Ensam och utmattad GADD

Tack för ditt svar.

Är på jobbet nu men var tvungen att ta en paus. Fick panikångest. Mycket oro och katastroftankar.

Jag vill verkligen kunna bolla med någon mer än min psykolog. Han är på semester nu. Jag har en vän som jag berättar att jag mår dåligt för men vågar inte öppna mig mer än så.

Mina föräldrar stöttar mig och jag vet att de är oroliga. Har berättat för dem hur jag mår. Jag vill inte vara en börda för dem. Känns som att jag nästan alltid mår dåligt när jag är hos dem. Samtidigt som de börjar bli gamla också.

Och nu har jag snart semester men ångesttankarna och oron bara flödar i kroppen. Orkar nästan bara sova på fritiden. Men tvingar mig att träna, ta promenader, träffa människor m.m. fast att jag inte orkar. Jag vill visa de som säger att man bara ska rycka upp sig och ta livet med en klackspark att så inte alltid fungerar.

Känner mig väldigt ensam. Det tråkiga är att alkohol hjälper mig att dämpa. Men i längden stjälper ju det mig ännu mer.

Jag vågar inte ta akuthjälp. Har gjort det förut och blev tvångsinlagd i 2 veckor. Det vill jag inte göra igen. Vill bara ta mig upp från det här och få må lite mer normalt. Kunna skratta och vara glad.

Sjukt fint skrivet. Tackar den allra ödmjukaste för det. 

Jag äter faktiskt 6 mediciner dagligen mot ångest + någon behovsmedicin ibland. Min läkare är övertygad om att jag kan må bättre så han har satt in en sjunde nu. Jag vet inte om jag ärligt vill äta en medicin till. Så har inte hämtat ut den. Känns som att 6 redan är mycket. 

Jag är inte riktigt bekväm med att berätta om vad jag har oro/katastroftankar om här. Men mycket är skitgrejer. Men det bara maler på som en radio som inte går att stänga av. Ibland kan man kanske byta kanal som bäst. Men du ska veta att såna som du gör skillnad. Ibland är det bara skönt att skriva av sig. 

Tack. Man får hoppas att man kan få må lite bättre iallafall. Tror inte att någon mår bra hela tiden såklart men detta är på en annan nivå som inte hör till vanliga livet. 

Jag hoppas du får en riktigt skön sommar.

Vi försöker jobba bort det. Och just nu är vi inne på att på något sätt byta fokus när jag får mina ångesttankar. Och försöka att släppa dem så fort de kommer. 

Men lätt är det inte. När det maler på som en radio som inte går att stänga av.

Förstår att det är jobbigt. Jag uppfattas ofta som sur . man kan inte rå för hur man ser ut. Men förstår att det är jobbigt även om det inte är något fel.

Ja sömnen är bland det skönaste som finns. Slippa allt. Men under mina värsta perioder så vaknar jag helt svettig på nätterna. 
Jag är 32år. Har haft ångest i 10år. Börjar sakta men säkert kunna leva med det men under perioder är det tuffare. Då hjälper inte mycket. Tyvärr inne i en skitperiod nu ä. Men semestern gör det lite bättre. Förut kunde jag inte slappna av på semestern, behövde min trygga punkt som var jobbet. Men nu har jag blivit bättre på att slappna av på semestern. 

Tur att jag har lite vänner som inte än tröttnat på en.

Tack för era svar. 

Är inne på min sista semestervecka och ångesten har blivit mer tilltagande. Känner mig ensam samtidigt som jag inte orkar ta tag i något. 

Vill träffa människor men inte många som är hemma av mina vänner. 

försöker att underhålla mig själv men det är svårt. 

Får även en känsla av att vara o-omtyckt. Känns som att jag är så dålig i sociala sammanhang och inte vet vad jag ska säga. Lätt att skylla på sin sociala fobi men jag försöker verkligen. 

velar om jag ska åka till Gotland med min syster några dagar. Känns som att det är bra för mig att hitta på något. Samtidigt som det känns att jag inte orkar och bara vill åka till mitt landställe istället.

Svårt. Varje dag är det någon ny ångesttanke och idag har det handlat om orkeslöshet och att inte vara omtyckt.