Ensam och utmattad GADD

Tack. Väldigt fint skrivet

Hej

Hoppas att alla mår bra.

Nu slog det till som det gjorde för flera år sedan.
Ligger i sängen. Skakar, svettas, drömmer mardrömmar, hjärtat pumpar, armarna domnar, kan knappt äta, magbränningar, klump i magen. Rädd, orolig.
Gråter hejdlöst.

Liknande tankar som jag aldrig trodde att jag skulle få tillbaka.

Allt känns hopplöst..

Ville bara skriva av mig. Men vet ärligt inte vad jag ska skriva. 

Hej!

Fy vad jobbigt det låter! Med mig är det bättre än på länge så jag ska inte klaga.

Men det låter verkligen hemskt att du mår så dåligt. Var det något särskilt som utlöste det? Förutom att ta kontakt med vården så är mitt bästa tips att tänka att känslor går över. Bara för att man känner något väldigt starkt så betyder det inte att känslorna är äkta. Ibland löper känslor amok utan att man riktigt vet varför. När jag mår dåligt brukar jag försöka se på det utifrån och tänka på hur jag reagerar och varför. Att försöka se sina egna reaktioner utifrån kan faktiskt vara lugnande. Försök också fundera på om känslorna har någon grund och om reaktionen är i proportion till det som har hänt. Andra mer konkreta tips är att träna på att ta djupa andetag eller göra något som aktiverar kroppen på annat vis, till exempel duscha varmt/kallt eller gå en promenad. Allt som distraherar från de jobbiga känslorna är bra.

Förstår att allt känns hopplöst just nu, men det är det inte. Känslor behöver inte vara äkta.

Det var bra att du kikade in här i tråden och skrev av dig. Ibland är det viktigare än att man får ur sig precis allt på samma gång. Fortsätt gärna skriva här så vi kan försöka hjälpa dig och ge dig tips och råd!

Här får du en kram och hoppas att du mår bättre snart! ❤️

Eurydike skriver så bra till dig.

Kan du bryta det på något sätt, ringa en stödlinje eller någon? Vad är du rädd för? Är det något som är logiskt eller är det andra tankar? Du behöver inte skriva om det här (om du inte vill) vill bara du ska tänka efter om du vet varför eller inte. 

Det är normalt att vara ledsen ibland också men inte för mycket då måste man söka hjälp. Vill bara du ska få må bättre, du verkar vara en så bra kille, snäll och sköter ditt arbete. 

Hoppas du sover gott nu och att det lättat! Jag vet hur det är att må riktigt dåligt så tro inte jag bara svamlar. Har haft panikångest och har GAD. 

En alla hjärtans kram till dig och hoppas morgondagen blir lugn och bättre! 

Härligt att du är på ett bra plan just nu. 

Ja det var lite saker som hände denna gång. Och jag får orimliga ångesttankar som skrämmer mig och som jag tror jag aldrig kan bli av med så att det blir bra. 
Jag får för mig att jag aldrig kan bli av med mina tankar. Blir som tvångstankar som spelas upp som en radio. 
När tankarna slår mig så går det en rysning i hela kroppen och jag börjar skaka, hjärtklappning m.m.
Sen håller känslan i sig och jag kan inte göra något annat än lägga mig i sängen. 

Kommer ta lång tid att ta sig igenom detta. Även om det känns omöjligt nu.

Tack. Jag uppskattar dina svar. Promenader, mindfulness, göra något distraherande hjälper.

jag försöker med att ta promenader, mindfulness lyssna på bra musik m.m. och det hjälper lite. Så jag fortsätter med det. Men just nu lindrar det väldigt lite. 

Jag ska till min psykolog på måndag. 

Tack för ditt stöd. Det värmer. Verkligen.

Hej ts.

Snubblade över din tråd precis. 

Blev lite nyfiken på vilka diagnoser du har och vilka mediciner du äter?

Det du skrev var så exakt hur det är för mig med förutom skakningarna och svettningarna. I övrigt med domnande armar, sociala, tankar, nedstämdhet, orostankar o självmordstankar o oron om att inte klara sig utomlands osv, var exakt som mig.. 

Har hållit mig borta ifrån sjukvården, så har inga diagnoser på pappret och äter inga mediciner heller. Men skulle vilja veta vilka konsekvenserna blir om man skulle mot all förmodan söka hjälp. 

Vill inte hamna där med flera olika piller. Det enda som fick mig att må bra var det som är olagligt härsamtidigt är mindre farligt än alkohol. Hatar med alkoholen, det förstör en bara. Dock blev man ju paranoid över att råka på människor som är paragrafryttare eller hycklare samt kriminella med behovet av att vara våldsamma.

Sverige är inte rätt land för oss. Försök spara ihop så mycket du kan och sedan dra till Thailand eller annat billigt land med internetuppkoppling och lär dig programmera där, så kanske du kan nå din frihet på riktigt istället för att enbart drömma om det.

Själv har jag svårt för människor och relationer. Så drömmer om att bli veterinär då jag älskar djur.   

Hej alla

Hoppas att ni mår bra i sommarvärmen.

Jag mår som jag mår och nu har panikångesten tagit över sedan en tid tillbaka. Jag vaknar med panikångest. Allt känns hopplöst. Det har hänt lite saker som gjort att ångesten är ohanterlig. Jag mår jättedåligt.

Min psykolog har gått på långsemester så jag har ingen att prata ut med.

Känns som att jag kommer bli lämnad ensam av mina vänner då det bara är jag som hör av mig och bjuder in mig själv när de hänger.

Ska det alltid vara såhär. Jag klarar knappt av att gå till jobbet och gör inte mycket när jag är där. Försöker men ångesten och tankarna tar över

Vet egentligen inte vart jag vill komma med detta men behöver bara skriva nått

Hej på dig!

Egentligen har jag tagit semester från forumet (som du ser på min profilbild som föreställer en brygga), men kände ändå att jag ville kika in och svara på det du skrev 🌞🧳👙

Att jag tar semester från forumet beror inte på att jag blir trött på forumet, utan på mig själv, men nog pratat om mig.

Vad tråkigt att ångesten har tagit över och att allt känns hopplöst! Förstår att det måste kännas tufft att psykologen har gått på semester i kombination med att det har hänt jobbiga saker i ditt liv. Du borde verkligen ha någon att prata med då! Om du vill kan jag bjuda in dig till en grupp på Discord, där vi pratar om ensamhet och psykisk ohälsa? I så fall kan du skicka ett meddelande till mig 😊

Många av dina tankar kretsar kring oro angående att saker ska bli värre. Det kan jag förstå, eftersom man verkligen inte vill att saker ska bli värre när man nästan inte härdar ut som det är. Om det är vänner du har haft länge så kan du tänka att det inte är särskilt troligt att de kommer försvinna just nu om de inte har gjort det tidigare. Då är det kanske en irrationell rädsla som speglar din oro för att saker ska förvärras.

Det ska aldrig vara så som du beskriver, men ibland är det svårt att lyckas vända på situationen. Men att det är svårt betyder inte att det är omöjligt. Finns det något som lindrar ångesten och får dig att känna glädje?

Känner igen mig lite, men mitt problem har börjat nu när jag närmar mig 30. Jag har fått det jätte svårt för att vara bland folk, jag får panik. Jag tycker det är obehagligt med blickar. Har alltid gillat och klä upp mig, fixa mig osv. Och träffa vänner ute men nu på senaste vill jag inte längre. Imorgon ska jag ut med min partners släkt och jag kommer få panik och typ Få darrningar. 

detta har kommit med tiden, det känns som att folk inte gillar mig och att jag är socialt konstig. jag undviker helst. :(