• Bollkillen

    Ensam och utmattad GADD

    Jag känner mig utmattad med så mycket orostankar i min vardag och känner mig väldigt ensam. Jag lider av flera diagnoser men främst Gadd och panikångest. 


    Jag äter flera mediciner som hjälper mig att hålla mig uppe. 


     


    Men nu på sistone har min ångest blivit värre.


    Ständiga orostankar om allt mellan himmel och jord. Ofta katastroftankar. 


    Jag tvingar mig själv att gå till jobbet varje dag.


     


    Jag tror bland annat att jag är en ogillad person. Att mina vänner och folk i min närhet stör sig på mig och inte tycker jag är en skön person. 


     


    känns som att jag gör ett dåligt jobb. 


    Att mina vänner inte tycker om mig. 


    Att jag är värdelös etc...


     Ofta känslor av panik. 


     


    Jag är singel sedan länge och har börjat inse som att det nog så kommer förbli också. 


     


    Jag har ingen att vända mig till när jag behöver prata ut. Jag har min psykolog som jag går hos varannan vecka vilket är skönt men det känns inte tillräckligt. Jag kommer ingen vart. 


    Jag vet att många säger att jag ska rycka upp mig och vara mer framåt men jag försöker nästan varje dag med det. Att hålla fasaden uppe.  Men jag känner mig så sjukt ensam med mig själv och min ångest.


     


    Jag mår inte bra just nu. Allt känns skit och självmordstankarna börjar komma tillbaka. 


     


     


     


     

  • Svar på tråden Ensam och utmattad GADD
  • Bollkillen
    Anonym (ZE) skrev 2022-10-04 15:28:45 följande:

    Hej!


    Jag är i ungefär samma sits som du. Jag har nyligen blivit diagnostiserad med bipolär sjukdom, PTSD, grav ångestproblematik och social fobi. Jag äter också många tabletter varje morgon och kväll. De hjälper, men inte helt ännu. 
    Har nyss satt in Litium som de hoppas ska hjälpa mot min bipolaritet, men min läkare funderar på att kanske utreda mig för ADHD också då jag har många problem som ej försvinner med de mediciner jag äter nu. 

    Jag känner mig också ensam. Är också singel och jag ser till att alltid vara det då jag är rädd för att såra människor (vilket jag gör ändå när jag lämnar relationen) så där blir det dubbelmoral. Känner mig som en dålig förälder till mina två barn. Har extremt stora krav på mig själv vilket leder till apati och total orkeslöshet istället.. vilket i sin tur leder till... tadaaaaa mer ångest!

    Jag har också ett bra jobb med bra lön, men jag trivs inte alls. 

    Du får väldigt gärna skriva till mig om du vill ha någon att prata med. Jag har heller inga direkta vänner som jag kan prata med. 

    KRAM


    Jag vet, det är inte lätt. Jag ställer också väldigt höga krav på mig själv. Men ibland får man inte vara för hård mot sig själv vilket man ändå är..


    Jag hoppas Litium är hjälpsam för dig och att du känner att du inte är ensam i detta.

  • Bollkillen
    Anonym (M) skrev 2022-10-04 05:17:29 följande:
    Klart jag är kvar! 

    Bra att du har kunnat släppa på det som hänt. Påminn dig om att låta dig tänka på det ex säg en kvart och sen släpper du det och bestämmer att det får jag tänka på igen imorgon istället, säg en kvart då också eller den tid du bestämmer. Inte för länge dock. Vi kan inte ändra något bakåt, bara lära av det och det kanske inte ens är något fel du gjort, utan annat.

    Tycker du är stark och gör kloka val. 

    Det är inte konstigt att du inte känner varken glädje eller lycka när du är stressad och orolig. Det tar mycket kraft och ork. Tänk inte på det utan tänk på det som är bra. Tex du har ett jobb, du tränar, du har ett hem, du har mat, du är en bra människa osv.

    Du behöver nog också slappna av, låter bra att du kan må bra en stund framför datorn trots allt. Det är viktigt att du gör sånt du mår bra av!

    Ifall du behöver bli sjukskriven, säg deltid. Då får du inte ta det som ett nederlag. Men jag vet vad du menar (har varit där själv). Men om du behöver det så måste du tillåta dig att vila för att komma tillbaka sen med krafter. Det är inte ditt fel på något sätt.

    Det låter ju inte bra att du börjat få minnesförluster, förstår att detta oroar dig mycket. Sover du tillräckligt? Att du äter bra och sover bra är ju viktigt för din återhämtning. 

    När du är i sociala sammanhang så behöver inte du leda snacket, det kan du lämna över till andra och försöka glida med liksom. Känn ingen press men försök vara i nuet. Tryck inte ner dig själv med att tro att du inte är tillräcklig, frågar du hur är läget är det helt ok och räcker.

    Skriver du inga anteckningar under mötet? Eller gör någon annan det och skickar ut till alla. Vet ju inte hur du har det på jobbet men annars kanske du kan skriva lite stödord nästa gång. Har du några papper kvar om utbildningen, kanske kan du läsa om det när du orkar. Det är svårt att ta in ny info när man mår som du gör. 

    Bra du ska till läkaren och kolla över allt. 

    Vet du, jag tror ingen kan tycka att du inte är en härlig person, Du verkar så ordentlig, snäll och omtänksam! Du kommer må bra igen bara du tar hand om dig med din stress och oro. Sånt här tar tid och när det sitter i ens personlighet så är det en stor utmaning men med hjälp så kommer du att fixa det. Hjälp kan vara deltidssjukskrivning några månader och utgå från hur du fixar det. Snälla se det inte som ett nederlag. Det finns bara en du och du är viktig! 

    Du kan ju ändå alltid söka jobbet ändå, kanske är det bättre överlag, mindre stressigt mm. Vet inte om du har det stressigt på jobbet också, det är ju inte bra för någon. Idag vill väl alla ha stresståliga personer på jobben men det är rätt omänskligt, vi är inga robotar.

    Det är många människor som mått dåligt på sina jobb och sedan sökt nytt och då började de må mycket bättre med sin hälsa. 

    Skriv igen när du orkar om du vill! Lycka till hos läkaren och var rädd om dig!

    Bra tips. Bra att du påminde mig om "en kvart"-tekniken. Den hade jag glömt och den är faktiskt bra. 


    Det känns bara som ett nederlag att behöva sjukskriva mig igen. Men som du säger så får man väl göra det tillslut om det är det som behövs. Ibland vill jag ha utmaningar och ett jobb som är lite mer krävande. Men sen när jag mår sämre så vill jag bara dra mig tillbaka och inte prata med någon överhuvudtaget. Jag tror jag är kvar för att jag är bekväm på mitt jobb och inte känner att jag klarar av allt vad ett nytt jobb innebär. När jag mår dåligt klarar jag inte av krav. Känner mig faktiskt dålig som inte vågar söka nya utmaningar. Är rädd över vad de ska tro om mig och att jag inte orkar/klarar av nya utmanande arbetsuppgifter med höga krav. 


    Jag ska bli bättre på att skriva anteckningar. Har märkt att det hjälper mig hemma och på jobbet.


    Jag sover väldigt bra nu. Kanske lite för bra. Sover nästan 12 timmar på helgerna.


    Men periodvis vaknar jag kallsvettig om nätterna. 


    Ska försöka att inte dra mig undan sociala sammanhang även om det är det jag helst vill. Ska försöka vara i nuet och inte dra mig för att låta en annan person dra i samtalet. 


    Tack för att du peppar mig


    Mvh en som känt sig som en zombie hela dagen


     

  • Anonym (M)

    Hoppas det gått bra hos läkaren och att du haft en ok vecka trots allt. 

  • Bollkillen

    Tack det gick bra hos läkaren.


    Helgen har varit piss. orkar inget, mycket ångest och tårar. allt är tillbaka.


    Jag orkar inte mer. tyvärr..

  • Anonym (M)
    Bollkillen skrev 2022-10-09 20:39:45 följande:

    Tack det gick bra hos läkaren.


    Helgen har varit piss. orkar inget, mycket ångest och tårar. allt är tillbaka.


    Jag orkar inte mer. tyvärr..


    Är ledsen för din skull... 

    Har du börjat eller ändrat något med dina mediciner som ev. kan påverka dig?

    Har du någon att prata med?

    Du måste orka, det kommer bli bättre med tiden. En dag i taget...
  • Bollkillen

    Kanske. Vi justerade väldigt lite i medicinerna. Men kanske att det påverkar.

    Jag är bara så besviken och ledsen över allt.
    Är helt slut och Orkar verkligen inte med detta mående. Jag ger mig, det känns som att det va det här det blev av mig.

    Jag har min psykolog som jag fikar med en gång varannan vecka.

    Tack snälla du.

  • Anonym (M)

    Bara fortsätt kämpa! Det finns många som varit och är i samma sits, du är inte ensam ska du veta, även om det känns så. 

  • Anonym (L)

    Vi kanske bara får ett enda liv. När vi är på botten börjar vägen upp. Det är när det är som mörkast som ljuset syns tydligt, om vi tittar åt rätt håll.

  • Bollkillen

    Tack för era värmande ord.

    Synd att man inte tagit tillvara på tiden och livet. Har verkligen allt i mitt liv. Så tragiskt att man inte bara kunnat ta livet med en klackspark och varit glad. 10år av lidande, panikångest, oro och depression har fått en att börja tvivla. Kämpat med kurser, böcker , mediciner, psykologer. Och flera gånger försökt rycka upp mig och se positivt på saker. Haft ett hopp om att en dag kunna vända på skutan. Haft ett hopp om att kunna vara en glädjespridare. Haft ett hopp om att mörka stunder gör att man uppskattar ljuset mer.
    Haft ett hopp om att från botten finns bara en väg och det är uppåt.

  • Bollkillen
    Anonym (M) skrev 2022-10-10 18:34:51 följande:

    Bara fortsätt kämpa! Det finns många som varit och är i samma sits, du är inte ensam ska du veta, även om det känns så. 


    Åh nej. Jag är så ledsen idag. Är livrädd för att förlora mitt jobb och bli ensam.
Svar på tråden Ensam och utmattad GADD