Ensam och utmattad GADD

Men är det nåt som hänt tidigare i ditt liv som behöver bearbetas? Jag har exempelvis haft en skituppväxt: Och sånt går inte att fixa med 7 mediciner. Jag mår rätt bra nu. Men att jag mått dåligt med en dålig uppväxt är ju normalt, om du förstår vad jag menar.

Jag har insett att hur jag blivit behandlad av mina föräldrar helt och hållet är ett resultat av deras kompetensbrist och som inte har någonting med mitt värde som människa att göra. Så här: När du är liten tror du att du är dum för att någon slår dej. När jag blivit stor har jag förstått att det här med att pappa slogs enbart har med honom att göra och hans brister. 

Sen har jag också insett att folk i allmänhet gillar att sätta stämplar på en. Det vill säga är du ett ledset barn som underpresterar i skolan för att föräldrarna inte kan ta hand om det. Så vill gärna de flesta fortsätta se en som förlorare, eftersom de annars behöver omvärdera sina bristfälliga slutsatser. 

Då är det bättre att lämna alla sådana sammanhang där man blivit osynlig och stämplad som loser. Det är bättre då att bo i en storstad där människor har en större vana vid att möta olikheter än i en byhåla, där folk tror att de känner en för att de vet hur föräldrarna är. 

Så att bryta sig loss från skitmönster är grundreceptet. Att lämna allt och alla som inte kan/ vill tänka nytt och tänka rätt. Nu kanske det låter som att jag lämnat allt och alla och är mycket ensam. Så är det inte. Jag omger mig dock bara med folk som vill och kan se mig som den jag är nu. Utan förutfattade meningar.

Vi kanske bara får ett enda liv. När vi är på botten börjar vägen upp. Det är när det är som mörkast som ljuset syns tydligt, om vi tittar åt rätt håll.

Bra jobbat! Det är toppen att du kämpar på. Tänk inte på om du är social eller inte. På jobbet är du för att jobba. Rent krasst får man räkna med att inte alla eller ens de flesta gillar en. Tror inte du behöver va singel. Det finns så många dejtingsajter..