker olika och världen kretsar inte kring dina åsikter.