Bollkillen

Sun 10 Jul 2022 20:16

158 svar

Ensam och utmattad GADD

Jag känner mig utmattad med så mycket orostankar i min vardag och känner mig väldigt ensam. Jag lider av flera diagnoser men främst Gadd och panikångest.

Jag äter flera mediciner som hjälper mig att hålla mig uppe.

Men nu på sistone har min ångest blivit värre.

Ständiga orostankar om allt mellan himmel och jord. Ofta katastroftankar.

Jag tvingar mig själv att gå till jobbet varje dag.

Jag tror bland annat att jag är en ogillad person. Att mina vänner och folk i min närhet stör sig på mig och inte tycker jag är en skön person.

känns som att jag gör ett dåligt jobb.

Att mina vänner inte tycker om mig.

Att jag är värdelös etc...

Ofta känslor av panik.

Jag är singel sedan länge och har börjat inse som att det nog så kommer förbli också.

Jag har ingen att vända mig till när jag behöver prata ut. Jag har min psykolog som jag går hos varannan vecka vilket är skönt men det känns inte tillräckligt. Jag kommer ingen vart.

Jag vet att många säger att jag ska rycka upp mig och vara mer framåt men jag försöker nästan varje dag med det. Att hålla fasaden uppe. Men jag känner mig så sjukt ensam med mig själv och min ångest.

Jag mår inte bra just nu. Allt känns skit och självmordstankarna börjar komma tillbaka.

Anonym (M)

Sun 30 Jun 2024 22:09

#121

Hej Bollkillen,

Brukar tänka på dig ibland och hoppas du mår bra. Tråkigt att det nu inte är så.
Själv mår jag inte heller bra och går till psykolog också.
Så fint av Eurydike att bjuda in dig till Discord, hoppas du går med där.
Vill bara skicka en varm kram med styrka till dig även om det bara är fjuttiga ord så menar jag det. Önskar ingen att må dåligt eller känna sig utanför eller att vara ensam. Jag är väldigt ensam själv så jag vet hur det är.
Kram och hoppas din vecka blir bra!

Anonym (.....)

Mon 1 Jul 2024 02:39

#122

Bollkillen skrev 2024-06-29 12:04:18 följande:

Hej alla

Hoppas att ni mår bra i sommarvärmen.

Jag mår som jag mår och nu har panikångesten tagit över sedan en tid tillbaka. Jag vaknar med panikångest. Allt känns hopplöst. Det har hänt lite saker som gjort att ångesten är ohanterlig. Jag mår jättedåligt.

Min psykolog har gått på långsemester så jag har ingen att prata ut med.

Känns som att jag kommer bli lämnad ensam av mina vänner då det bara är jag som hör av mig och bjuder in mig själv när de hänger.

Ska det alltid vara såhär. Jag klarar knappt av att gå till jobbet och gör inte mycket när jag är där. Försöker men ångesten och tankarna tar över

Vet egentligen inte vart jag vill komma med detta men behöver bara skriva nått

Hej Bollkillen, jag förstår verkligen att du har det tungt.

Jag känner igen ganska mycket av det du beskriver från mig själv.
Jag är väldigt lugn och skötsam som person samtidigt som jag har den här depressiva sidan som aldrig går över. Har även problem med social ångest. Jag är kvinna och ser hyfsat bra ut, så jag har aldrig haft problem med att hitta partners trots mina svårigheter (på den fronten har ju kvinnor det lättare).

Jag har testat många olika lugnande preparat och antidepressiva mediciner genom åren. Men eftersom inget direkt har hjälpt på lång sikt så har man från vårdens sida tagit ett annat sikte.

Jag har fått diagnosen ADD+autistiska drag, och denna diagnos öppnade då upp för behandling med centralstimulantia (Concerta, Elvanse). Och jag kan säga att det är detta som har fattats hela tiden. I mitt naturliga tillstånd har jag för låga nivåer av dopamin vilket genererar det här never ending depressiva tillståndet.
Jag ville bara att du skulle veta det. Att det kanske, kanske finns något som skulle kunna hjälpa dig, och att det kanske, kanske skulle kunna vara en NPF-diagnos+centralstimulantia. Jag har fått livskvalitet och känner genuin glädje över att få finnas på jorden. Har aldrig känt så tidigare utan det har bara varit ett kämpande dag efter dag.

Anonym (Hmm)

Mon 1 Jul 2024 11:19

#123

Oj, kanske jag har hittat hem?

Känner igen mig så väl i allt ni skriver. Ensam, orostankar, tror att ingen tycker om en. Osv osv.

Jag har ingen diagnos på pappret och har inte gett mig in överdrivet djupt när det kommer till varken psykologer eller läkare. Känner ändå att jag antagligen har gjort rätt val. Då medicinerna inte verkar hjälpa heller.

Allt jag äter förutom mat är vitaminer.

För mig hittills de sista ca 10 åren så var min räddning att det dök upp en hund i mitt liv som alla andra var redo att avliva. Det har varit kämpigt att få det att gå ihop med både hund och jobb. Samtidigt med alla orostankar osv.

Men hunden är mitt allt och har fått mig att överleva, lägga fokus på hunden istället för på mig själv.

Däremot så saknar jag tid o pengar för att hinna och få vara kreativ ( har tusen olika produkt ideer men hinner, orkar inte eller har råd att få någonting gjort.)

Hade jag varit i eran situation, med endast ansvar över sig själv och ingen annan så hade jag dragit direkt. Hade dragit till Spanien eller något helt annat land där det finns andra svenskar som arbetar. Och jag hade brukat cannabis. För det är det enda som hjälpte mig att överleva innan hunden kom in i bilden.

Slutade då med cannabisen för ville inte förlora hunden. Men mår jag bra utan? Nej inte direkt. Finner aldrig det där lugnet inom mig som jag gjorde på cannabisen. Det sjuka var att när jag brukade det så kändes det som att jag "äntligen var hemma!!! " Fast jag aldrig känt mig hemma på någon plats någonstans någongång.

Får se om jag överlever när hunden går bort. Vet inte. Men om jag gör så kommer jag dra ifrån det här kvävande landet sätta mig i solen och ta en joint och börja skissa på mina ideer.

Hunden är iallafall fantastisk. Får mig att skratta till nästan varje dag. Och jag älskar se när den strålar av lycka på promenad eller när vi leker med grenar eller godisboll osv.

Till ts, du lät precis som mig exakt. Kul att du hette bollkillen också!
Fastna inte i spindelnätet med en massa mediciner och oändliga samtal som aldrig leder någon vart! Dra härifrån o rök en joint och hitta dig själv!

Bollkillen

Tue 2 Jul 2024 23:10

#124

Eurydike skrev 2024-06-29 21:29:59 följande:

Hej på dig!

Egentligen har jag tagit semester från forumet (som du ser på min profilbild som föreställer en brygga), men kände ändå att jag ville kika in och svara på det du skrev 🌞🧳👙

Att jag tar semester från forumet beror inte på att jag blir trött på forumet, utan på mig själv, men nog pratat om mig.

Vad tråkigt att ångesten har tagit över och att allt känns hopplöst! Förstår att det måste kännas tufft att psykologen har gått på semester i kombination med att det har hänt jobbiga saker i ditt liv. Du borde verkligen ha någon att prata med då! Om du vill kan jag bjuda in dig till en grupp på Discord, där vi pratar om ensamhet och psykisk ohälsa? I så fall kan du skicka ett meddelande till mig 😊

Många av dina tankar kretsar kring oro angående att saker ska bli värre. Det kan jag förstå, eftersom man verkligen inte vill att saker ska bli värre när man nästan inte härdar ut som det är. Om det är vänner du har haft länge så kan du tänka att det inte är särskilt troligt att de kommer försvinna just nu om de inte har gjort det tidigare. Då är det kanske en irrationell rädsla som speglar din oro för att saker ska förvärras.

Det ska aldrig vara så som du beskriver, men ibland är det svårt att lyckas vända på situationen. Men att det är svårt betyder inte att det är omöjligt. Finns det något som lindrar ångesten och får dig att känna glädje?

Hoppas du har en riktigt fin semester.

Det suger att inte ha någon att prata med. Tankarna maler sönder sig innan och utan.

Tack för din inbjudan till discord. Väldigt fint av dig. Tyvärr är jag inte riktigt där och vågar det än.

Mycket tankar om saker som potentiellt kan komma att hända.

Det är tragiskt men det som får mig att må bättre är alkohol och lugnande. vet att det inte är bra...

Bollkillen

Tue 2 Jul 2024 23:15

#125

Anonym (Äpplet) skrev 2024-06-29 21:40:39 följande:

Känner igen mig lite, men mitt problem har börjat nu när jag närmar mig 30. Jag har fått det jätte svårt för att vara bland folk, jag får panik. Jag tycker det är obehagligt med blickar. Har alltid gillat och klä upp mig, fixa mig osv. Och träffa vänner ute men nu på senaste vill jag inte längre. Imorgon ska jag ut med min partners släkt och jag kommer få panik och typ Få darrningar.

detta har kommit med tiden, det känns som att folk inte gillar mig och att jag är socialt konstig. jag undviker helst. :(

Jag känner igen mig i det du beskriver. Jag vill mest hem. Och har börjat bli sämre socialt. Hoppas det gick bra med partnerns släkt.

Jag har typ börjat tänka att om de inte gillar mig så gör de inte det. Men ingen vill ju vara ogillad heller. Men man får försöka sitt bästa i sociala sammanhang. Det är synd att jag börjat undvika dem också för jag tänker att jag blir dömd.

jag tycker du absolut ska klä upp dig och fixa dig om det är något du gillar. Det får ingen ta ifrån dig.

Bollkillen

Tue 2 Jul 2024 23:19

#126

Anonym (.....) skrev 2024-07-01 02:39:28 följande:

Hej Bollkillen, jag förstår verkligen att du har det tungt.

Jag känner igen ganska mycket av det du beskriver från mig själv.
Jag är väldigt lugn och skötsam som person samtidigt som jag har den här depressiva sidan som aldrig går över. Har även problem med social ångest. Jag är kvinna och ser hyfsat bra ut, så jag har aldrig haft problem med att hitta partners trots mina svårigheter (på den fronten har ju kvinnor det lättare).

Jag har testat många olika lugnande preparat och antidepressiva mediciner genom åren. Men eftersom inget direkt har hjälpt på lång sikt så har man från vårdens sida tagit ett annat sikte.

Jag har fått diagnosen ADD+autistiska drag, och denna diagnos öppnade då upp för behandling med centralstimulantia (Concerta, Elvanse). Och jag kan säga att det är detta som har fattats hela tiden. I mitt naturliga tillstånd har jag för låga nivåer av dopamin vilket genererar det här never ending depressiva tillståndet.
Jag ville bara att du skulle veta det. Att det kanske, kanske finns något som skulle kunna hjälpa dig, och att det kanske, kanske skulle kunna vara en NPF-diagnos+centralstimulantia. Jag har fått livskvalitet och känner genuin glädje över att få finnas på jorden. Har aldrig känt så tidigare utan det har bara varit ett kämpande dag efter dag.

Tack för ditt svar. Jag tror jag lider av en skvätt add utöver min GAD, Panikångest och på senare social fobi.

Det är en dröm att hitta en partner och jag tvingar mig själv att gå på många dejter men det leder aldrig någon vart.

Centralstimulantia kanske skulle vara något att testa faktiskt. Kanske hjälper vem vet.

Vad är NPF-diagnos.

Bollkillen

Tue 2 Jul 2024 23:26

#127

Anonym (Hmm) skrev 2024-07-01 11:19:35 följande:

Oj, kanske jag har hittat hem?

Känner igen mig så väl i allt ni skriver. Ensam, orostankar, tror att ingen tycker om en. Osv osv.

Jag har ingen diagnos på pappret och har inte gett mig in överdrivet djupt när det kommer till varken psykologer eller läkare. Känner ändå att jag antagligen har gjort rätt val. Då medicinerna inte verkar hjälpa heller.

Allt jag äter förutom mat är vitaminer.

För mig hittills de sista ca 10 åren så var min räddning att det dök upp en hund i mitt liv som alla andra var redo att avliva. Det har varit kämpigt att få det att gå ihop med både hund och jobb. Samtidigt med alla orostankar osv.

Men hunden är mitt allt och har fått mig att överleva, lägga fokus på hunden istället för på mig själv.

Däremot så saknar jag tid o pengar för att hinna och få vara kreativ ( har tusen olika produkt ideer men hinner, orkar inte eller har råd att få någonting gjort.)

Hade jag varit i eran situation, med endast ansvar över sig själv och ingen annan så hade jag dragit direkt. Hade dragit till Spanien eller något helt annat land där det finns andra svenskar som arbetar. Och jag hade brukat cannabis. För det är det enda som hjälpte mig att överleva innan hunden kom in i bilden.

Slutade då med cannabisen för ville inte förlora hunden. Men mår jag bra utan? Nej inte direkt. Finner aldrig det där lugnet inom mig som jag gjorde på cannabisen. Det sjuka var att när jag brukade det så kändes det som att jag "äntligen var hemma!!! " Fast jag aldrig känt mig hemma på någon plats någonstans någongång.

Får se om jag överlever när hunden går bort. Vet inte. Men om jag gör så kommer jag dra ifrån det här kvävande landet sätta mig i solen och ta en joint och börja skissa på mina ideer.

Hunden är iallafall fantastisk. Får mig att skratta till nästan varje dag. Och jag älskar se när den strålar av lycka på promenad eller när vi leker med grenar eller godisboll osv.

Till ts, du lät precis som mig exakt. Kul att du hette bollkillen också!
Fastna inte i spindelnätet med en massa mediciner och oändliga samtal som aldrig leder någon vart! Dra härifrån o rök en joint och hitta dig själv!

Tack för ditt svar. Mina mediciner har faktiskt hjälpt mig men som du säger så känns det lätt att fastna i träsket och tro att medicinerna och en diganos ska vara lösningen. Vilket det i och för sig säkert kan vara.

Om jag flyttar utomlands så behöver jag något att jobba med på halvtid så att jag inte går under. kan inte jobba distans med mitt nuvarande jobb. Men tanken finns där absolut.

En hund drömmer jag om varje dag. Älskar hundar och de får mig att må bättre. Jag tror bara inte att jag kommer få ihop det med en hund i min situation just nu. Men älskar hundar.

Bollkillen

Tue 2 Jul 2024 23:31

#128

Anonym (M) skrev 2024-06-30 22:09:19 följande:

Hej Bollkillen,

Brukar tänka på dig ibland och hoppas du mår bra. Tråkigt att det nu inte är så.
Själv mår jag inte heller bra och går till psykolog också.
Så fint av Eurydike att bjuda in dig till Discord, hoppas du går med där.
Vill bara skicka en varm kram med styrka till dig även om det bara är fjuttiga ord så menar jag det. Önskar ingen att må dåligt eller känna sig utanför eller att vara ensam. Jag är väldigt ensam själv så jag vet hur det är.
Kram och hoppas din vecka blir bra!

Tack. det värmer mycket att du skriver till mig M ska du veta.

Tråkigt att höra att du inte mår så bra själv heller just nu. Jag hoppas du känner dig bättre snart och att du får njuta av sommaren.

Stor styrkekram till dig med.

Ensamhet är inte roligt.

Bollkillen

Tue 23 Jul 2024 22:29

#129

Min panikångest har tagit över. Känner oro i hela kroppen. gråter, skakar och får byta lakan för att jag kallsvettas så mycket.

Har legat i sängen i flera dagar och inte ätit. Orkar inte göra något. Ångesten bara maler på.

Mår verkligen piss.

Jag vet att jag bara klagar och inte gör något åt min situation. Men vet ju inte vad jag ska göra för att det ska bli bättre.

Vill bara skriva av mig. Hoppas någon orkar svara.

Hoppas ni har det bra hos er nu på sommaren.

Eurydike

Tue 23 Jul 2024 22:47

#130

Bollkillen skrev 2024-07-23 22:29:13 följande:

Min panikångest har tagit över. Känner oro i hela kroppen. gråter, skakar och får byta lakan för att jag kallsvettas så mycket.

Har legat i sängen i flera dagar och inte ätit. Orkar inte göra något. Ångesten bara maler på.

Mår verkligen piss.

Jag vet att jag bara klagar och inte gör något åt min situation. Men vet ju inte vad jag ska göra för att det ska bli bättre.

Vill bara skriva av mig. Hoppas någon orkar svara.

Hoppas ni har det bra hos er nu på sommaren.

Det låter verkligen jättejobbigt! Försök tänka att det kommer bli bättre. Att det är tillfälligt och att det inte alltid har varit så jobbigt som det är nu. Har du möjlighet att prata med någon snart? Annars kanske terapi online kan fungera tillfälligt nu under sommaren.

När du läser det här FÖRSÖK att gå upp ur sängen och få i dig något ätbart. Det kan vara vad som helst. En smörgås, en frukt. Det behöver inte vara lagad mat.

Ibland behöver man klaga. Att klaga är att verbalisera. Att klaga är att förmedla till andra människor vad man känner så man kan få nya tankar och hjälp att komma framåt.

Har du någon aning om vad det är som har försämrat ditt mående just nu? Har du semester och känner dig ensam eller beror det på något annat? Jag har själv en jobbig period, men hanterar den genom att göra en massa saker och träffa en massa människor för att distrahera tankarna. Att stanna inomhus brukar göra att jag mår sämre, men då mår jag såklart inte lika dåligt som du gör eftersom jag ändå orkar göra så mycket.

Men jag upprepar, försök verkligen få i dig lite mat nu!

Ensam och utmattad GADD

INNEHÅLL