Bollkillen skrev 2022-07-11 13:59:49 följande:
Tack för ditt svar.
Är på jobbet nu men var tvungen att ta en paus. Fick panikångest. Mycket oro och katastroftankar.
Jag vill verkligen kunna bolla med någon mer än min psykolog. Han är på semester nu. Jag har en vän som jag berättar att jag mår dåligt för men vågar inte öppna mig mer än så.
Mina föräldrar stöttar mig och jag vet att de är oroliga. Har berättat för dem hur jag mår. Jag vill inte vara en börda för dem. Känns som att jag nästan alltid mår dåligt när jag är hos dem. Samtidigt som de börjar bli gamla också.
Och nu har jag snart semester men ångesttankarna och oron bara flödar i kroppen. Orkar nästan bara sova på fritiden. Men tvingar mig att träna, ta promenader, träffa människor m.m. fast att jag inte orkar. Jag vill visa de som säger att man bara ska rycka upp sig och ta livet med en klackspark att så inte alltid fungerar.
Känner mig väldigt ensam. Det tråkiga är att alkohol hjälper mig att dämpa. Men i längden stjälper ju det mig ännu mer.
Jag vågar inte ta akuthjälp. Har gjort det förut och blev tvångsinlagd i 2 veckor. Det vill jag inte göra igen. Vill bara ta mig upp från det här och få må lite mer normalt. Kunna skratta och vara glad.
Hej Bollkillen,
Bra du har en vän du kan öppna dig lite för i alla fall. Som förälder själv kan jag säga att ens barn är aldrig en börda och jag är övertygad om att de vill hjälpa dig med det de kan. Det är bra att du vågar berätta till dem också.
Det viktigaste tror jag är att du sköter om dig med bra rutiner. Ät bra och regelbundet, vila, sov, träna det du gillar, ta en promenad, träffa de vänner som gör dig gott. Har du någon annan hobby gör det du tycker är kul. Sluta med alkoholen, det kan trigga ångesten för dig, det är bara självmedicinering och kommer inte hjälpa dig må bättre som du redan vet.
Äter du någon medicin? Hur länge har du ätit den i så fall?
Såg någon som skrev här i forumet att man kan chatta på
mind.se
Jag ser på din skrift att du verkar vara en klok person.
Tänker också ifall du behöver akuthjälp, kan du inte be din vän följa med eller dina föräldrar som stöd.
Jag förstår att du vill må må bättre, kunna skratta och vara glad, jag förstår dig. Ingen har blivit hjälpt av att någon säger till en i din sits att rycka upp sig, det är väldigt idiotiskt och okänsligt att säga så till en person som mår dåligt.
Vill du skriva här vad du har ångest och oro/katastroftankar om? Tänker att det kan vara skönt för dig ändå att ha semester eller känns det jobbigare?
Var rädd om dig, du är viktig och betydelsefull för många, tro inget annat! Du kommer att må bättre!
