Lätt överviktigt barn och motstånd från pappan

Jag är problemet, absolut. Barnet är inte problemet. Däremot tycker jag att det är problematiskt att pappan, utan att blinka, serverar glass och fika som är lika kaloririkt som en måltid kan vara. Okej om det blir en glass som mellis nu på sommaren, men inte utöver det , som pappan gör.  

Om du inte vill att sitt barn ska få ätstörningar så slutar du NU!

Jag övervakar inte vad familje äter, men jag planerar veckans måltider och ser då till att servera balanserade måltider som också innehåller grönsaker. Att vi sällan äter godis, beror på att barnet inte särskilt förtjust i godis och att det tar ett par veckor för henne att ta sig igenom en tablettask, då med hjälp av oss föräldrar. 

Men allvarligt, serveras era barn två, tre kakor dagligen, med saft till? Och glass flera gånger i veckan, på det? För det är vad min man serverar barnen och om jag säger något om det, är jag hysterisk och ätstörd. 

Då lever ni en livsstil som gör att hon kommer växa i sin vikt. Varken vuxna eller barn ska stirra sig blinda på BMI- siffrorna. Det vet du egentligen men just nu är det dina känslor som styr. Du borde kanske lita mer på din man och det "normala" beteende han kör barnen: på semester och liknande äts det glass/ fika oftare än på vanliga dagar. Så lever de allra flesta människorna i Sverige skulle jag gissa. Kan du kanske gå och prata med någon om dina känslor?

Du måste skoja TS. Ett par hekto är väl för sjutton inget! Dessutom ett växande barn. Man behöver sannerligen inte oroa sig för det du skriver om. 

Läs på om barns tillväxt. Det är inte farligt att ett barn i den åldern äter lite glass och annat. 

Hur pratar du med pappan om det här? Det känns inte som en bra uppdelning att låta föräldern med en ätstörning i bagaget vara den som ska se till att familjen äter nyttigt. Jag tycker att han gott kan steppa upp i den här frågan så att du inte riskerar att bli triggad eller överföra dina problem till era barn. Inser han vad som ligger i vågskålen? 

Jag menar förstås inte att han ska följa dina instruktioner och regler till punkt och pricka, men att servera något så när balanserade måltider i de flesta fall är inte för mycket att begära (och inte lämpa över det ansvaret på dig). Han kan ta din oro om dotterns vikt på allvar, men sedan säga att han kommer att hålla koll så att du faktiskt slipper.

Är pappan inte kapabel att steppa upp så tveka inte att ta hjälp av en professionell (dietist eller terapeut) eller en annan familjemedlem eller vän, som kan se på situationen med sunda ögon och hjälpa dig att lägga upp en plan. Du ska inte behöva ifrågasätta dig själv och känna dig ensam i det här.

Jag har varit friskförklarad i tio år. Det här är första gången jag känt oro för hennes vikt. Tidigare har jag tänkt att hon springer av sig/växer till sig, så länge vi äter ordentlig mat. Och maten jag lagar är varken mager eller märklig. Allt lagas med fullfeta produkter, och innehåller kött, fisk, kyckling och vegetariskt, samt kolhydrater. Vi äter också falukorv ibland, eller beställer pizza nån gång, men om jag inte tar hand om maten blir det snabblagat och mycket fett. Grönsaker är möjligen ett salladsblad. Jag tycker att yoghurten ska vara naturell. Vill man ha smak, kan man skiva banan eller riva ner äpple. Pappan köper konstant smaksatt yoghurt, det tycker ju han (och barnen) är gott!

Bara som exempel från den här veckan: Lax på spenatbädd, med citronsås (på grädde) och makthavare. plockgrönsaker till. 
Kyckling på plåt, med rostad potatis, rostade grönsaker och hummus
Potatis- och purjolökssoppa, kidneybönor 
Caesarsallad med både bacon och dressing 
Svamprisotto med torkad serrano och bakade tomater

Ingen bantarmat med andra ord. 

Ts, du vet att man kan pendla 2-3kg i vikt.
Det betyder ingenting. 
Ungen är 6 år. 6!. 6!6!
Jag säger det igen. 6 år. Sex år. 
Hon har inte ens börjat att växa på allvar. 
Din man har rätt. Att gå runt som en mat-nazist kan ju ge men för livet för ditt barn.
Sök upp wounded-healer syndrom. För det är vad detta är. Transferera inte dina egna problem på ett helt nytt liv. Gå till psykolog. Prata om ditt problem. Ta hand om dig.
Det är en sak om man ungen sitter på sin ända 24/7, spelar data/padda & inte rör på sig. 

Kanske är det läge att ta det lite lugnt med kakor och godis för flickan, utan att förbjuda allt som hennes kompisar förmodligen  äter.

Men att du får panik av några överviktshekton , känner att du misslyckats som förälder  och att flickans  hälsa nu är i fara  är tydliga tecken på att du fortfarande har ditt ätstörning stänkande kvar - det säger mer om dina behov än om flickans.

Gör henne en tjänst och försök kontrollera din mat- och viktrelaterade ångest och diskutera sansat med pappan hur ni ska planera familjens kost .

Jag menar inte att ifrågasätta ditt tillfrisknande. Det låter som om ni äter både gott och nyttigt och även helt rimligt och normalt. Imponerande att era barn äter så varierat!

Jag menar bara att med tanke på vad du har i bagaget så borde pappan ta ett större ansvar för barnens mat. Du ska inte vara den som bär hela den bördan själv. Kan pappan inte ta det ansvaret tycker jag att du ska söka stöd hos någon vars omdöme du kan lita på.