Anonym (Mamma)

Fri 11 Mar 2022 16:10

282 svar

Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

Min son som är snart 30 år verkar fortfarande leva i det förflutna. Jag har frågat honom när han hade tänkt glömma det som varit och försöka leva det nuet. Men det är inget som är intressant för honom.

Det har snart gått 4 år sedan min son flyttade hemifrån via socialen. Min sons vänner har också varit här och hämtat grejer. För halvår sedan träffade jag min son för första gången på länge och då hämtade han själv fler saker som tillhörde honom. Han har skyddad identitet och vill varken ha med min eller med min äldsta son att göra.

Sist jag träffade honom, så sa han saker som han har bekräftat förut att han är upprörd över. Bland annat sa han att jag inte har någon respekt för någon annan människa och att jag gav bort hans leksaker när han var barn. Även tycker han inte heller om att ha blivit misshandlad som barn. Det var saker som hände när han var barn och jag undrar när det är dags att han glömmer bort allting och går vidare. Hur skall jag få honom att förstå att det som har varit, har varit och han kan i alla fall ha kontakt med mig?

Min äldsta son kan bli jättearg och min son innan han flyttade hemifrån, valde att stänga in sig i sitt rum när min äldsta son var på besök. Min yngsta son har till och med anmält min äldsta son. Så min son har egentligen tendens till att göra polisanmälningar m.m. Han verkar helt enkelt inte ha något intresse för någonting inom familjen. Han sa ingenting och gjorde knappt någonting. Plötsligt har han avslutat kontakten och till och med införskaffat skyddad identitet. Han är snart 30 år! Men förstår inte saken om att polisanmäla sin egna bror. Han förstår inte alls at man skall glömma det som har varit. När jag pratade med honom sist, så är han fortfarande förtvivlad av att jag gav bort hans leksaker och misshandlade honom. Jag sa: ''Förlåt''. Men han är inte intresserad. Det enda alternativet är ju att han glömmer allt. Mne hur skall jag få honom att glömma och gå vidare? Har någon här samma erfarenhet med sitt vuxna barn, som envisas och inte har något intresse för kontakt med familjen och löst problematiken, så vuxna barnet börjat ha kontakt och så?

Anonym (Mamma 2)

Sat 12 Mar 2022 15:04

#81

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 11:48:13 följande:

Jag var ensamstående med två barn och hade det svårt p.g.a det. Jag tappade kontrollen många gånger. Att vara en mamma är inte lätt. Det var väldigt svårt för mig.

EpicF skrev 2022-03-12 11:31:04 följande:

Det spelar ingen roll att du var ensamstående med två barn. Man misshandlar inte sitt bar oavsett.

Att din äldsta son inte är på samma sätt är för att han tydligen inte blivit utsatt för misshandel av dig.

Jag slog min äldsta son också. Men han är det ju inget fel på.

Det är min yngsta son som både hamnat i psykiatrin. Och gjort totalt tre polisanmälningar på min äldsta son. Varav bara en gick vidare och han blev dömd i Tingsrätten för misshandel. Min yngsta son, efter det bara fortsatte med att göra polisanmälningar tills han själv flyttade hemifrån.

Men jösses. Du tar nog priset för bristande självinsikt. Jag vet inte ens var jag ska börja i min kritik mot dig. Det är uppenbart att du har bristande empati, med tanke på att du inte alls kan förstå varför din son inte vill ha kontakt med dig. Dessutom förstår du inte att du är ansvarig för konsekvenserna av dina egna handlingar. Du skyller ifrån dig angående misshandeln mot dina barn. ?Jag var ensamstående mamma? skriver du. Men det finns mängder av ensamstående mammor som inte slår sina barn. Vad är skillnaden mellan dem och dig? Sannolikt bristande empati och dålig impulskontroll, från din sida.

Du har varit en dålig mamma. Du har misshandlat ditt barn. Du har traumatiserat honom och gett honom men för livet. Att han nu inte vill ha kontakt med dig är helt och hållet ditt eget fel. Skyll dig själv. Han har ingen som helst skyldighet att finnas i ditt liv. Det stämmer som hans vänner säger, att han är vuxen och bestämmer själv. Det finns heller inget du kan göra, för du kan inte tvinga honom och han har dessutom skyddad identitet. Du får leva med konsekvenserna av dina handlingar, helt enkelt.

Om äldste sonen har misshandlat sin bror så var det ju helt rätt av yngste sonen att polisanmäla honom och att han blev dömd. Hur kan du inte förstå det? Du verkar ta väldigt lätt på våld och misshandel. Du förstår inte hur illa det gör folk.

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Sat 12 Mar 2022 16:50

#82

Anonym (.....) skrev 2022-03-12 12:56:54 följande:

Vart fanns du när han misshandlade lillebror?

Jag var hemma och händelseförloppet skedde mitt i natten. Min yngsta son blev väldigt arg. Min äldsta son började greppa tag i min yngsta son. L slingrade sig loss ifrån greppet och sprang in till sitt rum och låste dörren. Min äldsta son bankade på hans dörr och slutligen började skrika. Jag försökte lugna ner honom, så grannarna inte ringer till någon störningsjour.

Men det föll inte ens i min tanke att min yngsta son, L. Ringer själv till SOS-Alarm. Både jag och X hör att han pratar med operatören och jag försöker få honom att dörren, men han vägrar. X blir arg och försöker få honom öppna dörren med hot och slutligen öppnar X dörren med våld. L springer ut.

Han lyckas springa ut genom ytterdörren och polisen kommer. X gör motstånd mot polisen, så polisen brottar ner honom. X blir även anklagad för ''Våldsam motstånd mot tjänsteman'' för detta.

P.g.a detta, blir även min son, L kallad till Brottsoffermyndigheten för unga brottsoffer. Min son L, var då 18 år. Jag försökte så många gånger få L att dra tillbaks polisanmälan, men han sa: ''Det går inte att dra tillbaks polisanmälan'' och vid många andra tillfällen sa han: ''Det går inte dra tillbaks anmälan och även om det gick, så skulle jag inte göra det!''.

Det blev en rättegång och X blev dömd för misshandel och våldsam motstånd mot tjänsteman. L gjorde senare efter detta många andra polisanmälningar. Men L vet själv att X blir arg. Det är mer logiskt att L bara går undan, så X bara lugnar ner sig. Att göra anmälningar leder ingenting annat än att han får det svårt i livet. Det är därför jag är upprörd för anmälningarna. För X ilska blir senare till att han blir lugn. Man behöver bara gå åt sidan. Ett problem som man kan lösa på egen hand. Men andra polisanmälningar ledde i alla fall inte till någon Tingsrättsförhandling, just för att det stod ord mot ord. Så han blev bara dömd av en polisanmälning av flera.

I alla fall, ett år efter rättegången (där X blev dömd), så försökte L ta livet av sig. Han gjorde en självmordsbrev på Facebook, där han tog farväl. Hans vänner som såg inlägget ringde 112. Han hittades vid liv och kunde skjutsas till sjukhus och senare blev han inlagd på psykiatrin.

L har blivit ren katastrof, men X är inte alls såhär.

L tycker också synd om sig själv för att han förlorat leksaker som barn. Hur kan en vuxen människa dra upp en sådan sak? L tycker också det var konstigt att X leksaker aldrig försvann, men bara hans leksaker försvann. När skall han glömma allt det där? Hur skall jag prata med honom? Nu har jag i alla fall inte chansen att kontakta med honom, men om jag får någon gång tag på honom. Hur skall jag prata?

AndreaBD skrev 2022-03-12 13:05:18 följande:

För att man inte glömmer sånt. Det kommer upp igen, det visar sig på något sätt, olika, men destruktivt.

X verkar ha glömt allt och gått vidare. Han umgås med mig.

Anonym (Mamma 2) skrev 2022-03-12 15:04:37 följande:

Du har varit en dålig mamma.

Jag må ha slagit mina barn. Men mina barn har fått mat, kläder och husrum. Jag har aldrig förbjudit mina barn att inte tvätta sig eller allt som barnet behöver. Jag slängde aldrig ut mina barn mitt ute på gatan., t.ex.

Jag har varit en bra mamma, som lagat mat m.m. Inte så att jag bara lagat mat åt mig själv, utan jag laga mat, så det räckte till alla.

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Sat 12 Mar 2022 16:52

#83

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 16:50:25 följande:

Jag var hemma och händelseförloppet skedde mitt i natten. Min yngsta son blev väldigt arg.

*Min ÄLDSTA son blev väldigt arg

Jag skrev fel! Det var min äldsta son, som blev väldigt arg mitt i natten.

Anonym (Gea)

Sat 12 Mar 2022 17:01

#84

Jag citerar dih inte ens ts för din text var så lång?

att du lagat mat och gett dem hela kläder och inte slängt ut dem på gatan gör dig inte till en bra mamma.
Du kan ge dem allt i form av materiella ting men ändå vara en kass mamma för att du slår dem. förtsår du inte det?

Leksakerna var en stor sak för honom? Är det så svårt att förstå? Ett barns leksaker är viktiga och uppenbarligen är detta en av de saker som gjort att han mått skit under uppväxten. Det är inget man bata släpper.

Din äldre son har grava problem och är uppenbart en sämre fungerande människa än din yngre som som valt att klippa kontakten med dig och leva ett normalt liv.

och Vadå bara gå undan när storebror blir sur? det var ju precis det han gjorde? och oavsett så är det inte okej att han misshandlat sin bror. Det är inte lillebror som skall behöva gå runt och ducka för att bli slagen och hela tiden tänka på vad han gör för att inte reta upp storebror.

Du tar nog seriöst priset i att inte förstå vad du gjort mot dina barn.

Anonym (Gea)

Sat 12 Mar 2022 17:04

#85

Och hur du skall prata med honom.
Du kan inte få honom att glömma och hans ilska och förakt för dig är fullständigt rimligt.
Vill du ha kontakt med honom så är enda sättet att du fattar vilken kass mamma du varit och hur du betett dig. När du insett detta kan du ge sonen en genuin ursäkt. Kanske godtar han denna, troligen inte, och det får du leva med.

Anonym (Va?!)

Sat 12 Mar 2022 17:08

#86

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 16:50:25 följande:

Jag var hemma och händelseförloppet skedde mitt i natten. Min yngsta son blev väldigt arg. Min äldsta son började greppa tag i min yngsta son. L slingrade sig loss ifrån greppet och sprang in till sitt rum och låste dörren. Min äldsta son bankade på hans dörr och slutligen började skrika. Jag försökte lugna ner honom, så grannarna inte ringer till någon störningsjour.

Men det föll inte ens i min tanke att min yngsta son, L. Ringer själv till SOS-Alarm. Både jag och X hör att han pratar med operatören och jag försöker få honom att dörren, men han vägrar. X blir arg och försöker få honom öppna dörren med hot och slutligen öppnar X dörren med våld. L springer ut.

Han lyckas springa ut genom ytterdörren och polisen kommer. X gör motstånd mot polisen, så polisen brottar ner honom. X blir även anklagad för ''Våldsam motstånd mot tjänsteman'' för detta.

P.g.a detta, blir även min son, L kallad till Brottsoffermyndigheten för unga brottsoffer. Min son L, var då 18 år. Jag försökte så många gånger få L att dra tillbaks polisanmälan, men han sa: ''Det går inte att dra tillbaks polisanmälan'' och vid många andra tillfällen sa han: ''Det går inte dra tillbaks anmälan och även om det gick, så skulle jag inte göra det!''.

Det blev en rättegång och X blev dömd för misshandel och våldsam motstånd mot tjänsteman. L gjorde senare efter detta många andra polisanmälningar. Men L vet själv att X blir arg. Det är mer logiskt att L bara går undan, så X bara lugnar ner sig. Att göra anmälningar leder ingenting annat än att han får det svårt i livet. Det är därför jag är upprörd för anmälningarna. För X ilska blir senare till att han blir lugn. Man behöver bara gå åt sidan. Ett problem som man kan lösa på egen hand. Men andra polisanmälningar ledde i alla fall inte till någon Tingsrättsförhandling, just för att det stod ord mot ord. Så han blev bara dömd av en polisanmälning av flera.

I alla fall, ett år efter rättegången (där X blev dömd), så försökte L ta livet av sig. Han gjorde en självmordsbrev på Facebook, där han tog farväl. Hans vänner som såg inlägget ringde 112. Han hittades vid liv och kunde skjutsas till sjukhus och senare blev han inlagd på psykiatrin.

L har blivit ren katastrof, men X är inte alls såhär.

L tycker också synd om sig själv för att han förlorat leksaker som barn. Hur kan en vuxen människa dra upp en sådan sak? L tycker också det var konstigt att X leksaker aldrig försvann, men bara hans leksaker försvann. När skall han glömma allt det där? Hur skall jag prata med honom? Nu har jag i alla fall inte chansen att kontakta med honom, men om jag får någon gång tag på honom. Hur skall jag prata?

AndreaBD skrev 2022-03-12 13:05:18 följande:

För att man inte glömmer sånt. Det kommer upp igen, det visar sig på något sätt, olika, men destruktivt.

X verkar ha glömt allt och gått vidare. Han umgås med mig.

Jag må ha slagit mina barn. Men mina barn har fått mat, kläder och husrum. Jag har aldrig förbjudit mina barn att inte tvätta sig eller allt som barnet behöver. Jag slängde aldrig ut mina barn mitt ute på gatan., t.ex.

Jag har varit en bra mamma, som lagat mat m.m. Inte så att jag bara lagat mat åt mig själv, utan jag laga mat, så det räckte till alla.

Jag undrar om du möjligen har någon intellektuell funktionsnedsättning? Har du gått i särskola?
Det du upprepar som en papegoja med att de har fått mat och kläder, att inte förbjudit dem tvätta sig?....Inte slängt ut dem på gatan mm är så fundamentalt självklart för de flesta föräldrar och knappast något man tar upp som bevis på att man är en bra förälder. Bara meningen du skriver om att du inte förbjudit dem tvätta sig.....? Inte ens en urusel förälder skulle komma på tanken att förbjuda någon att tvätta sig så varför tar du ens upp det? Lika konstigt som om du säger att du inte förbjudit dem att ha skor på sig när de går ut ?
Att du lagat mat åt alla i familjen?! För de flesta av oss en självklarhet!
Om det är vad du tror räcker för att göra en till en bra förälder så har du misstagit dig å det grövsta!

Anonym (Mamma 2)

Sat 12 Mar 2022 17:22

#87

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 16:50:25 följande:

Jag var hemma och händelseförloppet skedde mitt i natten. Min yngsta son blev väldigt arg. Min äldsta son började greppa tag i min yngsta son. L slingrade sig loss ifrån greppet och sprang in till sitt rum och låste dörren. Min äldsta son bankade på hans dörr och slutligen började skrika. Jag försökte lugna ner honom, så grannarna inte ringer till någon störningsjour.

Men det föll inte ens i min tanke att min yngsta son, L. Ringer själv till SOS-Alarm. Både jag och X hör att han pratar med operatören och jag försöker få honom att dörren, men han vägrar. X blir arg och försöker få honom öppna dörren med hot och slutligen öppnar X dörren med våld. L springer ut.

Han lyckas springa ut genom ytterdörren och polisen kommer. X gör motstånd mot polisen, så polisen brottar ner honom. X blir även anklagad för ''Våldsam motstånd mot tjänsteman'' för detta.

P.g.a detta, blir även min son, L kallad till Brottsoffermyndigheten för unga brottsoffer. Min son L, var då 18 år. Jag försökte så många gånger få L att dra tillbaks polisanmälan, men han sa: ''Det går inte att dra tillbaks polisanmälan'' och vid många andra tillfällen sa han: ''Det går inte dra tillbaks anmälan och även om det gick, så skulle jag inte göra det!''.

Det blev en rättegång och X blev dömd för misshandel och våldsam motstånd mot tjänsteman. L gjorde senare efter detta många andra polisanmälningar. Men L vet själv att X blir arg. Det är mer logiskt att L bara går undan, så X bara lugnar ner sig. Att göra anmälningar leder ingenting annat än att han får det svårt i livet. Det är därför jag är upprörd för anmälningarna. För X ilska blir senare till att han blir lugn. Man behöver bara gå åt sidan. Ett problem som man kan lösa på egen hand. Men andra polisanmälningar ledde i alla fall inte till någon Tingsrättsförhandling, just för att det stod ord mot ord. Så han blev bara dömd av en polisanmälning av flera.

I alla fall, ett år efter rättegången (där X blev dömd), så försökte L ta livet av sig. Han gjorde en självmordsbrev på Facebook, där han tog farväl. Hans vänner som såg inlägget ringde 112. Han hittades vid liv och kunde skjutsas till sjukhus och senare blev han inlagd på psykiatrin.

L har blivit ren katastrof, men X är inte alls såhär.

L tycker också synd om sig själv för att han förlorat leksaker som barn. Hur kan en vuxen människa dra upp en sådan sak? L tycker också det var konstigt att X leksaker aldrig försvann, men bara hans leksaker försvann. När skall han glömma allt det där? Hur skall jag prata med honom? Nu har jag i alla fall inte chansen att kontakta med honom, men om jag får någon gång tag på honom. Hur skall jag prata?

AndreaBD skrev 2022-03-12 13:05:18 följande:

För att man inte glömmer sånt. Det kommer upp igen, det visar sig på något sätt, olika, men destruktivt.

X verkar ha glömt allt och gått vidare. Han umgås med mig.

Jag må ha slagit mina barn. Men mina barn har fått mat, kläder och husrum. Jag har aldrig förbjudit mina barn att inte tvätta sig eller allt som barnet behöver. Jag slängde aldrig ut mina barn mitt ute på gatan., t.ex.

Jag har varit en bra mamma, som lagat mat m.m. Inte så att jag bara lagat mat åt mig själv, utan jag laga mat, så det räckte till alla.

Jo, du har varit en dålig mamma, för du har MISSHANDLAT DINA BARN. Det räcker gott och väl för att vara en dålig mamma. Att ge sina barn mat, kläder och husrum handlar ju om att tillgodose barnets mest basala behov och är rena självklarheter. Att inte misshandla sina barn är också en självklarhet. Gör man det är man en dålig förälder, även om man har gett dem mat, kläder och husrum. Tror du inte att vi andra har gett våra barn de sakerna? Skillnaden mellan dig och oss är att vi dessutom har varit kärleksfulla föräldrar som har respekterat våra barn. Framför allt har vi inte slagit dem. Du är dessutom fortfarande en dålig mamma eftersom du skyller ifrån dig och inte tycker att du har gjort något fel. Du lägger skulden på din son för att han inte vill träffa dig, fast det egentligen är ditt fel.

AmericanMommy

Sat 12 Mar 2022 17:22

#88

Det är ju bara bra att han anmält sin äldste brors våldsamheter. är man så oberäknelig så ska man vara inspärrad. Förstår att sonen inte tog tillbaka anmälningarna. Du verkar ha tagit din äldsta sons parti i alla år och låtit honom misshandla sin yngre bror. Verkligen fruktansvärt.

Anonym (Momo)

Sat 12 Mar 2022 17:45

#89

Inse att du gör ditt barn sjukt.

Han vill inte ha med dig att göra för han hatar dig förmodligen på gränsen till att bruka våld själv.

Om du inte låter honom vara ifred nu kan det bli så det slutar.

Jag har brutit med min far för min hjärna började planera för att döda honom och jag ville inte sitta i fängelse i 15 år när jag kan leva lycklig utan den förälder som skadade mig så.

Anonym (På riktigt?)

Sat 12 Mar 2022 17:48

#90

Har inte läst allt som skrivits men har svårt att ta TS på allvar. Kan man på riktigt tänka så här? Bara genom att läsa TS berättelse så ja, jag förstår att din son inte vill ha något med dig att göra.

Skyddad identitet är inget man bara skaffar så där, det krävs ett ordentligt hot och ofta misshandel mm som ligger bakom.

Min styvfar misshandlade mig när jag var 15, nu är han död, men jag har 30 år senare inte förlåtit honom.

Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

INNEHÅLL