Anonym (Mamma)

Fri 22 Jul 2022 17:01

165 svar

Lätt överviktigt barn och motstånd från pappan

Jag har en nybliven sexåring som jag ställde på vågen idag och upptäckte att hon är överviktig. Det handlar om ett par hekto, men det är ändå över gränsen.

Jag fick ett rejält stresspåslag. Jag själv har levt med ätstörningar sen sena tonåren och har stenkoll på vad jag (och familjen) äter. Jag planerar veckans måltider för att få det både näringsriktigt, gott och snabbt nog för vardagar. Grönsaker är en självklar del. Barnet i fråga äter i princip allt, från kokt fisk, till ugnsbakad kål. Vi vuxna är normalviktiga, åt det smalare hållet.

Jag tog upp det med min man som suckade och menade att jag bara ser problem. Själv är jag så vansinnigt stressad. Jag vet att hon alltid varit tyngre, om än normalviktig, och har därför sett till att vi bara äter en kaka när vi fikar, inte låta barnet köpa stora strutar utan allra helst isglass och erbjuda smaksatt mineralvatten till helgen om det ska drickas speciellt. Glass och fika sker, under min övervakning, sällan. Godis äts i princip aldrig och vi har aldrig chips eller så, förutom till Mello. Pappan, å andra sidan, fikar varje dag på lovet, låter barnet köpa en dajmstrut på stranden, och serverar i princip aldrig grönsaker, men gärna gräddig pasta. Av den anledningen står jag för nästan all matlagning, men de senaste månaderna har pappan fått ta mer pga jobb och hälsa.

Jag vet inte hur jag ska hantera det. Dels känns det som ett misslyckande i mitt föräldraskap och dels känner jag att jag jobbar i motvind. Det är jag som måste ta på mig ännu mer ansvar om jag vill ändra något i barnets kost.

Jag förstår också att det delvis är min ätstörning som talar. Intellektuellt förstår jag att vi kommer återgå till normala vanlr efter lovet och att hon, som stått still i längden, snart kommer göra ett längdskutt. Och jag vill på intet sätt att hon ska hamna där jag hamnade!

Hur gör man? Det är alltså inte kostråd jag behöver, utan hanteringsråd.

FuckGoggleAskMe

Fri 22 Jul 2022 23:07

#41

Anonym (Mamma) skrev 2022-07-22 22:35:43 följande:

Du tror inte att jag försökt få honom att göra det? Han ids inte.

Han måste ju inse att det är bra med något grönt för barnen. Han borde kunna lägga en eller två minuter på att fixa det. Fråga om han tycker det är värt en minut av hans liv per måltid för att ge barnen vitaminer. Eller om denna minut ska användas till något viktigare, vad nu det kan vara. Skär en gurka i skivor, lägg fram ett äpple, behöver inte vara så avancerat.

Anonym (Jenny)

Fri 22 Jul 2022 23:50

#42

Anonym (Mamma) skrev 2022-07-22 22:52:28 följande:

Vi har heller aldrig talat vikt med barnen. Vi mäter dem ett par gånger per år, för att se till klädstorlekar. Vi har inte vägt dem till annat än BVC-kontroller, utom nu då.

Jag blir både glad och förbryllad av svaren i tråden. I alla andra trådar när barn är lite överviktiga, skräds inte med orden när man berättar hur hemskt det är med tjocka barn, hur usla föräldrarna är och hur dåliga matvanor familjen har. Därför ville jag verkligen påtala att vi inte har dåliga matvanor, för att inte få höra att vi ska dra ner på läsk och att jag minsann inte vet hur man äter.

Jag är också förvånad över svaren du har fått. Jag tror att du tänker rätt och verkar ha ett bra förhållningssätt till ditt barns kosthållning. Vad jag inte gillar är att pappan verkar avsäga sig ansvar och jag tror att som en person med en ätstörning bakom dig så skulle det vara guld värt för dig att ha en person att bolla tankar med för dig.

8airam8

Sat 23 Jul 2022 00:21

#43

Ditt barn verkar ha ett sunt liv och serveras (och äter?) huvudsakligen en god och varierad kost. Min femåring skulle inte gråta om det var korv med bröd alla dagar i veckan, men skulle tjuta desto högre om det vore lag på att äta broccoli.

Jag förstår att din nivå av ångest är sky high, av förklarliga skäl med tanke på din bakgrund - absolut inte med tanke på ditt barns vikt. Överför inte det här på ditt barn, låt inte din man bli en slagpåse utan ta en kontakt med vården för din egen, din familjs och ditt barns skull. Nu.

The first glass of wine is all about the food, the second glass is about love and the third glass is about mayhem.

MamaKatty

Sat 23 Jul 2022 00:28

#44

Oj?Jag tänder att du behöver söka hjälp omgående. Det blir ju anorexia by proxy. Tror hela familjen behöver få stöd och förstå att du behöver läka mer.

Ta kontakt med din tidigare behandlare och förklara läget.

Ja, det är din sjukdom som spökar inte din dotters vikt. Inte det minsta hennes vikt. Stort lycka till. Känner med dig och din familj.

Anonym (Osunt)

Sat 23 Jul 2022 07:18

#45

Anonym (Mamma) skrev 2022-07-22 22:52:28 följande:

Vi har heller aldrig talat vikt med barnen. Vi mäter dem ett par gånger per år, för att se till klädstorlekar. Vi har inte vägt dem till annat än BVC-kontroller, utom nu då.

Jag blir både glad och förbryllad av svaren i tråden. I alla andra trådar när barn är lite överviktiga, skräds inte med orden när man berättar hur hemskt det är med tjocka barn, hur usla föräldrarna är och hur dåliga matvanor familjen har. Därför ville jag verkligen påtala att vi inte har dåliga matvanor, för att inte få höra att vi ska dra ner på läsk och att jag minsann inte vet hur man äter.

Som sagt det är inte maten du lagar jag reagerade på utan hur du beskriver dina känslor kring det hela och behovet av kontroll. Att få stresspåslag av något hekto. Att beskriva att man har "stenkoll" på vad familjen äter. Beskriva mat som serveras av pappan som "kaloristinn". Att känna att man misslyckats som förälder för ett av barnen har nått hektos övervikt.
Att nämna att ens barn fått en hel dajmstrut som något extremt och hemskt.

Det låter nämligen inte sunt. Riktigt osunt faktiskt.

Om det är liknande som du sänder ut till pappan så är det inte omöjligt att han hamnar i nåt form av behov att agera motkraft. Han blir kanske rädd för att du ska överföra din sjukdom.
Ni två blir som två motpoler istället för att det blir ett samarbete och balans.

Det viktiga är ju vanorna som skapas och förhållandet till mat. Inte hekton och kalorier.

Bara att du tar upp det i en tråd om en 6-åring borde bli ett varningslampa för dig själv. Lär dig att se om ditt barn mår bra utan kontroll-instrument.

Jag har inte en enda gång kollat mina barns bmi. Jag ser ju att de mår bra. Jag vet ju att de rör på sig och äter oftast nyttigt.

Att barn får övervikt är ju självklart väldigt olyckligt men lika olyckligt är ju om barn får ett osunt förhållningssätt till något så självklart som mat.
Utifrån din text känns ju risken till det sista mer överhängande än övervikt.

Du tar upp att ni aldrig pratar vikt och liknande hemma. Men du skriver återkommande om att du och pappan är oense, att du inte får honom att förstå och att han upplever dig som ätstörd.
Risken är stor att barnen visst plockar upp en hel av det ni säger och sänder ut med era tonfall, blickar etc.
De förstår att mat är inte bara mat utan något laddat. Något konfliktfyllt. Något farligt.

Det märks att du går i försvar. Men det var du som bad om hanteringsråd.
Och vi är många som reagerar på att det du beskriver låter osunt.
Fundera på varför utan att gå i försvar.

Mitt råd till dig är att släppa på kontrollen. Kontroll blir lätt sjuklig. Och där är du extra sårbar.
Du ser om barnen mår bra.

Gå och prata tillsammans så att ni kan hitta ett gemensamt förhållningssätt.

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Sat 23 Jul 2022 07:40

#46

Anonym (Osunt) skrev 2022-07-23 07:18:07 följande:

Som sagt det är inte maten du lagar jag reagerade på utan hur du beskriver dina känslor kring det hela och behovet av kontroll. Att få stresspåslag av något hekto. Att beskriva att man har "stenkoll" på vad familjen äter. Beskriva mat som serveras av pappan som "kaloristinn". Att känna att man misslyckats som förälder för ett av barnen har nått hektos övervikt.
Att nämna att ens barn fått en hel dajmstrut som något extremt och hemskt.

Det låter nämligen inte sunt. Riktigt osunt faktiskt.

Om det är liknande som du sänder ut till pappan så är det inte omöjligt att han hamnar i nåt form av behov att agera motkraft. Han blir kanske rädd för att du ska överföra din sjukdom.
Ni två blir som två motpoler istället för att det blir ett samarbete och balans.

Det viktiga är ju vanorna som skapas och förhållandet till mat. Inte hekton och kalorier.

Bara att du tar upp det i en tråd om en 6-åring borde bli ett varningslampa för dig själv. Lär dig att se om ditt barn mår bra utan kontroll-instrument.

Jag har inte en enda gång kollat mina barns bmi. Jag ser ju att de mår bra. Jag vet ju att de rör på sig och äter oftast nyttigt.

Att barn får övervikt är ju självklart väldigt olyckligt men lika olyckligt är ju om barn får ett osunt förhållningssätt till något så självklart som mat.
Utifrån din text känns ju risken till det sista mer överhängande än övervikt.

Du tar upp att ni aldrig pratar vikt och liknande hemma. Men du skriver återkommande om att du och pappan är oense, att du inte får honom att förstå och att han upplever dig som ätstörd.
Risken är stor att barnen visst plockar upp en hel av det ni säger och sänder ut med era tonfall, blickar etc.
De förstår att mat är inte bara mat utan något laddat. Något konfliktfyllt. Något farligt.

Det märks att du går i försvar. Men det var du som bad om hanteringsråd.
Och vi är många som reagerar på att det du beskriver låter osunt.
Fundera på varför utan att gå i försvar.

Mitt råd till dig är att släppa på kontrollen. Kontroll blir lätt sjuklig. Och där är du extra sårbar.
Du ser om barnen mår bra.

Gå och prata tillsammans så att ni kan hitta ett gemensamt förhållningssätt.

Att jag beskriver att jag har koll på vad barnen äter, var för att slippa svar som annars brukar komma i alla trådar om barn som väger lite mycket. Gå in i valfri sådan tråd och 80 % av svaren handlar om hur äckligt det är med feta barn (även om det inte handlar om fetma), hur elaka och korkade föräldrar är som för överviktiga barn och hur föräldrarna minsann inte alls har koll på mat, utan osunda matvanor och/eller att de ljuger om hur de äter. Bjuds barnet en rostmacka i veckan, är det sååå onyttigt och ett bevis på hur usla föräldrarna är.

Jag kontrollerar inte mina barns matintag, men jag har koll på kost och vet hur man ska äta. Jag planerar veckans måltider (liksom många andra gör, för att slippa stå och fundera klockan 17.30 varje dag) Jag vet att vi oftast äter bra. Barnen får absolut äta glass, men jag tycker inte att 300 kalorier glass är lämpligt för en sexåring mer än sällan. Jag tycker att det är lämpligare att barnet får de mindre strutarna av samma sort, som köps i flerpack i mataffären. Jag tycker inte att det är lämpligt att ett barn som är lite tyngre, erbjuds 2-3 kakor dagligen, så fort barnet är hemma en dag (dvs varje helg, sjukdag och ledighet.) Vi har nyttjat sista året utan skolplikt och varit lediga en del och då ska det genast fikas för att pappan är sugen och inte kan vänta tills barnen inte är närvarande.

Vi talar för övrigt aldrig om detta när barnen är hemma! Och jag är väldigt rädd för vad skolsköterskan ska säga. Min ätstörning startade i samband med ett besök hos skolsköterskan och en onödig och plump kommentar. Jag är livrädd att min dotter ska mötas av samma sak.

Anonym (Osunt)

Sat 23 Jul 2022 08:22

#47

Anonym (Mamma) skrev 2022-07-23 07:40:15 följande:

Att jag beskriver att jag har koll på vad barnen äter, var för att slippa svar som annars brukar komma i alla trådar om barn som väger lite mycket. Gå in i valfri sådan tråd och 80 % av svaren handlar om hur äckligt det är med feta barn (även om det inte handlar om fetma), hur elaka och korkade föräldrar är som för överviktiga barn och hur föräldrarna minsann inte alls har koll på mat, utan osunda matvanor och/eller att de ljuger om hur de äter. Bjuds barnet en rostmacka i veckan, är det sååå onyttigt och ett bevis på hur usla föräldrarna är.

Jag kontrollerar inte mina barns matintag, men jag har koll på kost och vet hur man ska äta. Jag planerar veckans måltider (liksom många andra gör, för att slippa stå och fundera klockan 17.30 varje dag) Jag vet att vi oftast äter bra. Barnen får absolut äta glass, men jag tycker inte att 300 kalorier glass är lämpligt för en sexåring mer än sällan. Jag tycker att det är lämpligare att barnet får de mindre strutarna av samma sort, som köps i flerpack i mataffären. Jag tycker inte att det är lämpligt att ett barn som är lite tyngre, erbjuds 2-3 kakor dagligen, så fort barnet är hemma en dag (dvs varje helg, sjukdag och ledighet.) Vi har nyttjat sista året utan skolplikt och varit lediga en del och då ska det genast fikas för att pappan är sugen och inte kan vänta tills barnen inte är närvarande.

Vi talar för övrigt aldrig om detta när barnen är hemma! Och jag är väldigt rädd för vad skolsköterskan ska säga. Min ätstörning startade i samband med ett besök hos skolsköterskan och en onödig och plump kommentar. Jag är livrädd att min dotter ska mötas av samma sak.

Fast återigen det är inte matintaget som jag reagerar på även om det är det du verkar vilja skriva mest om.
(Och det i sig känns ätstört...bara att ha koll på att glassportion innehåller 300 kcal..vem håller på så om man inte är dietist)

Jag reagerar på hur du beskriver dina känslor och det som ligger bakom.
Att ens tänka tanken att man misslyckats som förälder för att ens barn väger nåt hekto för mycket.
Det låter inte helt friskt.

Och jag tror att om du inte passar dig så kommer du att föra över detta på dina barn.

Barn är som små svampar kring sånt här. De känner av de underliggande känslorna även om du inte klär dem i ord.

Precis som du tog åt dig av EN plump kommentar från en skolsköterska så kan ditt stresspåslag från några hekto ge din dotter knuff i riktningen att tro att hon inte duger som hon är.

Att vikt är viktigt att kontrollera.

Vet inte varför du startade denna tråden. Kanske för att du önskade få medhåll om att pappans fikande är hemskt och att ditt förhållningssätt är så sunt och bra
Men ledsen din TS och resterande kommentarer låter inte sunda....för mig lyser det av ätstördhet.

Om det är så i verkligheten vet ju inte jag....kan ju bara utgå från ditt sätt att skriva.

Jag tror inte att du vill din dotter illa. Jag tror tvärtom att du vill skydda henne från det du behövt kämpa med.
Men akta så att ditt skyddande inte slår över och faktiskt blir det som istället triggar igång problemen.

Jag tror du och pappan båda får panik på varsitt håll och därför blir ni motpoler.
Du är rädd för det onyttiga och han är rädd för det osunda..

Hoppas att ni hittar ett samarbete...annars tror jag att era barn riskerar att få ett otroligt skev bild av mat och vikt....

Anonym (Stina)

Sat 23 Jul 2022 08:50

#48

Anonym (Mamma) skrev 2022-07-22 22:48:05 följande:

Hon är inte vägd sen femårskontrollen som skedde för över ett år sen och läkaren frågade om vi kunde väga henne så att dosen blev rätt.

Varför kollade du ens upp hennes BMI? Sjukt beteende du har.

Anonym (Stina)

Sat 23 Jul 2022 08:53

#49

Anonym (Mamma) skrev 2022-07-23 07:40:15 följande:

Att jag beskriver att jag har koll på vad barnen äter, var för att slippa svar som annars brukar komma i alla trådar om barn som väger lite mycket. Gå in i valfri sådan tråd och 80 % av svaren handlar om hur äckligt det är med feta barn (även om det inte handlar om fetma), hur elaka och korkade föräldrar är som för överviktiga barn och hur föräldrarna minsann inte alls har koll på mat, utan osunda matvanor och/eller att de ljuger om hur de äter. Bjuds barnet en rostmacka i veckan, är det sååå onyttigt och ett bevis på hur usla föräldrarna är.

Jag kontrollerar inte mina barns matintag, men jag har koll på kost och vet hur man ska äta. Jag planerar veckans måltider (liksom många andra gör, för att slippa stå och fundera klockan 17.30 varje dag) Jag vet att vi oftast äter bra. Barnen får absolut äta glass, men jag tycker inte att 300 kalorier glass är lämpligt för en sexåring mer än sällan. Jag tycker att det är lämpligare att barnet får de mindre strutarna av samma sort, som köps i flerpack i mataffären. Jag tycker inte att det är lämpligt att ett barn som är lite tyngre, erbjuds 2-3 kakor dagligen, så fort barnet är hemma en dag (dvs varje helg, sjukdag och ledighet.) Vi har nyttjat sista året utan skolplikt och varit lediga en del och då ska det genast fikas för att pappan är sugen och inte kan vänta tills barnen inte är närvarande.

Vi talar för övrigt aldrig om detta när barnen är hemma! Och jag är väldigt rädd för vad skolsköterskan ska säga. Min ätstörning startade i samband med ett besök hos skolsköterskan och en onödig och plump kommentar. Jag är livrädd att min dotter ska mötas av samma sak.

Fast i ert fall så är det du som är den stora risken. Ditt beteende, att kolla BMI hos ett barn som fortfarande växer på längden, är så fel det kan bli.

Anonym (Aldrig bra)

Sat 23 Jul 2022 08:54

#50

Familjeliv i ett nötskal - fullt av kritiska kommentarer oavsett.

Lätt överviktigt barn och motstånd från pappan

INNEHÅLL