Lätt överviktigt barn och motstånd från pappan

En vän till mig har sedan barnsben varit oerhört fokuserad på sin vikt. Hon äter alltid efter någon diet och alltid ett fat lättfil till lunch. Hon har fyra barn varav två riktigt ätstörda, de andra två mycket medvetna om kroppen. En son är gravt underviktig och en dotter har anorexia. 

Släpp paniken. Övervikt är inte bra, det säger äll forskning, men det går faktiskt oftast väldigt bra att leva med några kilon extra också. Du säger att flickan rör på sig mycket och att du serverar genuint bra mat, släpp det sen. Det blir bra!

Jag träffar personer som behandlas för ätstörningar i mitt arbete och ja, det är inte så få som har en förälder (oftast mamman) som har ett knepigt förhållande till mat.
Ungdomarna har sedan de var små fått lära sig vad som är bra och dålig mat, kanske fått pikar  om de lagt på sig lite och istället beröm och belöningar om de t.ex väljer att avstå från godis .

Den första tanken här är att man inte märker övervikt på en våg, utan det är något man märker väl innan om barnet blivit mer än mulligt. Just däför blir man lite betänksam över dina ord. Och att väga barn kan vara ett väldigt känsligt läge, och riskera att sätta griller i huvudet på barnet.    Du säger att pappan äter mycket energ?rik mat, men är han normalviktig så är ju inte det något problem. Män som jobbar fysiskt hårt kan äta både pasta o glass och hålla vikten. Du bör nog ta hjälp utifrån för att kolla om du ser på detta på rätt sätt.  Det är inte ovanligt att barn just före puberteten äter upp sig för att sedag göra en tillväxtspurt. 

Och varför kan inte en 6-åring äta mellis och En stor glass efter det en varm sommardag?

En fråga, om sitt barn skulle komma mellan måltid o h vara hungrig, skulle det så kunna ta en macka? 

Jag antar att det är ts du riktar dig till? För det är ju precis det som är min poäng. 

TS, du måste förstå att barn pendlar upp och ned runt sina kurvor under uppväxten och att några hektos övervikt under en kortare period inte är ett problem. Du säger att du inte vill att din dotter ska råka ut det du haft men det är inte övervikt som leder till ätstörningar, utan hets, stress och ångest. Precis det du känner nu och är på god väg att föra över till din dotter. Om du verkligen blir så stressad som du påskiner i den här tråden behöver du prata med någon. Att lämna över matansvaret i alla fall delvis till din man är en klok idé. Ni kanske kan köra halva veckan var eller något sådant, så får du träna på att släppa ditt kontrollbehov.

Du vet att din dotter kommer växa på längden. Du vet att du har haft (och fortfarande har) ett problematiskt förhållande till mat. Sök hjälp för egen del. Att vara så där besatt och kontrollerande med mat bäddar för en ätstörd dotter i framtiden.

Barnet har gått upp ganska mycket på ett år. Det påpekade också läkaren. Det handlade för övrigt om mer än ett halvt kilo. Fortfarande inte mycket, men jag tycker att man kan hålla ett öga på en sådan snabb viktuppgång, utan att det är märkligt. Jag planerar inte någon diet, eller att dra ner på maten. Bara att tillse att det serveras grönt till alla måltider, att det finns frukt hemma och att hon inte behöver fika dagligen. 

Jag blev väldigt stressad igår, det är helt korrekt. Den stressen la sig snabbt när jag läste svaren i tråden. I andra trådar, där barn är något åt det tyngre hållet, idiotförklaras föräldrar. Man skräder inte med orden om hur äckligt, synd och tragiskt det är. Därför gjorde jag en poäng av att jag har koll på vad vi äter och hur man ska äta. Bara för att slippa höra att vi visst äter fel, eller få råd om att sluta dricka läsk. 

Någon frågade om barnen får äta mellan målen om de är hungriga. Självklart får de det! Men om det sker ofta, försöker jag se till att huvudmålen är mer mättande. Inte för viktens skull, utan för tändernas. 

Och gällande mellis OCH en stor glass. Visst kan man göra det, men kanske inte dagligen. I min värld är mellanmålet ett mindre mål. Kanske yoghurt, smoothie, frukt, macka, eller fika. Vi äter i alla fall inte allt det till mellis vid ett och samma tillfälle.

 

Det är ju det där som föder och när ätstörningar hos barn. Usch, lägg ner för fan.

Ofta handlar det snarare om skärmtid och fritidssysslor, ungar kan leva på billys pizza och godis utan att bli fet, med den förbränningen av energi. 

Fokusera på rörelse, du låter redan nu för nitisk med kosten