Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

Och vems fel tror du det är att L har blivit en ?ren katastrof?? X verkar ha blivit som du - empatilös och våldsam.

Tycker du inte att det är något fel på din äldste son? Han har ju misshandlat sin lillebror! Du favoriserar ditt äldsta barn trots vad han har gjort mot sin bror. Vad gjorde du när den misshandeln skedde? Tror du att det kan vara så att din son inte vill ha med er att göra därför att din äldste misshandlade din yngste och du lät det ske? Och dessutom slätar du över det nu.

Varför tog du sonens leksaker?

Du kommer aldrig att se L igen, TS.

Din yngsta son L är 30 år, den äldsta är hur gammal då undrar jag? varför ska han sitta och hålla dig sällskap i soffan? han har väl ett eget boende hoppas jag?
Jag förstår att L inte vill träffa dig, han har säkert aldrig fått bearbeta sin usla barndom där du misshandlat dina barn, du säger också åt honom att det är fel att anmäla brodern för misshandel. Varför gav du bort ditt ena barns leksaker men inte det andra barnets? självklart måste han få ett vettigt svar av dig varför du favoriserat brodern. 
Jag hoppas att han lyckas få den hjälp han behöver, och du ska vara glad om han överhuvud taget vill prata med dig igen. Hoppas han hittar en livspartner så småningom och kan bilda familj, och att han håller sina ev barn borta från dig. Du ska inte vara i närheten av barn. Sök hjälp.

Har du själv blivit misshandlad som barn, TS? Det låter som att misshandel är något normalt för dig. Det är det INTE. Jag tror dina barn faktiskt hellre hade haft söndriga kläder eller mindre mat hemma än att bli slagna. Hade min mamma eller pappa slagit mig hade jag också dragit mig undan, som din son L. Du verkar ha något sorts problem med dig själv och din världsbild där du verkar sakna empati och konsekvenstänk. Att någon är social och tittar på tv med dig är inte detsamma som att må bra, som du beskriver X. Han mår uppenbarligen inte heller bra, oavsett om han kan vara social, han har misshandlat sin bror (lärt sig av dig) och har ett hetsigt humör. 
Du kanske borde söka professionell hjälp för dig själv? Ge upp din stackars son och låt honom försöka läka de skador du orsakat honom.
Jag är själv uppväxt med en pappa som inte var guds bästa barn och en ensamstående mamma (jag bodde hos mamma och träffade pappa regelbundet) som gjorde så gott hon kunde, hon har aldrig rört mig. Däremot slog min pappa mig EN gång, jag minns det än idag trots att det är 22 år sen nu. Jag minns allt kring situationen och jag minns hur ensam jag kände mig när en annan vuxen inte (vågade) reagerade.

Varför är det så många svar här? Jättekonstigt då det varit tydligt vilken typ av tråd från start

1) Den äldste är två år äldre än den yngste.

2) Han håller mig sällskap för att vi har god kontakt med varandra. Han har en egen lägenhet, men besöker mig väldigt ofta. Min yngste gick alltid in till sitt rum då. Han var i alla fall inne på sitt rum förde mesta. Men speciellt när den äldsta var på besök.

I alla fall, så är den äldste här betydligt mer oftare, nu när den yngste är borta. DET beror på att den äldste pysslar om mig, när den yngste dragit iväg.

3) Det där med att ge bort hans saker. Jag har fått höra det där så många gånger av den yngste. Är det verkligen så farligt och varför i sådan fall? Det är ju jätte länge sedan! Vad skall han med leksaker till nu? Jag vet inte varför jag gav bort dem. DET bara hände!

X håller mig mycket sällskap med TV-tittande bland annat. Äta mat tillsammans och pratar, o.s.v.Jag vet inte och minns ingenting. Det bara hände. Det är något som hände för mycket länge, länge sedan. Det måste släppas det där! Min son, innan han flyttade hemifrån, brukade säga det där. Han drog upp massa saker, men det där med leksaker, drog han upp.

Vad skall han med leksaker till? Han måste glömma bort allt det där, för att må bättre!

Jag vet inte varför jag gav bort leksakerna!

Så ni tittar på TV och har trevligt ihop. Och? Han har misshandlat sin bror också. Tycker du att det är ett normalt beteende? Eller ja, det tycker du väl sannolikt, för du har ju själv misshandlat dina barn.

Det handlar ju inte om leksakerna i sig! Det handlar om att du STAL från ditt eget barn. Så gör man inte! Självklart blev han ledsen när du tog hans saker. Även om han skiter i leksakerna nu, som vuxen, så kan ju vetskapen om hur illa du behandlade honom som barn göra väldigt ont.

Vem gav du leksakerna till?

Det där sa han också när jag träffade honom. Han sa någonting om att han inte skulle ha sina eventuella framtida barn närheten av mig för att jag ''inte är en bra människa, som ljuger om allt och ingenting''. Han vill ''skydda'' sina barn, genom att hålla sina barn borta från mig. Så mina barn kan få en ordentlig pedagogik.

Det där gav han också en förklaring till, vid vissa tillfällen när jag alltid gav svaret: ''Skall du aldrig glömma och gå vidare?''. Då sa han: ''Du snodde mina grejer och då är man tjuv! Du respekterar ju inte mig och har aldrig gjort.''.

Men egentligen låter det lite som om han är sugen på leksakerna, trots att han är vuxen.

Leksakerna sålde jag på loppis och många gånger gav jag bort leksakerna till hans kusiner. Leksakerna försvann ganska hastigt. Och då vart min yngsta son besviken för det också. Även när mina kusiner också hade haft sönder många av leksakerna som gavs bort.