Bollkillen

Mon 29 Jan 16:34

151 svar

Ensam och utmattad GADD

Anonym (Inte ensam) skrev 2024-01-25 07:26:44 följande:

Du är inte ensam.

Om det är någon tröst så behöver inte att vara singel vara dålogt. Jag har samma könslor och tankar som dig. Dock med tre skillnader:

Jag är inte singel, men fast i ett giftemålnmed barn som snarare bryter ner mig ännu mera, så det behöver inte vara negativt att vara singel.

Jag har bytt terapeut flera gånger och också genomgått flertalet olika behandlingar, först KBT, sedan roota i bakomliggande anledningar till dåliga måendet, samt till sist behandla orsakerna. Efter dessa så är ångesten inte borta, men förstår hur det hänger ihop, den är nu förutsägbar och hanterbar. Går också på medicinering, kommer antagligen göra det större delen av livet, men efter att ha provat en mängd olika så har jag hittat en som fungerar hyffsat och det utan biverkningar.

Jag har funderat många gånger på att livet är meningslöst och saknat all typ av lycka och motivering till att fortsätta, men är djupt medveten om att detta är enda livet, enda chansen att ha ett liv, och det är bara jag som kan ta tillvara på det. Även om det känns hopplöst så måste det vara bättre än att inte existera alls. Däremot har tankarna om det hjälpt till att få behandling.

Så mitt enda råd; ge inte upp och ta den hjälp som behövs för att på sikt må bättre. Mår du bättre blir du också attraktivare för damerna.

Lycka till!

Tack. Fint skrivet. Ska tänka på det!

Bollkillen

Mon 29 Jan 16:36

#111

Anonym (M) skrev 2024-01-23 23:24:02 följande:

Jag tycker verkligen inte att du klagar faktiskt, sen får man klaga och här är du anonym så.

Jag tycker du gör väldigt många bra saker och har framtidsplaner fast du har det tungt periodvis. Väldigt bra av dig med all träning och testa olika grejer.

Synd du inte gillar dans för det är rätt enkelt att träffa en tjej om man som kille är bra på bugg. Kanske inte just i den gruppen du går i men sen ute på dans.

Tror många känner som du att de vill byta jobb men vågar inte pga det du skriver, det kanske blir värre och man vet vad man har. Jag tycker du ska våga för att du vill det. Blir det inte bra så kanske nästa blir ännu bättre. Livet är så kort att inte göra det man riktigt vill och misstag ingår i livet.

Res till din vän i Italien, hälsa på om du får.

Jobbigt att bli pikad för vikten, bry dig inte om elaka kommentarer. Du tränar och tänk på att äta bra också så kommer det ordna sig. Man mår bättre när man tar hand om sig.

Önskar att du kunde se att du är bra som du är och är nöjd med dig själv. Du gör ju väldigt mycket olika saker, så slå inte ner på dig själv att du inte gör tillräckligt.

Du får vara negativ vem fasiken är positiv jämt. Du är en bra människa, det märks.

Tack. Väldigt fint skrivet

Bollkillen

Tue 13 Feb 18:01

#112

Hej

Hoppas att alla mår bra.

Nu slog det till som det gjorde för flera år sedan.
Ligger i sängen. Skakar, svettas, drömmer mardrömmar, hjärtat pumpar, armarna domnar, kan knappt äta, magbränningar, klump i magen. Rädd, orolig.
Gråter hejdlöst.

Liknande tankar som jag aldrig trodde att jag skulle få tillbaka.

Allt känns hopplöst..

Ville bara skriva av mig. Men vet ärligt inte vad jag ska skriva.

Bollkillen

Thu 15 Feb 18:05

#115

Eurydike skrev 2024-02-13 20:17:36 följande:

Hej!

Fy vad jobbigt det låter! Med mig är det bättre än på länge så jag ska inte klaga.

Men det låter verkligen hemskt att du mår så dåligt. Var det något särskilt som utlöste det? Förutom att ta kontakt med vården så är mitt bästa tips att tänka att känslor går över. Bara för att man känner något väldigt starkt så betyder det inte att känslorna är äkta. Ibland löper känslor amok utan att man riktigt vet varför. När jag mår dåligt brukar jag försöka se på det utifrån och tänka på hur jag reagerar och varför. Att försöka se sina egna reaktioner utifrån kan faktiskt vara lugnande. Försök också fundera på om känslorna har någon grund och om reaktionen är i proportion till det som har hänt. Andra mer konkreta tips är att träna på att ta djupa andetag eller göra något som aktiverar kroppen på annat vis, till exempel duscha varmt/kallt eller gå en promenad. Allt som distraherar från de jobbiga känslorna är bra.

Förstår att allt känns hopplöst just nu, men det är det inte. Känslor behöver inte vara äkta.

Det var bra att du kikade in här i tråden och skrev av dig. Ibland är det viktigare än att man får ur sig precis allt på samma gång. Fortsätt gärna skriva här så vi kan försöka hjälpa dig och ge dig tips och råd!

Här får du en kram och hoppas att du mår bättre snart! ❤️

Härligt att du är på ett bra plan just nu.

Ja det var lite saker som hände denna gång. Och jag får orimliga ångesttankar som skrämmer mig och som jag tror jag aldrig kan bli av med så att det blir bra.
Jag får för mig att jag aldrig kan bli av med mina tankar. Blir som tvångstankar som spelas upp som en radio.
När tankarna slår mig så går det en rysning i hela kroppen och jag börjar skaka, hjärtklappning m.m.
Sen håller känslan i sig och jag kan inte göra något annat än lägga mig i sängen.

Kommer ta lång tid att ta sig igenom detta. Även om det känns omöjligt nu.

Tack. Jag uppskattar dina svar. Promenader, mindfulness, göra något distraherande hjälper.

Bollkillen

Thu 15 Feb 18:29

#116

Anonym (M) skrev 2024-02-14 02:10:06 följande:

Eurydike skriver så bra till dig.

Kan du bryta det på något sätt, ringa en stödlinje eller någon? Vad är du rädd för? Är det något som är logiskt eller är det andra tankar? Du behöver inte skriva om det här (om du inte vill) vill bara du ska tänka efter om du vet varför eller inte.

Det är normalt att vara ledsen ibland också men inte för mycket då måste man söka hjälp. Vill bara du ska få må bättre, du verkar vara en så bra kille, snäll och sköter ditt arbete.

Hoppas du sover gott nu och att det lättat! Jag vet hur det är att må riktigt dåligt så tro inte jag bara svamlar. Har haft panikångest och har GAD.

En alla hjärtans kram till dig och hoppas morgondagen blir lugn och bättre!

jag försöker med att ta promenader, mindfulness lyssna på bra musik m.m. och det hjälper lite. Så jag fortsätter med det. Men just nu lindrar det väldigt lite.

Jag ska till min psykolog på måndag.

Tack för ditt stöd. Det värmer. Verkligen.

Bollkillen

Sat 29 Jun 12:04

#118

Hej alla

Hoppas att ni mår bra i sommarvärmen.

Jag mår som jag mår och nu har panikångesten tagit över sedan en tid tillbaka. Jag vaknar med panikångest. Allt känns hopplöst. Det har hänt lite saker som gjort att ångesten är ohanterlig. Jag mår jättedåligt.

Min psykolog har gått på långsemester så jag har ingen att prata ut med.

Känns som att jag kommer bli lämnad ensam av mina vänner då det bara är jag som hör av mig och bjuder in mig själv när de hänger.

Ska det alltid vara såhär. Jag klarar knappt av att gå till jobbet och gör inte mycket när jag är där. Försöker men ångesten och tankarna tar över

Vet egentligen inte vart jag vill komma med detta men behöver bara skriva nått

Bollkillen

Tue 2 Jul 23:10

#124

Eurydike skrev 2024-06-29 21:29:59 följande:

Hej på dig!

Egentligen har jag tagit semester från forumet (som du ser på min profilbild som föreställer en brygga), men kände ändå att jag ville kika in och svara på det du skrev 🌞🧳👙

Att jag tar semester från forumet beror inte på att jag blir trött på forumet, utan på mig själv, men nog pratat om mig.

Vad tråkigt att ångesten har tagit över och att allt känns hopplöst! Förstår att det måste kännas tufft att psykologen har gått på semester i kombination med att det har hänt jobbiga saker i ditt liv. Du borde verkligen ha någon att prata med då! Om du vill kan jag bjuda in dig till en grupp på Discord, där vi pratar om ensamhet och psykisk ohälsa? I så fall kan du skicka ett meddelande till mig 😊

Många av dina tankar kretsar kring oro angående att saker ska bli värre. Det kan jag förstå, eftersom man verkligen inte vill att saker ska bli värre när man nästan inte härdar ut som det är. Om det är vänner du har haft länge så kan du tänka att det inte är särskilt troligt att de kommer försvinna just nu om de inte har gjort det tidigare. Då är det kanske en irrationell rädsla som speglar din oro för att saker ska förvärras.

Det ska aldrig vara så som du beskriver, men ibland är det svårt att lyckas vända på situationen. Men att det är svårt betyder inte att det är omöjligt. Finns det något som lindrar ångesten och får dig att känna glädje?

Hoppas du har en riktigt fin semester.

Det suger att inte ha någon att prata med. Tankarna maler sönder sig innan och utan.

Tack för din inbjudan till discord. Väldigt fint av dig. Tyvärr är jag inte riktigt där och vågar det än.

Mycket tankar om saker som potentiellt kan komma att hända.

Det är tragiskt men det som får mig att må bättre är alkohol och lugnande. vet att det inte är bra...

Bollkillen

Tue 2 Jul 23:15

#125

Anonym (Äpplet) skrev 2024-06-29 21:40:39 följande:

Känner igen mig lite, men mitt problem har börjat nu när jag närmar mig 30. Jag har fått det jätte svårt för att vara bland folk, jag får panik. Jag tycker det är obehagligt med blickar. Har alltid gillat och klä upp mig, fixa mig osv. Och träffa vänner ute men nu på senaste vill jag inte längre. Imorgon ska jag ut med min partners släkt och jag kommer få panik och typ Få darrningar.

detta har kommit med tiden, det känns som att folk inte gillar mig och att jag är socialt konstig. jag undviker helst. :(

Jag känner igen mig i det du beskriver. Jag vill mest hem. Och har börjat bli sämre socialt. Hoppas det gick bra med partnerns släkt.

Jag har typ börjat tänka att om de inte gillar mig så gör de inte det. Men ingen vill ju vara ogillad heller. Men man får försöka sitt bästa i sociala sammanhang. Det är synd att jag börjat undvika dem också för jag tänker att jag blir dömd.

jag tycker du absolut ska klä upp dig och fixa dig om det är något du gillar. Det får ingen ta ifrån dig.

Bollkillen

Tue 2 Jul 23:19

#126

Anonym (.....) skrev 2024-07-01 02:39:28 följande:

Hej Bollkillen, jag förstår verkligen att du har det tungt.

Jag känner igen ganska mycket av det du beskriver från mig själv.
Jag är väldigt lugn och skötsam som person samtidigt som jag har den här depressiva sidan som aldrig går över. Har även problem med social ångest. Jag är kvinna och ser hyfsat bra ut, så jag har aldrig haft problem med att hitta partners trots mina svårigheter (på den fronten har ju kvinnor det lättare).

Jag har testat många olika lugnande preparat och antidepressiva mediciner genom åren. Men eftersom inget direkt har hjälpt på lång sikt så har man från vårdens sida tagit ett annat sikte.

Jag har fått diagnosen ADD+autistiska drag, och denna diagnos öppnade då upp för behandling med centralstimulantia (Concerta, Elvanse). Och jag kan säga att det är detta som har fattats hela tiden. I mitt naturliga tillstånd har jag för låga nivåer av dopamin vilket genererar det här never ending depressiva tillståndet.
Jag ville bara att du skulle veta det. Att det kanske, kanske finns något som skulle kunna hjälpa dig, och att det kanske, kanske skulle kunna vara en NPF-diagnos+centralstimulantia. Jag har fått livskvalitet och känner genuin glädje över att få finnas på jorden. Har aldrig känt så tidigare utan det har bara varit ett kämpande dag efter dag.

Tack för ditt svar. Jag tror jag lider av en skvätt add utöver min GAD, Panikångest och på senare social fobi.

Det är en dröm att hitta en partner och jag tvingar mig själv att gå på många dejter men det leder aldrig någon vart.

Centralstimulantia kanske skulle vara något att testa faktiskt. Kanske hjälper vem vet.

Vad är NPF-diagnos.

Bollkillen

Tue 2 Jul 23:26

#127

Anonym (Hmm) skrev 2024-07-01 11:19:35 följande:

Oj, kanske jag har hittat hem?

Känner igen mig så väl i allt ni skriver. Ensam, orostankar, tror att ingen tycker om en. Osv osv.

Jag har ingen diagnos på pappret och har inte gett mig in överdrivet djupt när det kommer till varken psykologer eller läkare. Känner ändå att jag antagligen har gjort rätt val. Då medicinerna inte verkar hjälpa heller.

Allt jag äter förutom mat är vitaminer.

För mig hittills de sista ca 10 åren så var min räddning att det dök upp en hund i mitt liv som alla andra var redo att avliva. Det har varit kämpigt att få det att gå ihop med både hund och jobb. Samtidigt med alla orostankar osv.

Men hunden är mitt allt och har fått mig att överleva, lägga fokus på hunden istället för på mig själv.

Däremot så saknar jag tid o pengar för att hinna och få vara kreativ ( har tusen olika produkt ideer men hinner, orkar inte eller har råd att få någonting gjort.)

Hade jag varit i eran situation, med endast ansvar över sig själv och ingen annan så hade jag dragit direkt. Hade dragit till Spanien eller något helt annat land där det finns andra svenskar som arbetar. Och jag hade brukat cannabis. För det är det enda som hjälpte mig att överleva innan hunden kom in i bilden.

Slutade då med cannabisen för ville inte förlora hunden. Men mår jag bra utan? Nej inte direkt. Finner aldrig det där lugnet inom mig som jag gjorde på cannabisen. Det sjuka var att när jag brukade det så kändes det som att jag "äntligen var hemma!!! " Fast jag aldrig känt mig hemma på någon plats någonstans någongång.

Får se om jag överlever när hunden går bort. Vet inte. Men om jag gör så kommer jag dra ifrån det här kvävande landet sätta mig i solen och ta en joint och börja skissa på mina ideer.

Hunden är iallafall fantastisk. Får mig att skratta till nästan varje dag. Och jag älskar se när den strålar av lycka på promenad eller när vi leker med grenar eller godisboll osv.

Till ts, du lät precis som mig exakt. Kul att du hette bollkillen också!
Fastna inte i spindelnätet med en massa mediciner och oändliga samtal som aldrig leder någon vart! Dra härifrån o rök en joint och hitta dig själv!

Tack för ditt svar. Mina mediciner har faktiskt hjälpt mig men som du säger så känns det lätt att fastna i träsket och tro att medicinerna och en diganos ska vara lösningen. Vilket det i och för sig säkert kan vara.

Om jag flyttar utomlands så behöver jag något att jobba med på halvtid så att jag inte går under. kan inte jobba distans med mitt nuvarande jobb. Men tanken finns där absolut.

En hund drömmer jag om varje dag. Älskar hundar och de får mig att må bättre. Jag tror bara inte att jag kommer få ihop det med en hund i min situation just nu. Men älskar hundar.

Bollkillen

Tue 2 Jul 23:31

#128

Anonym (M) skrev 2024-06-30 22:09:19 följande:

Hej Bollkillen,

Brukar tänka på dig ibland och hoppas du mår bra. Tråkigt att det nu inte är så.
Själv mår jag inte heller bra och går till psykolog också.
Så fint av Eurydike att bjuda in dig till Discord, hoppas du går med där.
Vill bara skicka en varm kram med styrka till dig även om det bara är fjuttiga ord så menar jag det. Önskar ingen att må dåligt eller känna sig utanför eller att vara ensam. Jag är väldigt ensam själv så jag vet hur det är.
Kram och hoppas din vecka blir bra!

Tack. det värmer mycket att du skriver till mig M ska du veta.

Tråkigt att höra att du inte mår så bra själv heller just nu. Jag hoppas du känner dig bättre snart och att du får njuta av sommaren.

Stor styrkekram till dig med.

Ensamhet är inte roligt.

Bollkillen

Tue 23 Jul 22:29

#129

Min panikångest har tagit över. Känner oro i hela kroppen. gråter, skakar och får byta lakan för att jag kallsvettas så mycket.

Har legat i sängen i flera dagar och inte ätit. Orkar inte göra något. Ångesten bara maler på.

Mår verkligen piss.

Jag vet att jag bara klagar och inte gör något åt min situation. Men vet ju inte vad jag ska göra för att det ska bli bättre.

Vill bara skriva av mig. Hoppas någon orkar svara.

Hoppas ni har det bra hos er nu på sommaren.

Bollkillen

Tue 20 Aug 15:47

#135

Förlåt verkligen för att jag inte svarat. Mår inte bra och har inte mycket ork.

Är så ledsen över allting. Vill inte beklaga mig mer över hur jag mår, allt handlar inte om mig i denna värld. Ni vet ju redan hur jag har det med lite mat, skakningar gråt m.m.

Det var det här det blev av mitt liv. Det känns som jag verkligen svek min familj och mamma som är väldigt ledsen och tror att hon inte gjort tillräckligt för mig.

Bollkillen

Thu 22 Aug 23:16

#138

Anonym (M) skrev 2024-08-20 18:07:24 följande:

Du behöver inte be om ursäkt.

Förstår att du är ledsen, vi har alla våra dagar. Du behöver hjälp att komma vidare men jag vet inte hur då vi inte känner varandra. Önskar så jag kunde hjälpa dig på något sätt.

Mitt liv blev inte heller som jag tänkt det och vi är säkerligen inte ensamma om det.

Tror verkligen inte du har svikit din mamma eller familj. Du har ju inte valt att må dåligt eller hur, du kan inte hjälpa det, men det finns en väg ur skiten, det vet jag.

Har du orkat börja jobba eller är du sjukskriven nu?

Kram och fortsätt kämpa <3

Tack finaste <3

Jag har börjat på jobbet efter semestern men det är svinjobbigt.

Det tråkiga är att det enda som hjälper mig att må okej är alkohol och det har jag börjat missbruka....

Men ska jag inte få må okej ibland? enda gången jag klarar av att träffa vänner.

Jag förstår att du har det tungt med. Mina dagar är verkligen hopplösa. Får gå in på toan och gråta ut. helt hemskt.

allt bara kommer tillbaka och tillbaka. så ledsen över det. men vad ska man göra. Jag orkar snart inte mer, i och med att det inte blivit bättre på 15år utan snarare värre perioder men men..

Bollkillen

Thu 22 Aug 23:20

#139

Eurydike skrev 2024-08-22 22:13:03 följande:

Känn inte att du behöver skriva för vår skull. Det var bara så att vi blev lite oroliga, eftersom vi visste om hur dåligt du mådde/mår.

Det är okej att vara ledsen. Det är okej att inte vilja beklaga sig. Allt har sin tid och ibland behöver man sluta sig lite och svepa en skyddande mantel om sig och bara vara själv.

Jag tycker du ska försöka tänka att framtiden inte behöver bli så som du föreställer dig nu. Ett kännetecknande drag för depression är att allt känns hopplöst och som att det aldrig kommer bli bättre. Din mamma är säkert oerhört tacksam för att ha dig i sitt liv. Du verkar vara ett väldigt kärleksfullt barn.

tack <3

Jo min mamma älskar mig och det är allt hon lever för. Men jag orkar snart inte mer. Tyvärr..

Vill säga upp mig inom kort. Men vad ska jag leva på liksom.. går till jobbet men gråter på toan.

Det är sorgligt.. men vad ska man göra. jag har ju verkligen inte valt detta som du säger.

Hade jag vetat hur jag skulle må bättre så hade jag gjort det.

Bollkillen

Thu 22 Aug 23:20

#140

Ni är fina som skriver värmande ord till mig. Tusen tack för det.

Bollkillen

Sat 24 Aug 11:29

#142

Anonym (K) skrev 2024-08-23 09:28:34 följande:

Hej Bollkillen!
Så ledsamt att du mår dåligt.
Om du inte blir allt för stött att jag nämner det, men alkohol är verkligen inte bra när man redan mår dåligt. Man får ofta ökad ångest av alkohol, även om man initialt kan känna sig lugnad. Så försök att inte dricka alkohol.

Jag har inte läst hela tråden än, så om du redan fått det här rådet så ber jag om ursäkt för upprepningen, men att gå en promenad i skogen är verkligen väldigt helande! Både fysiskt och psykiskt. Så om du inte redan gör det, rekommenderar jag en promenad i en skog eller kanske en park varje dag. Behöver inte vara en lång promenad ens, inte snabb heller. Bara att verkligen omringas av natur en stund varje dag har minskat min egen ångest och depression väldigt mycket!

Bara ett tips!!

Tack för ditt tips <3. Älskar verkligen promenader och något jag försöker fortsätta med.

Bollkillen

Mon 26 Aug 16:13

#143

Va tvungen att sjukskriva mig idag. Läget är inte bra och jag sov väldigt dåligt inatt. Svettas väldigt mycket och skakar. Har bara kunnat ligga i sängen hela dagen. Kunde äta lite nu på eftermiddagen. Men har bara haft panik i hela kroppen.

Bollkillen

Wed 11 Sep 22:00

#147

Anonym (K) skrev 2024-08-26 16:36:42 följande:

Har du provat ett tyngdtäcke? Skulle det kunna hjälpa för att sova bättre?
Om du inte redan gör det, så prova att lyssna på t.ex. ASMR när du ska sova, det kan vara väldigt lugnande.

Bra tips. Ska faktiskt prova ett tyngdtäcke nu när jag har googlat lite. Tack.

ASMR gillar jag. Blir lugnare av det.

Bollkillen

Wed 11 Sep 22:06

#150

Eurydike skrev 2024-08-26 19:44:52 följande:

Det känns som att du får väldigt lite stöd i vardagen! Vet din psykolog om hur dåligt du mår? Att du har självmordstankar och att ångesten är så pass kraftig och konstant som du beskriver här i tråden? Bra att du har lyckats äta lite! Du kanske skulle ha någon mat nära sängen? En fruktskål eller ett paket kex eller så, om du har svårt att få i dig mat. Frågorna jag ställer behöver du inte besvara om du inte vill/orkar, utan det är mer frågor som du själv kan fundera över.

Tack vad fint skrivet. Psykologen vet om det men just nu av olika anledningar kan jag inte prata ut med han. Behöver verkligen någon att prata med. Tyvärr när jag skrev om mörka tankar senast så raderades min tråd här med hänvisning till Mind Forum. Så jag skriver inte om dem något mer här i förhoppning på att de inte raderar denna tråden. Mind Forum får jag inte många svar via.

Jag äter lite kex för att få i mig näring men nu har jag senaste dagarna haft aptit för i alla fall ett stort mål om dagen.

Var på jobbet idag men fick gå och gråta ut på toan då och då när jag inte klarade det.

Ensam och utmattad GADD

INNEHÅLL