Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

Min son som är snart 30 år verkar fortfarande leva i det förflutna. Jag har frågat honom när han hade tänkt glömma det som varit och försöka leva det nuet. Men det är inget som är intressant för honom.

Det har snart gått 4 år sedan min son flyttade hemifrån via socialen. Min sons vänner har också varit här och hämtat grejer. För halvår sedan träffade jag min son för första gången på länge och då hämtade han själv fler saker som tillhörde honom. Han har skyddad identitet och vill varken ha med min eller med min  äldsta son att göra.

Sist jag träffade honom, så sa han saker som han har  bekräftat förut att han är upprörd över. Bland annat sa han att jag inte har någon respekt för någon annan människa och att jag gav bort hans leksaker när han var barn. Även tycker han inte heller om att ha blivit misshandlad som barn. Det var saker som hände när han var barn och jag undrar när det är dags att han glömmer bort allting och går vidare. Hur skall jag få honom att förstå att det som har varit, har varit och han kan i alla fall ha kontakt med mig?

Min äldsta son kan bli jättearg och min son innan han flyttade hemifrån, valde att stänga in sig i sitt rum när min äldsta son var på besök. Min yngsta son har till och med anmält min äldsta son. Så min son har egentligen tendens till att göra polisanmälningar m.m. Han verkar helt enkelt inte ha något intresse för någonting inom familjen. Han sa ingenting och gjorde knappt någonting. Plötsligt har han avslutat kontakten och till och med införskaffat skyddad identitet. Han är snart 30 år! Men förstår inte saken om att polisanmäla sin egna bror.  Han förstår inte alls at man skall glömma det som har varit. När jag pratade med honom sist, så är han fortfarande förtvivlad av att jag gav bort hans leksaker och misshandlade honom. Jag sa: ''Förlåt''. Men han är inte intresserad. Det enda alternativet är ju att han glömmer allt. Mne hur skall jag få honom att glömma och gå vidare? Har någon här samma erfarenhet med sitt vuxna barn, som envisas och inte har något intresse för kontakt med familjen och löst problematiken, så vuxna barnet börjat ha kontakt och så?

1) Det hände för länge sedan.

2) Jag skrev inte ut honom från socialen, det var ifrån psykiatrin.

3) Oavsett om man skrivit på att man har tystnadsplikt eller inte, så pratar folk säkert med varandra i alla fall. Om min väninna såg min son, så skulle allt bara bli ett missförstådd och sedan skulle ett rykte sprida sig. Det ville inte jag. Men jag vet att min son skulle må bra, om han bara är social med oss.

Det är det som är ett av många av hans problem. Han säger ingenting och gör ingenting. Han satt mest inne på sitt rum och gick ibland ut. Jag vet ingenting om vilka vänner han har.

Allt som hände, var som så att jag fick telefonsamtal och hans kompisar pratade om att hämta L:s saker. Jag accepterade det, i tron om att L skulle också komma, men det kom bara hans kompisar. Jag vill träffa L, jag är hans mamma, sa jag och hans kompisar bekräftade mig: ''Även om du är hans mamma, så är L en vuxen människa och tar egna beslut''.

Det var inte mer än så i princip och hans kompisar tog hans grejer och försvann. Jag vet ingenting om hans kompisar, mer än att de verkar vara dubbelt så gammal som han själv.

Min son är snart 30 och hans kompisar såg ut att vara 45-50 år.

Jag har ingen diagnos.

Min son som är snart 30 år verkar fortfarande leva i det förflutna. Jag har frågat honom när han hade tänkt glömma det som varit och försöka leva det nuet. Men det är inget som är intressant för honom.

Det har snart gått 4 år sedan min son flyttade hemifrån via socialen. Min sons vänner har också varit här och hämtat grejer. För halvår sedan träffade jag min son för första gången på länge och då hämtade han själv fler saker som tillhörde honom. Han har skyddad identitet och vill varken ha med min eller med min  äldsta son att göra.

Sist jag träffade honom, så sa han saker som han har  bekräftat förut att han är upprörd över. Bland annat sa han att jag inte har någon respekt för någon annan människa och att jag gav bort hans leksaker när han var barn. Även tycker han inte heller om att ha blivit misshandlad som barn. Det var saker som hände när han var barn och jag undrar när det är dags att han glömmer bort allting och går vidare. Hur skall jag få honom att förstå att det som har varit, har varit och han kan i alla fall ha kontakt med mig?

Min äldsta son kan bli jättearg och min son innan han flyttade hemifrån, valde att stänga in sig i sitt rum när min äldsta son var på besök. Min yngsta son har till och med anmält min äldsta son. Så min son har egentligen tendens till att göra polisanmälningar m.m. Han verkar helt enkelt inte ha något intresse för någonting inom familjen. Han sa ingenting och gjorde knappt någonting. Plötsligt har han avslutat kontakten och till och med införskaffat skyddad identitet. Han är snart 30 år! Men förstår inte saken om att polisanmäla sin egna bror.  Han förstår inte alls at man skall glömma det som har varit. När jag pratade med honom sist, så är han fortfarande förtvivlad av att jag gav bort hans leksaker och misshandlade honom. Jag sa: ''Förlåt''. Men han är inte intresserad. Det enda alternativet är ju att han glömmer allt. Mne hur skall jag få honom att glömma och gå vidare? Har någon här samma erfarenhet med sitt vuxna barn, som envisas och inte har något intresse för kontakt med familjen och löst problematiken, så vuxna barnet börjat ha kontakt och så?