Ensam och utmattad GADD

Tack

De kan inte bara avskeda dig hur som helst och gör de det så är de inte värda dig. Hur mår du nu? Jobbar du fullt eller? 

Ah jag vet. Men är rädd att de gör det ändå. Alltså fryser ut mig eller säger till mig att det är bäst att jag lämnar frivilligt.
Det är segt. Känner mig som en zombie och är helt energilös. Är superdålig socialt. Nu är jag en Zombie som bara vill hem men samtidigt är jag helt nollställd i sociala situationer. Har inget att säga. Det blir liksom helt blankt i skallen. Förstår att jag är singel och även rädd för att mina närmsta vänner inte ska orka med mig snart.

Jo jag jobbar fulltid och även om det inte är superstressigt så känner jag mig tömd på energi när jag kommer hem.

Bra jobbat! Det är toppen att du kämpar på. Tänk inte på om du är social eller inte. På jobbet är du för att jobba. Rent krasst får man räkna med att inte alla eller ens de flesta gillar en. Tror inte du behöver va singel. Det finns så många dejtingsajter..

Fan att det här aldrig släpper. Grät hela dagen på jobbet idag. Ångest och panikkänslor. 

Känner mig värdelös, börjar känna att mina vänner inte gillar mig, de hör inte av sig så ofta även om jag försöker höra av mig. de frågar inte mig längre. Har en nära kompis bara. Sen är det föräldrarna. 

Singel ända sedan barnsben. Haft lite engångsligg som inte gett mig nått. Varje gång jag börjar träffa någon så blir jag lämnad. Har letat flickvän hur länge jag minns men lyckas aldrig. Börjar kännas kört. 

Vad ska det bli av mig. Vem gillar ens mig förutom mina föräldrar.. Tacka gud att jag ännu har dem.

Jobbet går som i hamsterhjulet. Tror att jag är kvar där för att jag är rädd för något nytt som jag inte kommer klara av. 

Funderar att flytta till Spanien ett år och vila upp mig. Är så jäkla ledsen att känna som jag gör och sitter fast..

Så ledsen för din skull. Har tänkt på dig ibland och undrat hur du mår.

Orkar du börja gå någon kurs eller börja någon sport där du kan träffa nya vänner, någon hobby av något slag, hitta nya vänner/tjejer någonstans på nätet med ett gemensamt intresse eller spel? 

Ja, varför inte flytta iväg ett tag eller börja med att ta semester om inte annat. Ta en kurs i Spanska eller via datorn. Finns ju de som träffats på såna sidor där man kan lära sig språk av varandra men vet inte vad de heter.

Det känns ju lite som att du vill ha förändring. Fokusera på vad du verkligen vill göra och våga ta steget. Blir det sen inte bra så har du åtminstone provat och att kanske misslyckas är ändå en vinst tycker jag, att man vågar. Tror också sällan man misslyckas om det är något man vill och brinner för. 

Du, det finns många som är ensamma, inte för att det hjälper dig, men du är inte ensam i den situationen. När du är ledsen kanske du ska påminna dig om det som är bra i ditt liv. Du har ett jobb, du är skötsam, du är förmodligen snäll, du har ett boende osv allt bra och fint du kan hitta. Försök vara din egna bästa vän, vad skulle du säga till den vän du har om han mådde som du gör?

Fortsätt kämpa Bollkillen!!! 

Jag är verkligen inte bra på att ge tipps på hur man ska göra men kan säga hur de e för mig..

Jag hör jag knappt av mig till folk kom jag på. Inte för att dom inte är helt underbara utan för att vardagen rullar. Jag skulle verkligen inte ta det som att de inte tycker om dig utan mer att det är full rulle. När andra hör av sig mindre tar jag för givet att de har det likadant. 

Ofta tolkar jag också in för mycket i min omvärlds agerande. Du skriver så fint så får en jättefin bild av dig, hoppas verkligen att saker börjar kännas bättre snart. Ibland fastnar man men det blir också ofta bättre. 

Sen måste jag bara säga att grattis till att du klarat gå till jobbet när det känts så tufft. Helt otroligt bra ju. 

Hejar på dej!

Hej, har du ekonomiska möjligheter tycker jag du skall göra det, inte för att vila, gå istället en kurs i spanska så träffar du folk där nere också! Och lär dig språket. Jag gick en kurs i spanska i Malaga, bodde hos familj, kunde ingen spanska alls, men familjen och alla jag träffade i Malaga var väldigt hjälpsamma. 

Jag såg en SVT dokumentär för en tid sen, om deprimerade svenskar, det är ju tyvärr jättevanligt. En man var helt under isen , hade försökt allt, ville inte leva. Han sålde allt han hade och flyttade till en italiensk småstad. Där blev han sedd, folk pratade med honom, han blommade upp. Till slut startade han en liten fastighetsförmedling för nordbor som ville köpa hus i Italien. De intervjuade en italiensk psykiatriker och frågade varför de inte skriver ut lika mycket antidepressivt i Italien som i Sverige. Psykiatern sa, vi har solen, vinet och maten och vi pratar med varandra, vi behöver inga antidepressiva.

Om du har ett allvarligt trauma tycker jag du skall gå till psykolog, annars tycker jag att det är ett seriöst och bra alternativ att läsa spanska ett halvår eller år. Du kan ju sen söka jobb där, när du kan språket, inom Eu har vi fri arbetsmarknad.

 

Bra tips! Jag ska faktiskt leta mer. Jag spelar en del badminton och tennis och har försökt hitta nya vänner / tjejer på den vägen. Det har gått okej. Men tycker det är svårt att få med tjejer att spela. Tjejer vill ofta spela med tjejer. Men Har träffat trevligt folk där igenom men ingen riktigt någon som jag klickat till 100 med. Kanske ska prova något annat.  Testade att dansa salsa haha men det va inte riktigt min grej.. Men varför inte testa tänkte jag :)

Jag vill nog ha sommaren här i Sverige men sen tror jag att jag vill testa på att bo utomlands på varmare breddgrader. Kommer säkert någon kompis som hälsar på. Jag har ju min sociala fobi så det sätter lite käppar i hjulet när jag ska skaffa nya vänner. Men det finns ofta tennis och fik jag kan lära känna folk på. Kanske boka någon kurs som du säger. Jag försöker och låter inte fobin bli ett hinder men den gör sig ändå påmind lite titt som tätt.

jag vet, jag har fått ett tips om att jag ska prata med mig själv som om jag var utanför kroppen. Det har faktiskt varit hjälpsamt. Men jag tycker det är jättesvårt att hjälpa folk som mår dåligt. Jag försöker så gott det går men vet aldrig vad jag ska säga för att få en person att må bättre. Ofta visar jag att jag finns där som en hjälpande hand och lyssnar.

Tack för att du alltid orkat lyssna och svarat mig. Det har fått mig att kämpa mer.

 

Fint skrivet. 

Så är det ju också såklart. Alla har fullt upp ofta med familj, jobb och liknande. jag får bara en känsla av att jag är utanför och att de tycker jag är oskön. 

Ja, alla har ju sina toppar och dalar. Mina dalar är bara så djupa och kommer alltför ofta. Även om mina mediciner hjälper mig mycket. 

Jag är stolt över att jag alltid gått till jobbet fast jag gråtit, haft panikattacker och varit förtvivlad. Jag har ändå alltid kämpat på. Men jag har också blivit hemskickad från jobbet för jag gråtit framför min dator. Och varit tvångssjukskriven. Det är inte lätt men jag har haft tur att jag kunnat gå till jobbet. 

 

Tack för värmande ord :)