• Anonym (Mamma)

    Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

    Min son som är snart 30 år verkar fortfarande leva i det förflutna. Jag har frågat honom när han hade tänkt glömma det som varit och försöka leva det nuet. Men det är inget som är intressant för honom.

    Det har snart gått 4 år sedan min son flyttade hemifrån via socialen. Min sons vänner har också varit här och hämtat grejer. För halvår sedan träffade jag min son för första gången på länge och då hämtade han själv fler saker som tillhörde honom. Han har skyddad identitet och vill varken ha med min eller med min  äldsta son att göra.

    Sist jag träffade honom, så sa han saker som han har  bekräftat förut att han är upprörd över. Bland annat sa han att jag inte har någon respekt för någon annan människa och att jag gav bort hans leksaker när han var barn. Även tycker han inte heller om att ha blivit misshandlad som barn. Det var saker som hände när han var barn och jag undrar när det är dags att han glömmer bort allting och går vidare. Hur skall jag få honom att förstå att det som har varit, har varit och han kan i alla fall ha kontakt med mig?

    Min äldsta son kan bli jättearg och min son innan han flyttade hemifrån, valde att stänga in sig i sitt rum när min äldsta son var på besök. Min yngsta son har till och med anmält min äldsta son. Så min son har egentligen tendens till att göra polisanmälningar m.m. Han verkar helt enkelt inte ha något intresse för någonting inom familjen. Han sa ingenting och gjorde knappt någonting. Plötsligt har han avslutat kontakten och till och med införskaffat skyddad identitet. Han är snart 30 år! Men förstår inte saken om att polisanmäla sin egna bror.  Han förstår inte alls at man skall glömma det som har varit. När jag pratade med honom sist, så är han fortfarande förtvivlad av att jag gav bort hans leksaker och misshandlade honom. Jag sa: ''Förlåt''. Men han är inte intresserad. Det enda alternativet är ju att han glömmer allt. Mne hur skall jag få honom att glömma och gå vidare? Har någon här samma erfarenhet med sitt vuxna barn, som envisas och inte har något intresse för kontakt med familjen och löst problematiken, så vuxna barnet börjat ha kontakt och så?

  • Svar på tråden Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!
  • AndreaBD
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 11:35:44 följande:
    Så om han bearbetar det som har hänt, så försvinner han, om han inte bearbetar, så försvinner han inte?
    Försöker du allvarligt få tipps här hur du kan få sonen att vara kvar hos dig, även om han mår skitdåligt av det??? Du borde verkligen inte ha haft barn. 
  • isotop

    påminner om min syrra (hon 32 år, jag 33 år). Hon har tydligen diagnostiserats med svår/grav(?) PTSD. Detta gör att hon mina fel och fabulerar en hel del. driver iväg liksom. Men minnesluckor från verkliga händelser (t ex vår pappa misshandlade oss tills vi blev tonåringar - det minns hon inte alls).

    hon kan inte förlåta min mamma för vissa saker och kallar henne narcissist. Ja lite pt det håller håller jag med om, men hon överdriver grovt eftersom min mamma samtidigt också är väldigt känslosam.

    tragiakt när det blir så här. Mina föräldrar har ju mig, min pappa en son sedan tidigare, och ett barnbarn (via mig) väldigt nära. de har raderat henne från sina liv hela enkelt. Barnbarnet har väl fåttt ersätta tomrummet på Ppå sätt.

    sedan att hennes dåliga mående inte är bra för henne själv. tja, vad ska man säga? hon skulle behöva ha en mer framåtblickande terapi, istället för att älta falska minnen etc

  • Anonym (.....)
    isotop skrev 2022-03-12 12:35:57 följande:

    tragiakt när det blir så här. Mina föräldrar har ju mig, min pappa en son sedan tidigare, och ett barnbarn (via mig) väldigt nära. de har raderat henne från sina liv hela enkelt. Barnbarnet har väl fåttt ersätta tomrummet på Ppå sätt.


    "De har raderat henne (och barnbarnet) från sina liv helt enkelt"
    Låter inte som speciellt trevliga eller sympatiska föräldrar alls. Nog din systers vinstlott. 
  • Anonym (Mamma)
    AndreaBD skrev 2022-03-12 12:28:11 följande:
    Han kommer att må sämre än lillebror, för att han inte bearbetar sitt trauma alls. Det låter som om du bara bryr dig om att de ska bete sig normalt mot dig och hålla dig sällskap? Du verkar inte tänka på hur de mår och det är illa! Båda mår dåligt, det är säkert. 
    Varför kommer han må sämre? Det verkar inte alls bli så. Kolla hur den äldste sonen är.
  • Anonym (.....)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 12:54:02 följande:
    Varför kommer han må sämre? Det verkar inte alls bli så. Kolla hur den äldste sonen är.
    Vart fanns du när han misshandlade lillebror?
  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 11:35:44 följande:
    Så om han bearbetar det som har hänt, så försvinner han, om han inte bearbetar, så försvinner han inte?

    Sitta i soffan och kolla på TV, är för mig väldigt trevligt och mysigt om man gör det tillsammans. Min äldsta son och jag gör det ofta. Vi har det väldigt kul ihop med den aktiviteten.

    Jag är ingen dålig mamma. Jag kastade aldrig ut mina söner mitt ute på gatan. Jag som ensamstående mamma, har lagat mat, gett dem kläder och så har de haft varsitt rum.

    Jag gör det även idag. Jag lagar mat och bjuder på min äldsta son, så han får mat i sig.
    Men hur kan du inte förstår varför din yngste son inte vill ha med dig att göra? Förstår du inte att gjorde fel? 
  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 11:48:13 följande:
    Jag var ensamstående med två barn och hade det svårt p.g.a det. Jag tappade kontrollen många gånger. Att vara en mamma är inte lätt. Det var väldigt svårt för mig.
    EpicF skrev 2022-03-12 11:31:04 följande:
    Det spelar ingen roll att du var ensamstående med två barn. Man misshandlar inte sitt bar oavsett. 

    Att din äldsta son inte är på samma sätt är för att han tydligen inte blivit utsatt för misshandel av dig.
    Jag slog min äldsta son också. Men han är det ju inget fel på.

    Det är min yngsta son som både hamnat i psykiatrin. Och gjort totalt tre polisanmälningar på min äldsta son. Varav bara en gick vidare och han blev dömd i Tingsrätten för misshandel. Min yngsta son, efter det bara fortsatte med att göra polisanmälningar tills han själv flyttade hemifrån.


    Inget fel? Har har ett humör som gjort att hans lillebror tagit avstånd från honom. 
    Självklart så polisanmäler man den som utför misshandeln, oavsett om det är ens bror eller en random person. 
  • AndreaBD
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 12:54:02 följande:
    Varför kommer han må sämre? Det verkar inte alls bli så. Kolla hur den äldste sonen är.
    För att man inte glömmer sånt. Det kommer upp igen, det visar sig på något sätt, olika, men destruktivt. 
  • Egon den stora

    Det här låter ju så sjukt så jag saknar ord.  Du måste lämna din stackars son i fred så han slipper ha kontakt med dig.  

  • Anonym (Va?!)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 08:11:46 följande:
    Att vara mamma är inte lätt. Jag var dessutom en ensamstående mamma. Det märkliga och orättvisa är att L började ha en kortare kontakt med sin pappa senare i tonårslivet. Då gav L pappan en massa kärlek och agerade som om pappan alltid varit där för honom. Men L gjorde inte så mot mig.
    Anonym (Gea) skrev 2022-03-12 08:02:45 följande:

    Ts du har slagit ditt barn. Detta är något du aldrig kan förvänta dig att han skall förlåta dig för. alldeles oavsett hur lång tid som gått sedan dess.

    Du är hans mamma genetiskt ja. Men du har inte agerat mamma genom att vara hans trygga punkt i livet.



    Att vara ensamstående mamma är inte lätt. Om något hände när han var barn och nu när han är 28 år. Sitter det alltså kvar?
    Helt otroligt att du inte fattar! Jag har också varit ensamstående men med tre barn. Och visst var det jobbigt många gånger men ALDRIG i livet att jag skulle slå dem! Det är något allvarligt fel på dig som du bör ta itu med. Jag har tre syskon och en pappa som slog oss under uppväxten. Från vi blev vuxna och kunde göra egna val så fick han leva utan kontakt med sina barn till han dog.
    För det är något föräldrar som du glömmer att en dag blir barnen vuxna och gör egna val. Din äldsta son har ju blivit våldsam som du! Och din yngsta har tydligen fått agera slagpåse till er båda. Tacka fan för att han aldrig mer vill se er. Det hade tillochmed varit svårt även om du haft insikt i ditt beteende ( vilket du inte har) att förlåta en våldsam förälder men du är inte värd förlåtelse. Ta av dig din jävla offerkofta och rannsaka dig själv. 
    Hoppas din son får den hjälp han behöver för att läka alla sår ni orsakat honom så att han får ett bra liv. Men ärren lär han få leva med. Beklagligt att ingen larmade så båda blev omhändertagna som små. 
Svar på tråden Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!