• EpicF

    Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

    Det är väl rätt naturligt att man inte kan glömma att man blivit misshandlad som barn och att man inte vill ha kontakt med sin familj efter en sådan sak!

  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-11 17:12:17 följande:
    Precis, han behöver komma över. Innan han flyttade hemifrån, så brukade han dra upp om hur jag gick i in i hans rum och ''snodde'' hans grejer och gav bort. Men han kommer inte över det. Han kommer inte be om ursäkt för sitt tjat, för han tycker säkert inte att han tjatar.
    Anonym (Du måste skoja?!) skrev 2022-03-11 16:59:23 följande:
     .


    Min äldsta son har ju inte blivit som L. Det är bara L som blivit såhär. X är annorlunda. X sitter med mig i vardagsrummet och kollar på TV och får mig att skratta och är social.

    Så jag vet ju att om L bara valde att vara social med oss, skulle han må bra. Men han förstod inte det. Han var bara inne i sitt rum och pratade inte med oss. Han sa ingenting. Det gick inte ens att prata med honom.


    X = Äldsta sonen.


    Men tycker du verkligen att det är så konstigt att han inte vill sitta och vara social med någon som misshandlat honom i barndomen?

    Du fick han till att skriva ut sig från socialen trots att han behövde vård. Enbart för att du inte ville skämmas inför din väninna. Du vet att din väninna har tystnadsplikt och hade inte fått säga ett skvatt till sig eller någon annan om din son. 
  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 07:52:05 följande:
    Varför?
    Om han förstår/förstod att han bara kan kliva ut ifrån rummet och vara social med mig och min äldsta son, så slutar han antagligen att må dåligt. Ingen mår bra av att bara sitta i ett rum hela dagarna. Men han förstod inte det.

    När min äldsta son var på besök, så sprang han till rummet och låste in sig. Som om det var hans råttbo.
    Anonym (usch) skrev 2022-03-11 18:02:13 följande:
    Mitt tips är att om du har minsta lilla medmänsklighet eller kärlek.

    Jag känner kärlek, det är därför jag vill ha honom. Jag är hans mamma!Det är ett mycket gammalt händelseförlopp, som han behöver glömma bort. Det känns inte bra att bli konfronterat för saker jag gjorde för länge sedan.
    EpicF skrev 2022-03-11 23:00:35 följande:
    Men tycker du verkligen att det är så konstigt att han inte vill sitta och vara social med någon som misshandlat honom i barndomen?

    Du fick han till att skriva ut sig från socialen trots att han behövde vård. Enbart för att du inte ville skämmas inför din väninna. Du vet att din väninna har tystnadsplikt och hade inte fått säga ett skvatt till sig eller någon annan om din son. 

    1) Det hände för länge sedan.

    2) Jag skrev inte ut honom från socialen, det var ifrån psykiatrin.

    3) Oavsett om man skrivit på att man har tystnadsplikt eller inte, så pratar folk säkert med varandra i alla fall. Om min väninna såg min son, så skulle allt bara bli ett missförstådd och sedan skulle ett rykte sprida sig. Det ville inte jag. Men jag vet att min son skulle må bra, om han bara är social med oss.


    Det är det som är ett av många av hans problem. Han säger ingenting och gör ingenting. Han satt mest inne på sitt rum och gick ibland ut. Jag vet ingenting om vilka vänner han har.

    Allt som hände, var som så att jag fick telefonsamtal och hans kompisar pratade om att hämta L:s saker. Jag accepterade det, i tron om att L skulle också komma, men det kom bara hans kompisar. Jag vill träffa L, jag är hans mamma, sa jag och hans kompisar bekräftade mig: ''Även om du är hans mamma, så är L en vuxen människa och tar egna beslut''.

    Det var inte mer än så i princip och hans kompisar tog hans grejer och försvann. Jag vet ingenting om hans kompisar, mer än att de verkar vara dubbelt så gammal som han själv.

    Min son är snart 30 och hans kompisar såg ut att vara 45-50 år.


    Anonym (Teddy) skrev 2022-03-12 03:02:23 följande:

    Ts, vilken typ av diagnos har du? Jag är genuint intresserad av ditt svar.


    Jag har ingen diagnos.



    Det spelar ingen roll om det 20 eller 5 år sedan det hände. Han vill inte ha kontakt med er pga av det. Och han håller på att bearbeta det som skett, genom att bla ta upp dessa saker med dig före han flytta. 

    Ja, jag vet att det var psykiatrin du skrev ut han från och jag noterade inte att det blev socialen istället. 

    Nej, man pratar inte med andra och sprider vidare vem man har inlagt på sitt jobb. Alla inom vården har tystnadsplikt så ditt scenario med din väninna hade aldrig existerar. 

    Uppenbarligen så är det du och din andra son (hans äldre bror) som gjorde att han mådde dåligt och förmodligen mår dåligt. Så nej, att vara social med er gjorde att han mådde dåligt. 
  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 08:28:25 följande:
    Jag har varit ensamstående med två barn. Det har varit väldigt svårt. Men nu är barnen vuxna och kan tänka själva.

    Varför är inte L:s storebror på samma sätt då? Min äldsta son (L:s storebror) sitter med mig, är social. Får mig i skratt och berättar olika saker m.m.
    Det spelar ingen roll att du var ensamstående med två barn. Man misshandlar inte sitt bar oavsett. 

    Att din äldsta son inte är på samma sätt är för att han tydligen inte blivit utsatt för misshandel av dig.
  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 11:35:44 följande:
    Så om han bearbetar det som har hänt, så försvinner han, om han inte bearbetar, så försvinner han inte?

    Sitta i soffan och kolla på TV, är för mig väldigt trevligt och mysigt om man gör det tillsammans. Min äldsta son och jag gör det ofta. Vi har det väldigt kul ihop med den aktiviteten.

    Jag är ingen dålig mamma. Jag kastade aldrig ut mina söner mitt ute på gatan. Jag som ensamstående mamma, har lagat mat, gett dem kläder och så har de haft varsitt rum.

    Jag gör det även idag. Jag lagar mat och bjuder på min äldsta son, så han får mat i sig.
    Men hur kan du inte förstår varför din yngste son inte vill ha med dig att göra? Förstår du inte att gjorde fel? 
  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 11:48:13 följande:
    Jag var ensamstående med två barn och hade det svårt p.g.a det. Jag tappade kontrollen många gånger. Att vara en mamma är inte lätt. Det var väldigt svårt för mig.
    EpicF skrev 2022-03-12 11:31:04 följande:
    Det spelar ingen roll att du var ensamstående med två barn. Man misshandlar inte sitt bar oavsett. 

    Att din äldsta son inte är på samma sätt är för att han tydligen inte blivit utsatt för misshandel av dig.
    Jag slog min äldsta son också. Men han är det ju inget fel på.

    Det är min yngsta son som både hamnat i psykiatrin. Och gjort totalt tre polisanmälningar på min äldsta son. Varav bara en gick vidare och han blev dömd i Tingsrätten för misshandel. Min yngsta son, efter det bara fortsatte med att göra polisanmälningar tills han själv flyttade hemifrån.


    Inget fel? Har har ett humör som gjort att hans lillebror tagit avstånd från honom. 
    Självklart så polisanmäler man den som utför misshandeln, oavsett om det är ens bror eller en random person. 
  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-13 07:50:57 följande:
    Varför det?
    Om han sitter med mig och håller mig sällskap, så är det bara positivt.
    Wolfie13 skrev 2022-03-12 21:44:59 följande:
    Om inte det här är ett "skämt" är det verkligen nåt grovt fel på dig. Varför säljer man sitt barns leksaker?
    För att du ville ha pengarna eller göra honom ledsen, som nåt slags sjukt straff?

    Leksaker såldes på loppis, för att mina väninnor hyrde ett bord i en loppismarknad.
    Jag gav bort leksaker, för att jag inte ville komma tomhänt när jag besökte mina släktingar.

    Även enda sedan han var ett barn, så ville han inte leksaker skulle ges bort. Han reagerade så starkt som barn, som verkar ha suttit kvar i hans vuxna ålder. Så det där är något han absolut aldrig kommer glömma?
    Är det konstigt för dig att ett barn inte vill att ens leksaker ska ges bort? 

    Det är något han inte har fått bearbeta och därför inte kan glömma. 
  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-13 08:16:36 följande:
    Det hände för jättelänge sedan. Jag slog inte mina barn när de blev stora. Min äldsta son slog istället L i tonåren. Hur kan jag vara ansvarig för X handlingar. Det är inte så att jag sa till X ''Gå och slå L''. Hur skall jag förhindra två stora pojkar i tonåren?
    Du är Mamma och är ansvarig att lära dina barn rätt och fel. Du ska också skydda dina barn, vilket du inte har gjort när du inte stoppade X från att slå sin lillebror. 

    Klarar du inte att ta hand om dina barn så går mam till socialen och ber om hjälp. För dig är det försent. 
  • EpicF
    Anonym (M) skrev 2022-03-13 14:50:24 följande:
    Och man får kontakta personer med skyddade uppgifter. Hade jag haft skyddade uppgifter hoppas jag verkligen inte det avskräcker människor från att skicka ett brev om de vill mig något.
    Om mam har skyddade uppgifter/skyddad identitetet så ska INTE folk kunna skicka brev eller kontakta personen. 
  • EpicF
    Anonym (Jag vet inte om jag vill ge dig tips :() skrev 2022-03-13 15:08:38 följande:

    Vänta tills sonen får en flickvän (eller pojkvän) och deras relation blir seriös, då försöker du bli vän med din sons flickvän och få henne att gilla dig, så kan hon kanske få din son till att vilja ha kontakt igen. För varken du eller din andra son kan nog lösa detta direkt med din son, utan det måste gå igenom någon annan, någon han älskar och litar på. 


    Lite stalkar varning... 

    Nej, ts ska inte pröva art bli vänner med sonens blivande partner! Hennes son vill inte ha kontakt med henne och de får hon helt enkelt acceptera.
  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-13 21:42:13 följande:
    Det beror på att jag inte fått ordentliga tips, hur jag skall få honom att glömma och gå vidare. Vad var det du skrev nu igen? För något reagerade jag i alla fall i ditt stycke, som gjorde att jag kände att det inte kommer hjälpa.
    Du kommer aldrig få honom att glömma och gå vidare. 

    Du borde däremot prata med en psykologmoch bearbeta det som har hänt. Precis som din son borde göra eller kanske redan gör. Han har iallafall redan börjat bearbeta saker som hänt i barndomen. 
  • EpicF

    Anonym (M): skyddad identitet får man för att man utsätts för exempel allvarliga hot och då ska man inte kunna bli kontaktat eftersom ens identitet och där man bor är skyddad, dvs man finns inte i vanliga registerutdrag. 

  • EpicF
    Anonym (M) skrev 2022-03-13 22:53:23 följande:
    Man kan fortfarande kontakta personen, hur man gör finner du en googling bort.
    Då har den skyddade identiteten brustit. 
  • EpicF
    Anonym (M) skrev 2022-03-13 23:18:02 följande:
    Nej, de skyddade personuppgifterna blir inte röjda.
    Om jag har skyddad identitet och jag får en brev av säg en random person så har mina skyddad personuppgifter blivit röjda. 
  • EpicF
    Anonym (Mamma 2) skrev 2022-03-14 06:26:43 följande:
    Så behöver det inte vara. Så här skickar man brev till någon med skyddade personuppgifter: www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/skyddadepersonuppgifter/skickaposttillnagonmedskyddadepersonuppgifter.4.1a098b721295c544e1f800028789.html
    Anonym (Mamma 2) skrev 2022-03-14 06:26:43 följande:
    Så behöver det inte vara. Så här skickar man brev till någon med skyddade personuppgifter: www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/skyddadepersonuppgifter/skickaposttillnagonmedskyddadepersonuppgifter.4.1a098b721295c544e1f800028789.html

    Ja, fast då skickar man inte direkt till personen utan posten förmedlas. Och de skyddade uppgifter röjs inte. 
Svar på tråden Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!