Älskar man personen man bedrar ?

Fast du vet ju inte, dessa gifta män har ju säkert sex med andra också och rätt som det är kommer det fram.

Fast den här tråden gäller ju inte dig, om du inte är otrogen utan ni har ett öppet förhållande så finns ju inga problem i att ni har sex med andra?

Och jag säger att man TROR säkert sig älska sin partner, att man är herre/fru på täppan och är så himla sneaky som lyckas ha sex med andra på sidan om. Men när det sedan kommer fram var det visst inte så kul längre.

Om man vill ha sex med andra, varför gå bakom ryggen? Om man nu vill vara så sann och ärlig och sund mot sig själv och vara ett stöd, varför hemlighålla att man har sex med andra? Det är ju inte att rakryggat stå upp mot sig själv och sina behov. 

Det beror ju på om personen faktiskt tycker att den gör något fel, har självinsikt och hyser en önskan om att förändra sig.

De flesta som per definition är otrogna - dvs inte de som är etiskt icke-monogama eller de med andra överenskommelser angående sexuell och emotionell exklusivitet - är ju det för att de helt enkelt anser sig vara berättigade till sex utanför relationen.

Samt genom diverse försvarsmekanismer intalar och inbillar de sig olika anledningar till varför just de kan känna sig fria till att ta sig den rätten. S.k compertmalization är ju den främsta mekanismen som tillåter en person att leva med sig själv medan den sviker sin partner. Förplanerad och vanemässig otrohet inkluderar ofta även ett sorts förtalande av partnern (både för sig själv och de som vet om otroheten) i form av förstorande - och i många fall rentav påhittade - av upplevda brister i partnerns person.

Blir mycket hjärnakrobatik ang. logik för att personen ska kunna rationalisera för sig själv varför den har rätt att gå bakom ryggen på sin partner.
Alla, utom möjligtvis de som bara varit otrogna vid ett enda isolerat tillfälle utan förplaner, behöver massor med terapi för att komma till självinsikt och kunna förändra detta bristfälliga mönster av tankeakrobatik.

Så ja, tyvärr stämmer ju "en gång otrogen..." allt som oftast. I synnerhet om personen inte blir ertappad och får smaka på riktiga konsekvenser av sitt handlande.

Detta är varför jag varit singel i över 7 år, har ingen önskan om att ta risken med att hamna med en sådan människa igen. 

Compartmentalization ska det stavas, för den som vill veta mer. Jag kollade wikipedia-artikeln om ämnet och jag känner mycket väl igen det där efter att ha utsatts för det, på ett så framgångsrikt sätt att till och med jag själv trodde på det.

Yes, var lite lat med rättstavningen där xD

Ja. 

Dina handlingar har kanske inte konsekvenser för DIG, men det betyder inte att de inte har konsekvenser. För kvinnorna som blir bedragna har det jävligt stora konsekvenser. De manipuleras att leva i en lögn och slösa bort sitt liv på en partner de förmodligen inte valt att leva med om de vetat.

Det får konsekvenser för dig med iom att du inte inser hur egoistisk du är eftersom du aldrig behöver ta del av konsekvenserna för det du är med att skapa. Att enbart tänka på sig själv och fullkomligen skita i andra är inte sunt på nåt sätt. Det är oftast så människor med grava problem med empati eller narcissism resonerar. Världen kretsar inte kring dig och vad du vill, du delar den med andra.Har ni ett öppet förhållande så kan du inte vara otrogen genom att ha sex med andra. Men den dealen gäller bara dig och din partner. Ligger du med personer som bedrar sin partner så deltar du i det och allt som drabbar den som blir bedragen har du varit delaktig i.Det kan man säkert, men det som är väldigt säkert är att man inte älskar sin partner nog för att låta bli att riskera att såra och förnedra personen väldigt mycket utan är helt ok med att ta den risken för att få det man vill ha.

Det blir lite som att säga, jag älskar mina barn över allt på jorden, men jag skiter i att ta på dem bilbälte och kör gärna i 120 på hala vägar. Det klingar väldigt falskt, om man säger så...

Det är så uppfriskande att vara otrogen. Bara tänka på sig själv en stund. Njuta.

Om min fru hoppar i säng med någon annan så vill jag inte veta det, så länge det är en engångsföreteelse.

Om hon inleder en längre sexuell relation som går på djupet så vill jag att hon skiljer sig från mig, för då trivs hon inte med mig.

Samma gäller omvänt. Och vi har den dealen - Inte fråga, inte berätta.

Ärlighet är överskattat. Alla människor småljuger varenda dag.

Är ni båda två nöjda med det upplägget ska det kanske inte ens kallas otrohet om det är ett engångsknull? Så på sitt sätt är ni ärliga mot varandra, eller hus man nu ska se på det.

Problem uppstår väl först då den ena tycker en sak är ok, men den andre inte gör det.

Men man kan också älska den man mördar för att ta ett annat exempel. Kärlek kan existera separat från svek, tortyr och tom. hat. 

Så att den otrogne kanske ändå älskar den denne bedrar är inget som mildrar sveket, tvärtom det gör det på sätt och vis värre.

Jämför med att ge någon en örfil. Det krävs inte så värst mycket ondska att lappa till någon man är arg på, men en speciell sorts obehaglig mentalitet och ondska att lappa till någon man är glad på.