Ensam och utmattad GADD

Det är bra att du tvingar dig att gå till jobbet! 
Själv orkade jag inte med det,  jag gick varje dag upp 5.30, sjukanmälde mig, lämnade barnen på förskolan.  Gick sen hem och sov och sov..   Skönt att slippa alla tankar under sömnen.   

Ja sömnen är bland det skönaste som finns. Slippa allt. Men under mina värsta perioder så vaknar jag helt svettig på nätterna. 
Jag är 32år. Har haft ångest i 10år. Börjar sakta men säkert kunna leva med det men under perioder är det tuffare. Då hjälper inte mycket. Tyvärr inne i en skitperiod nu ä. Men semestern gör det lite bättre. Förut kunde jag inte slappna av på semestern, behövde min trygga punkt som var jobbet. Men nu har jag blivit bättre på att slappna av på semestern. 

Tur att jag har lite vänner som inte än tröttnat på en.

Hej Bollkillen,

Det låter som att du har mycket att brottas med. Det är tufft att lära hjärnan en ny strategi när det ständigt är motorväg till katastrofen. Jag antar att ni även arbetar med att reglera känslorna eftersom känslorna ofta är det som gör att tanken liksom hänger kvar. Just tvångstankar är vanligare än man tror, dock är det inte det man väljer att prata om på fikarasten. Många tvångstankar kan kännas skamliga att tala om. Bland annat sådana som är relativt vanliga hos nyblivna föräldrar såsom oro över att skada sitt eget barn och dylikt. Jag har träffat tusentals patienter i mitt yrkesliv som tyvärr också upplever ångesten alltmer ohanterlig just för att man inte vågar prata om det, det gör att man känner sig alienerad från andra människor. När väl ångestkänslan är triggad så lägger den sig som ett filter över allt annat och då plötsligt så börjar man oroa sig även för andra saker såsom att ingen tycker om en eller liknande. Många gånger så är det kraftig stress som utgör en utlösande faktor alternativt att man kanske är uppvuxen i en oförutsägbar och stressig miljö som medfört att man utvecklat en sårbarhet för ångest och oro då kroppen biologiskt hela tiden tvingats vara på helspänn. För andra är det helt enkelt så att man har en sårbarhet för att man har ett känsligt biologiskt system som drar igång kamp och flyktsystemet väldigt snabbt och kraftfullt. Jag hoppas verkligen att du får stöd och jag tycker att det är bra att du vågar skriva här om det du går igenom. Jag vet att det låter som en klyscha men du är egentligen inte ensam, det finns många därute som vet hur det känns att brottas med sådana tankar och känslor som du gör.

Massa kramar

Tusen tack för ditt svar. Man känner en del hopplöshet. Men det värmer när såna som du skriver

Tack för era svar. 

Är inne på min sista semestervecka och ångesten har blivit mer tilltagande. Känner mig ensam samtidigt som jag inte orkar ta tag i något. 

Vill träffa människor men inte många som är hemma av mina vänner. 

försöker att underhålla mig själv men det är svårt. 

Får även en känsla av att vara o-omtyckt. Känns som att jag är så dålig i sociala sammanhang och inte vet vad jag ska säga. Lätt att skylla på sin sociala fobi men jag försöker verkligen. 

velar om jag ska åka till Gotland med min syster några dagar. Känns som att det är bra för mig att hitta på något. Samtidigt som det känns att jag inte orkar och bara vill åka till mitt landställe istället.

Svårt. Varje dag är det någon ny ångesttanke och idag har det handlat om orkeslöshet och att inte vara omtyckt. 

Tro inte på den tanken att du är o-omtyckt. Den tror inte jag på i alla fall! Tycker du ska åka till Gotland och hänga med din syster. Du kan ju bara ta det lugnt där utan krav. Det är just det där att kunna bryta de dumma tankarna som inte hjälper en. Brottas en del med de själv så jag vet hur det är.

Tack. Jag försöker att inte tro på mina tankar.

Idag har det varit en riktigt tuff dag. 

Gråtit och haft panikångest. Känns som att allt mitt skit är på väg tillbaka. 

Jag är så ledsen och vet ärligt inte om jag kommer klara av det. 

Du är inte ensam att känna så. Läs mitt inlägg jag skrev senast imorse 

Rubrik 

När vännerna försvinner in i familjedimman 

Det är många som känner som vi gör. 

All styrka till dig! Kan du på något sätt lägga bort de dumma tankarna som gör dig ledsen och göra något annat? Är det något som kan hjälpa dig att fokusera på något roligt? Kan någon musik du gillar hjälpa? Kan du göra en plan för att antingen åka till Gotland eller till landet, planera, packa osv och bara göra det istället för tankar som bara hindrar dig att leva. Hoppas du åker till Gotland med din syster, tänk så här att hon vill ju faktiskt vara med dig, du är betydelsefull för henne!!!! En dag i taget, du fixar det här!!!!

Hej!

Min man har också GAD. För ett par år sedan hamnade han helt under isen och fick väldigt jobbiga psykiska problem som till stor del gick ut över mig. Till slut tvingade jag honom till läkaren som skrev ut Sertralin direkt och han fick (efter ett tag) en jättebra psykolog som hjälpte honom med problemen (oron och ångesten). Han fick jobba massor med sig själv och de hade möten 2-3 gånger i veckan. KBT-behandling fick han, vilket innebär att han måste utsätta sig för det som är obehagligt, i små steg. Han är t e x rädd för att åka buss och tunnelbana. Så idag gör han just det. Sen ska han utvärdera om det var så obehagligt som han trodde innan han åkte iväg. Det går att bli bra om man hittar rätt behandlare, ge inte upp. Man får jobba med sig själv varje dag, men det värt det. Min man är inte helt bra, men SÅ mycket bättre än innan. Så det är helt klart värt det. Du är också ung och behöver investera i dig själv. Jag lovar att du aldrig kommer ångra dig.