Bollkillen skrev 2022-10-03 21:07:52 följande:
Åh va skönt att du är kvar M.
Det hände faktiskt en grej som gjorde att jag fick ångestpåslag senaste veckan. Men jag har börjat kunnat släppa det nu.
jag går till jobbet fortfarande. Det är det lilla sista som håller mig kvar. Är så rädd att behöva bli sjukskriven. Jag tror inte jag klarar det igen.
Men kollegorna frågar mig ofta om allt är bra och att jag verkar nere. Jag försöker allt vad jag kan att hålla humöret uppe. Men det är svårt. Jag tror ärligt att de snart inte orkar med mig mer.
Jag känner liksom aldrig glädje eller lycka. Allt kretsar bara kring oro och depp.
Jag försöker allt vad jag kan att rycka upp mig. Går och tränar. Slutat med alkohol. träffar vänner. Går och jobbar osv.
På kvällarna får jag en liten timme lugn stund med mig själv framför datorn. Den timmen är det bästa som finns.
Senaste 2 veckorna har jag också blivit stressad över att jag har börjat få minnesförluster.
I sociala sammanhang när jag ska småprata så har jag verkligen inget att säga. Min hjärna blir blank. Kommer inte på någonting att säga till folk mer än " hur är läget" .Så jag är inte rolig att vara med. Men jag försöker så gott jag kan.
Jag hade ett jobbmöte idag och efter mötet kunde jag inte svara på för mig själv vad mötet handlade om. Jag var på en utbildning i förra veckan. Jag minns bara vad rubriken var. Förr eller senare kommer någon börja fråga mig om saker jag ska kunna men de kommer inte få något bra svar. Är rädd att det gör så att jag förlorar jobbet.
Ska träffa min läkare denna vecka och gå igenom medicinerna. Då ska jag säga att minnet svajjar. Sen vet jag inte om det är av all stress eller om det kan ha med medicinerna att göra.
Hur som helst, om du orkat läsa hela vägen hit. Jag vill bara få må okej och att folk ska tycka att jag är en härlig person att ha i sin omgivning. Jag vill verkligen inte behöva sjukskriva mig och börja om på ruta 0 igen.
Såg en jobbannons för ett jobb som skulle vara utmanande och kul. Tyvärr känner jag att det inte är läge att söka nytt just nu när jag knappt kan ta mig ur sängen eller vet vad jag själv heter..
Klart jag är kvar!
Bra att du har kunnat släppa på det som hänt. Påminn dig om att låta dig tänka på det ex säg en kvart och sen släpper du det och bestämmer att det får jag tänka på igen imorgon istället, säg en kvart då också eller den tid du bestämmer. Inte för länge dock. Vi kan inte ändra något bakåt, bara lära av det och det kanske inte ens är något fel du gjort, utan annat.
Tycker du är stark och gör kloka val.
Det är inte konstigt att du inte känner varken glädje eller lycka när du är stressad och orolig. Det tar mycket kraft och ork. Tänk inte på det utan tänk på det som är bra. Tex du har ett jobb, du tränar, du har ett hem, du har mat, du är en bra människa osv.
Du behöver nog också slappna av, låter bra att du kan må bra en stund framför datorn trots allt. Det är viktigt att du gör sånt du mår bra av!
Ifall du behöver bli sjukskriven, säg deltid. Då får du inte ta det som ett nederlag. Men jag vet vad du menar (har varit där själv). Men om du behöver det så måste du tillåta dig att vila för att komma tillbaka sen med krafter. Det är inte ditt fel på något sätt.
Det låter ju inte bra att du börjat få minnesförluster, förstår att detta oroar dig mycket. Sover du tillräckligt? Att du äter bra och sover bra är ju viktigt för din återhämtning.
När du är i sociala sammanhang så behöver inte du leda snacket, det kan du lämna över till andra och försöka glida med liksom. Känn ingen press men försök vara i nuet. Tryck inte ner dig själv med att tro att du inte är tillräcklig, frågar du hur är läget är det helt ok och räcker.
Skriver du inga anteckningar under mötet? Eller gör någon annan det och skickar ut till alla. Vet ju inte hur du har det på jobbet men annars kanske du kan skriva lite stödord nästa gång. Har du några papper kvar om utbildningen, kanske kan du läsa om det när du orkar. Det är svårt att ta in ny info när man mår som du gör.
Bra du ska till läkaren och kolla över allt.
Vet du, jag tror ingen kan tycka att du inte är en härlig person, Du verkar så ordentlig, snäll och omtänksam! Du kommer må bra igen bara du tar hand om dig med din stress och oro. Sånt här tar tid och när det sitter i ens personlighet så är det en stor utmaning men med hjälp så kommer du att fixa det. Hjälp kan vara deltidssjukskrivning några månader och utgå från hur du fixar det. Snälla se det inte som ett nederlag. Det finns bara en du och du är viktig!
Du kan ju ändå alltid söka jobbet ändå, kanske är det bättre överlag, mindre stressigt mm. Vet inte om du har det stressigt på jobbet också, det är ju inte bra för någon. Idag vill väl alla ha stresståliga personer på jobben men det är rätt omänskligt, vi är inga robotar.
Det är många människor som mått dåligt på sina jobb och sedan sökt nytt och då började de må mycket bättre med sin hälsa.
Skriv igen när du orkar om du vill! Lycka till hos läkaren och var rädd om dig!
