• Bollkillen

    Ensam och utmattad GADD

    Jag känner mig utmattad med så mycket orostankar i min vardag och känner mig väldigt ensam. Jag lider av flera diagnoser men främst Gadd och panikångest. 


    Jag äter flera mediciner som hjälper mig att hålla mig uppe. 


     


    Men nu på sistone har min ångest blivit värre.


    Ständiga orostankar om allt mellan himmel och jord. Ofta katastroftankar. 


    Jag tvingar mig själv att gå till jobbet varje dag.


     


    Jag tror bland annat att jag är en ogillad person. Att mina vänner och folk i min närhet stör sig på mig och inte tycker jag är en skön person. 


     


    känns som att jag gör ett dåligt jobb. 


    Att mina vänner inte tycker om mig. 


    Att jag är värdelös etc...


     Ofta känslor av panik. 


     


    Jag är singel sedan länge och har börjat inse som att det nog så kommer förbli också. 


     


    Jag har ingen att vända mig till när jag behöver prata ut. Jag har min psykolog som jag går hos varannan vecka vilket är skönt men det känns inte tillräckligt. Jag kommer ingen vart. 


    Jag vet att många säger att jag ska rycka upp mig och vara mer framåt men jag försöker nästan varje dag med det. Att hålla fasaden uppe.  Men jag känner mig så sjukt ensam med mig själv och min ångest.


     


    Jag mår inte bra just nu. Allt känns skit och självmordstankarna börjar komma tillbaka. 


     


     


     


     

  • Svar på tråden Ensam och utmattad GADD
  • Bollkillen
    Eurydike skrev 2024-01-08 22:00:03 följande:

    Hej igen!

    Vad synd att du har hamnat i en ny dipp med panikångest och oro! Här kommer några spontana tankar om det du skrev! Det som slår mig är det som går igen i dina inlägg. Att oron för att saker ska hända är värre än sakerna du oroar dig för.

    Angående känslan av ensamhet, så känner nog många på liknande sätt ibland. Du skriver att du tänker att alla utom två ogillar dig, vilket ändå antyder att du har några vänner som du träffar regelbundet och i alla fall två som du känner dig ganska trygg med. Det är ju positivt!

    Om du känner dig introvert och dålig på att kallprata så tycker jag du ska försöka utsätta dig för situationer där du utmanar dina rädslor på ett kontrollerat sätt. Finns det något sammanhang där du tvingas kallprata så du får öva på det? Jag lider till exempel av en rädsla för att prata i telefon och på sista tiden har jag börjat prata med nya människor i telefon, vilket har lett till att jag också har vågat prata med dem via Zoom.

    Rädslan för att göra något fel eller få sparken från jobbet är nog relativt vanlig, men inte mindre jobbig för det. Som du beskriver situationen låter rädslan just nu väldigt irrationell, så försök att få distans till den och se den utifrån.

    Kan tänka mig att du känner fasa inför att förlora din mamma och på så vis även förlora din grundtrygghet. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, förutom att det låter väldigt jobbigt och att jag hoppas att du kan finna trygghet i dig själv eller hos andra.

    Jag förstår att alkoholen är ett problem och det är jättebra att du pratar med din psykolog om det. Vad säger hon om din rädsla för att bli ännu mer utanför om du slutar dricka?


    Tack. Vad snäll du är. Det värmer att du skriver till mig.
    Ja mina största rädslor har inte inträffat och jag oroar mig/ har ångest över saker som jag "tror" ska hända.

    Det är jobbigt med att sluta dricka. Ens i sociala sammanhang. Men kanske nödvändigt. Psykologen säger att jag absolut är i riskzonen  för alkoholproblem. Men hon är lite rädd för att jag drar mig tillbaka ännu mer känns det som. Tyvärr kan jag bara lite då och då hålla mig till 3 enheter. Men sen tror jag alltid att det inte är så farligt att vara social och ta någon enhet till och sen får jag blackout.

    Det känns ledsamt då alkoholen får mig att slappna av och vara social och glad. Men men... Blir svårt att sluta.

    Tack igen för att du skrev till mig. Så fint. Jag hatar också att prata i telefon. Mycket hellre sms.
  • Eurydike
    Bollkillen skrev 2024-01-09 21:19:44 följande:
    Tack. Vad snäll du är. Det värmer att du skriver till mig.
    Ja mina största rädslor har inte inträffat och jag oroar mig/ har ångest över saker som jag "tror" ska hända.

    Det är jobbigt med att sluta dricka. Ens i sociala sammanhang. Men kanske nödvändigt. Psykologen säger att jag absolut är i riskzonen  för alkoholproblem. Men hon är lite rädd för att jag drar mig tillbaka ännu mer känns det som. Tyvärr kan jag bara lite då och då hålla mig till 3 enheter. Men sen tror jag alltid att det inte är så farligt att vara social och ta någon enhet till och sen får jag blackout.

    Det känns ledsamt då alkoholen får mig att slappna av och vara social och glad. Men men... Blir svårt att sluta.

    Tack igen för att du skrev till mig. Så fint. Jag hatar också att prata i telefon. Mycket hellre sms.
    Tack! Men jag skriver inte till dig bara för att vara snäll, utan för att jag tycker det är intressant att prata om olika typer av problem. Jag får ut mycket av det själv och får en chans att reflektera över och jämföra med mina egna problem, så det är bra för mig också 😊

    Svårt det där, när man bestämmer sig för en sak men inte lyckas hålla det. Om du visste att du kunde kontrollera hur mycket du drack så hade det ju inte varit något problem. Har du försökt lura dig själv till att dricka långsammare och låta alkoholen komma i kapp? Till exempel genom att dricka varannan drink alkoholfri. Det kan du testa annars, eftersom det gör att du inte hinner dricka lika mycket.

    Ja, alkohol har ju den effekten på gott och ont. Det är delvis det som gör det så beroendeframkallande att dricka, att man får slappna av och vila från sina problem en stund.

    Tack själv! Jag kommer fortsätta kika in här i tråden och se hur det går för dig. Precis, sms känns mycket mindre läskigt, men nu när jag har utmanat min rädsla lite så har jag faktiskt lärt mig uppskatta att prata i telefon. Även om jag darrar av skräck innan 😊
  • Bollkillen
    Eurydike skrev 2024-01-10 20:27:04 följande:
    Tack! Men jag skriver inte till dig bara för att vara snäll, utan för att jag tycker det är intressant att prata om olika typer av problem. Jag får ut mycket av det själv och får en chans att reflektera över och jämföra med mina egna problem, så det är bra för mig också 😊

    Svårt det där, när man bestämmer sig för en sak men inte lyckas hålla det. Om du visste att du kunde kontrollera hur mycket du drack så hade det ju inte varit något problem. Har du försökt lura dig själv till att dricka långsammare och låta alkoholen komma i kapp? Till exempel genom att dricka varannan drink alkoholfri. Det kan du testa annars, eftersom det gör att du inte hinner dricka lika mycket.

    Ja, alkohol har ju den effekten på gott och ont. Det är delvis det som gör det så beroendeframkallande att dricka, att man får slappna av och vila från sina problem en stund.

    Tack själv! Jag kommer fortsätta kika in här i tråden och se hur det går för dig. Precis, sms känns mycket mindre läskigt, men nu när jag har utmanat min rädsla lite så har jag faktiskt lärt mig uppskatta att prata i telefon. Även om jag darrar av skräck innan 😊

    Tack:)

    Ska testa att dricka varannan alkoholfri. 

    Ångest är jävligt jobbigt. Och ältande. 

    Men man kämpar.

    Har social fobi så är inte helt lätt i det sociala.
  • Anonym (M)

    God fortsättning Bollkillen,

    Har inte varit inne här på ett tag, därför inte skrivit. Kul ändå att höra från dig men tråkigt med dina problem.

    Tycker du ska sluta dricka alkohol, det förstör bara din kropp. Våga stå upp för det även om du har vänner som gillar att dricka. Har de sett dig få blackout så borde de stötta dig i detta beslutet om de är dina vänner. Förstår att det är en social grej men många dricker inte alkohol längre. 

    Försök också att inte ta ut något i förhand med dina katastroftankar om jobbet och vännerna. 

    Har du alltid haft social fobi? Har du i så fall fått bra hjälp att hantera det?

    Tråkigt med din mamma, var med henne så mycket du har tid och orkar är mitt tips och fråga/prata och ta kort för minnen att gå tillbaka till. Om hon orkar kanske ni kan göra något kul tillsammans. 

    Var rädd om dig och tänk snälla tankar om dig själv! 

  • Bollkillen
    Anonym (M) skrev 2024-01-18 23:32:12 följande:

    God fortsättning Bollkillen,

    Har inte varit inne här på ett tag, därför inte skrivit. Kul ändå att höra från dig men tråkigt med dina problem.

    Tycker du ska sluta dricka alkohol, det förstör bara din kropp. Våga stå upp för det även om du har vänner som gillar att dricka. Har de sett dig få blackout så borde de stötta dig i detta beslutet om de är dina vänner. Förstår att det är en social grej men många dricker inte alkohol längre. 

    Försök också att inte ta ut något i förhand med dina katastroftankar om jobbet och vännerna. 

    Har du alltid haft social fobi? Har du i så fall fått bra hjälp att hantera det?

    Tråkigt med din mamma, var med henne så mycket du har tid och orkar är mitt tips och fråga/prata och ta kort för minnen att gå tillbaka till. Om hon orkar kanske ni kan göra något kul tillsammans. 

    Var rädd om dig och tänk snälla tankar om dig själv! 


    Hej M, 


    Tack för ditt svar. Ja mina problem tar aldrig slut. Men försöker se på allt positivt även om det är svårt när man är själv med sina tankar.


    Ja, jag tar ofta ut saker på förhand. Tänker att mina vänner inte gillar mig etc. Denna helg har jag varit helt själv vilket gör mig galen inombords. Hört av mig till mina få vänner men alla har haft andra planer. 


    Ja jag försöker att vara med mamma så mycket som möjligt. Tråkigt bara att jag beskyller mig själv de gånger jag inte orkar.


    Tack. Ja, jag får försöka tänka gott om mig själv även om det är svårt. 


    När jag var liten hade jag inte social fobi men det har kommit sedan 20 år tillbaka. Väldigt blyg och introvert. 

  • Anonym (M)
    Bollkillen skrev 2024-01-21 19:42:55 följande:

    Hej M, 


    Tack för ditt svar. Ja mina problem tar aldrig slut. Men försöker se på allt positivt även om det är svårt när man är själv med sina tankar.


    Ja, jag tar ofta ut saker på förhand. Tänker att mina vänner inte gillar mig etc. Denna helg har jag varit helt själv vilket gör mig galen inombords. Hört av mig till mina få vänner men alla har haft andra planer. 


    Ja jag försöker att vara med mamma så mycket som möjligt. Tråkigt bara att jag beskyller mig själv de gånger jag inte orkar.


    Tack. Ja, jag får försöka tänka gott om mig själv även om det är svårt. 


    När jag var liten hade jag inte social fobi men det har kommit sedan 20 år tillbaka. Väldigt blyg och introvert. 


    Det är bra du kämpar med att se allt positivt och förstår det är svårt eller rent ut sagt skitsvårt när man är ensam mycket med sina tankar och om de är jobbiga, snurrar med elaka tankar.

    Fundera på om du kan grotta ner dig i ett intresse där du kan träffa en tjej kanske? 

    Vänner kan komma och gå beroende på vad som händer i livet och man kan träffa nya när som helst även om man är introvert och blyg. 

    Vad fin du är mot din mamma. Tror du sätter enormt höga krav på dig själv. 

    Var det något som hände dig, då du inte var blyg och introvert när du var liten?

    Hoppas du har bättre dag idag och resten av veckan! 
  • Bollkillen
    Anonym (M) skrev 2024-01-23 15:43:05 följande:
    Det är bra du kämpar med att se allt positivt och förstår det är svårt eller rent ut sagt skitsvårt när man är ensam mycket med sina tankar och om de är jobbiga, snurrar med elaka tankar.

    Fundera på om du kan grotta ner dig i ett intresse där du kan träffa en tjej kanske? 

    Vänner kan komma och gå beroende på vad som händer i livet och man kan träffa nya när som helst även om man är introvert och blyg. 

    Vad fin du är mot din mamma. Tror du sätter enormt höga krav på dig själv. 

    Var det något som hände dig, då du inte var blyg och introvert när du var liten?

    Hoppas du har bättre dag idag och resten av veckan! 

    Tack. 


    Jag försöker finna intressen där man kan tänkas hitta människor att träffa. Men är jobbigt när man är introvert och blyg att träffa nya människor. Men gör man det inte så kommer det aldrig att hända så jag försöker ta tag i mig och bara göra det. Hur jobbigt det än är. Jag spelar en hel del tennis och badminton och har försökt hitta människor via det. Har gått sådär. Men några nya kontakter har jag fått. 


    Ställen där jag vet att det finns mycket tjejer är på vårt lokala klättercenter och danskurser. Har gjort båda och där kan man verkligen träffa någon. Det tråkiga är bara att jag är sämst i båda och tycker det är förbannat tråkigt. 


    Men jag försöker hitta nått där jag kan träffa någon. Förutom krogen och appar som jag redan använder.


    Idag har tankarna mest handlat om sådant jag ligger sömnlös för. Jag vet inte vad jag vill jobba med. Börjar bli trött på mitt jobb men mina kollegor och det sociala är toppen på jobbet så jag är rädd att förlora det om jag skulle byta. 


    Men att starta något eget skulle vara kul. Problemet är bara vad. Jag googlar och söker mig till ställen där andra också går i dom banorna. Men sjukt svårt att hitta något som man skulle kunna gå runt på. 


    Har en vän som bor i Italien med sin flickvän och han skickar bilder därifrån ofta. blir så avundsjuk och drömmer om att också kunna göra det på vinterhalvåret. Men då måste jag ha något jag kan jobba 50% med på distans. 


    Jag vet inte om jag skulle kunna vara själv ett halvår utomlands heller. Även om det är något jag vill. 


    Mycket tankar om att man känner sig ensam. Det hjälper inte att tycka synd om sig själv men det är jobbigt att bara vara med sig själv så mycket utanför jobbet. 


    Träningen går dåligt och jag HATAR att gå till gymmet. Tycker det är så tråkigt. Men ett måste för att jag inte ska gå upp mer i vikt. Flera personer som redan peakat mig att jag gått upp i vikt. Skäms över att se mig själv i spegeln. Då tror jag att jag inte kommer hitta någon som kommer tycka om mig.


    tankar om mamma. 


    och fler saker som jag tar med min psykolog men som gör att jag inte kan tänka på nått annat.


    Jag vet att alla dessa saker kan jag göra nått åt. Jag försöker( absolut inte tillräckligt antar jag) men det är svårt.


    Jag vet inte varför jag blev så introvert och blyg. Tror det började när man började ha redovisningar i skolan och jag kände att jag blev uttittad.Hade ett möte idag och skulle bara presentera mig och berätta vem jag är, vad jag gör etc. Märkte direkt hur osäker jag blev och darrade på rösten och blev röd i ansiktet. 


    Jag vet inte om du orkade läsa hela vägen hit. detta blev ett klagomeddelande men idag har det bara varit tungt med allt. Jag ska försöka att inte se dåligt på allt och framförallt sluta vaara negativ. Men ibland rinner det bara över.


     


     


     


     


     

  • Anonym (M)
    Bollkillen skrev 2024-01-23 22:35:45 följande:

    Tack. 


    Jag försöker finna intressen där man kan tänkas hitta människor att träffa. Men är jobbigt när man är introvert och blyg att träffa nya människor. Men gör man det inte så kommer det aldrig att hända så jag försöker ta tag i mig och bara göra det. Hur jobbigt det än är. Jag spelar en hel del tennis och badminton och har försökt hitta människor via det. Har gått sådär. Men några nya kontakter har jag fått. 


    Ställen där jag vet att det finns mycket tjejer är på vårt lokala klättercenter och danskurser. Har gjort båda och där kan man verkligen träffa någon. Det tråkiga är bara att jag är sämst i båda och tycker det är förbannat tråkigt. 


    Men jag försöker hitta nått där jag kan träffa någon. Förutom krogen och appar som jag redan använder.


    Idag har tankarna mest handlat om sådant jag ligger sömnlös för. Jag vet inte vad jag vill jobba med. Börjar bli trött på mitt jobb men mina kollegor och det sociala är toppen på jobbet så jag är rädd att förlora det om jag skulle byta. 


    Men att starta något eget skulle vara kul. Problemet är bara vad. Jag googlar och söker mig till ställen där andra också går i dom banorna. Men sjukt svårt att hitta något som man skulle kunna gå runt på. 


    Har en vän som bor i Italien med sin flickvän och han skickar bilder därifrån ofta. blir så avundsjuk och drömmer om att också kunna göra det på vinterhalvåret. Men då måste jag ha något jag kan jobba 50% med på distans. 


    Jag vet inte om jag skulle kunna vara själv ett halvår utomlands heller. Även om det är något jag vill. 


    Mycket tankar om att man känner sig ensam. Det hjälper inte att tycka synd om sig själv men det är jobbigt att bara vara med sig själv så mycket utanför jobbet. 


    Träningen går dåligt och jag HATAR att gå till gymmet. Tycker det är så tråkigt. Men ett måste för att jag inte ska gå upp mer i vikt. Flera personer som redan peakat mig att jag gått upp i vikt. Skäms över att se mig själv i spegeln. Då tror jag att jag inte kommer hitta någon som kommer tycka om mig.


    tankar om mamma. 


    och fler saker som jag tar med min psykolog men som gör att jag inte kan tänka på nått annat.


    Jag vet att alla dessa saker kan jag göra nått åt. Jag försöker( absolut inte tillräckligt antar jag) men det är svårt.


    Jag vet inte varför jag blev så introvert och blyg. Tror det började när man började ha redovisningar i skolan och jag kände att jag blev uttittad.Hade ett möte idag och skulle bara presentera mig och berätta vem jag är, vad jag gör etc. Märkte direkt hur osäker jag blev och darrade på rösten och blev röd i ansiktet. 


    Jag vet inte om du orkade läsa hela vägen hit. detta blev ett klagomeddelande men idag har det bara varit tungt med allt. Jag ska försöka att inte se dåligt på allt och framförallt sluta vaara negativ. Men ibland rinner det bara över.


     


     


     


     


     


    Jag tycker verkligen inte att du klagar faktiskt, sen får man klaga och här är du anonym så.

    Jag tycker du gör väldigt många bra saker och har framtidsplaner fast du har det tungt periodvis. Väldigt bra av dig med all träning och testa olika grejer.

    Synd du inte gillar dans för det är rätt enkelt att träffa en tjej om man som kille är bra på bugg. Kanske inte just i den gruppen du går i men sen ute på dans. 

     Tror många känner som du att de vill byta jobb men vågar inte pga det du skriver, det kanske blir värre och man vet vad man har. Jag tycker du ska våga för att du vill det. Blir det inte bra så kanske nästa blir ännu bättre. Livet är så kort att inte göra det man riktigt vill och misstag ingår i livet.

     Res till din vän i Italien, hälsa på om du får. 

     Jobbigt att bli pikad för vikten, bry dig inte om elaka kommentarer. Du tränar och tänk på att äta bra också så kommer det ordna sig. Man mår bättre när man tar hand om sig. 

     Önskar att du kunde se att du är bra som du är och är nöjd med dig själv. Du gör ju väldigt mycket olika saker, så slå inte ner på dig själv att du inte gör tillräckligt. 

     Du får vara negativ vem fasiken är positiv jämt. Du är en bra människa, det märks.
  • Anonym (Inte ensam)

    Du är inte ensam. 

    Om det är någon tröst så behöver inte att vara singel vara dålogt. Jag har samma könslor och tankar som dig. Dock med tre skillnader:


    Jag är inte singel, men fast i ett giftemålnmed barn som snarare bryter ner mig ännu mera, så det behöver inte vara negativt att vara singel. 

    Jag har bytt terapeut flera gånger och också genomgått flertalet olika behandlingar, först KBT, sedan roota i bakomliggande anledningar till dåliga måendet, samt till sist behandla orsakerna. Efter dessa så är ångesten inte borta, men förstår hur det hänger ihop, den är nu förutsägbar och hanterbar. Går också på medicinering, kommer antagligen göra det större delen av livet, men efter att ha provat en mängd olika så har jag hittat en som fungerar hyffsat och det utan biverkningar. 

    Jag har funderat många gånger på att livet är meningslöst och saknat all typ av lycka och motivering till att fortsätta, men är djupt medveten om att detta är enda livet, enda chansen att ha ett liv, och det är bara jag som kan ta tillvara på det. Även om det känns hopplöst så måste det vara bättre än att inte existera alls. Däremot har tankarna om det hjälpt till att få behandling.

    Så mitt enda råd; ge inte upp och ta den hjälp som behövs för att på sikt må bättre. Mår du bättre blir du också attraktivare för damerna.

    Lycka till! 
  • Bollkillen
    Anonym (Inte ensam) skrev 2024-01-25 07:26:44 följande:

    Du är inte ensam. 

    Om det är någon tröst så behöver inte att vara singel vara dålogt. Jag har samma könslor och tankar som dig. Dock med tre skillnader:


    Jag är inte singel, men fast i ett giftemålnmed barn som snarare bryter ner mig ännu mera, så det behöver inte vara negativt att vara singel. 

    Jag har bytt terapeut flera gånger och också genomgått flertalet olika behandlingar, först KBT, sedan roota i bakomliggande anledningar till dåliga måendet, samt till sist behandla orsakerna. Efter dessa så är ångesten inte borta, men förstår hur det hänger ihop, den är nu förutsägbar och hanterbar. Går också på medicinering, kommer antagligen göra det större delen av livet, men efter att ha provat en mängd olika så har jag hittat en som fungerar hyffsat och det utan biverkningar. 

    Jag har funderat många gånger på att livet är meningslöst och saknat all typ av lycka och motivering till att fortsätta, men är djupt medveten om att detta är enda livet, enda chansen att ha ett liv, och det är bara jag som kan ta tillvara på det. Även om det känns hopplöst så måste det vara bättre än att inte existera alls. Däremot har tankarna om det hjälpt till att få behandling.

    Så mitt enda råd; ge inte upp och ta den hjälp som behövs för att på sikt må bättre. Mår du bättre blir du också attraktivare för damerna.

    Lycka till! 
    Tack. Fint skrivet. Ska tänka på det!
Svar på tråden Ensam och utmattad GADD