Älskar man personen man bedrar ?
Kan man fullt ut älska en person när man försökt ligga med andra?? Vad säger Ni?
Kan man fullt ut älska en person när man försökt ligga med andra?? Vad säger Ni?
Om min fru hoppar i säng med någon annan så vill jag inte veta det, så länge det är en engångsföreteelse.
Om hon inleder en längre sexuell relation som går på djupet så vill jag att hon skiljer sig från mig, för då trivs hon inte med mig.
Samma gäller omvänt. Och vi har den dealen - Inte fråga, inte berätta.
Ärlighet är överskattat. Alla människor småljuger varenda dag.
Men man kan också älska den man mördar för att ta ett annat exempel. Kärlek kan existera separat från svek, tortyr och tom. hat.
Så att den otrogne kanske ändå älskar den denne bedrar är inget som mildrar sveket, tvärtom det gör det på sätt och vis värre.
Jämför med att ge någon en örfil. Det krävs inte så värst mycket ondska att lappa till någon man är arg på, men en speciell sorts obehaglig mentalitet och ondska att lappa till någon man är glad på.
Nej
Nej, utifrån hur jag definierar kärlek där man på djupet verkligen älskar någon.
Då vill man bara göra gott, glädja personen.
Att skada gör gör ont, ch att mista personens grundtillit till mig är otänkbart.
Så nej, otrohet och kärlek går inte ihop
Man älskar absolut inte den man bedrar, bara sig själv och sin stora egoism.
Är otrogen mot min partner ibland.
Jag älskar honom väldigt mycket.
Men...han kommer för fort (på 2-3 min) när vi har sex och han är inte beredd att jobba på den biten.
Så vårt sexliv känns tråkigt och mest som att jag bara är nån slaskhink han tömmer sig i.
Han är totalt ointresserad av att fortsätta efter han kommit eller ge mig lite tid så jag hinner med innan han tränger in så att säga. Är han väl inne så har jag 2-3 min på mig att komma. O då känns det bara som waste of effort att ens försöka iom att det är min enda chans att komma tsm med honom. KLart det hänt några ggr under åren att vi kommit samtidigt eller båda två...men jag kan nog räkna de gångerna på 10 fingrar, på 13 år.
Har försökt med allt möjligt för att vägleda och bromsa, hinna med själv mm men han känner sig bara dålig och får dåligt samvete. Han har nån uppfattning om att man ska går "direkt på bäret"o gnugga hårt och fingerknulla tjejer med 4 fingrar. O bara för att kroppen reagerar på friktionen o blir våt så tror han att man är kåt.
O det spelar absolut ingen rll om jag tar bort eller leder hans hand annorlunda. Han ska göra på sitt sätt. Han är så pinsamt kass i sängen.
O jag har försökt, tro mig. De 13 år vi levt ihop har jag försökt med ALLT han gått med på...inte sexterapi för det vill han inte. Men andra hjälpmedel såsom dildos som är våldsamt avtändande för mig samt olika glidmedel, handklovar, bondage mm mm. Han är inprogrammerad på ett sätt o verkar stört omöjlig att omprogrammera med riktig fakta och vägledning.
Han tar illa vid sig om jag berättar att jag kommit på egen hand under dagen och känner sig då otillräcklig. Vilket han ju är. Men jag vill ju inte kasta o gnugga in det i fejset på honom.
Så...emellanåt är jag otrogen mot honom med min naprapat. Ingen annan. Bara naprapaten.
Jag vet att det är fel och hej o hå...men min man kommer inte få veta ngt o jag o naprapaten kan få våra behov tillgodosedda.
Så...jo jag älskar min man innerligt. Tillräckligt mkt för att ge honom sex på det sätt HAN vill och förstår och KAN helt utan min egen vinning. Men jag älskar även att ligga med min naprapat, som f.ö är lyckligt gift och har 2 barn men uppenbart söker lite spänning vid sidan om.
Jag ser problematiken men allt utom vårt sexliv är underbart. O jag är en kvinna med mycket hög sexdrift så jag har valt att göra såhär...
Är otrogen mot min partner ibland.
Jag älskar honom väldigt mycket.
Men...han kommer för fort (på 2-3 min) när vi har sex och han är inte beredd att jobba på den biten.
Så vårt sexliv känns tråkigt och mest som att jag bara är nån slaskhink han tömmer sig i.
Han är totalt ointresserad av att fortsätta efter han kommit eller ge mig lite tid så jag hinner med innan han tränger in så att säga. Är han väl inne så har jag 2-3 min på mig att komma. O då känns det bara som waste of effort att ens försöka iom att det är min enda chans att komma tsm med honom. KLart det hänt några ggr under åren att vi kommit samtidigt eller båda två...men jag kan nog räkna de gångerna på 10 fingrar, på 13 år.
Har försökt med allt möjligt för att vägleda och bromsa, hinna med själv mm men han känner sig bara dålig och får dåligt samvete. Han har nån uppfattning om att man ska går "direkt på bäret"o gnugga hårt och fingerknulla tjejer med 4 fingrar. O bara för att kroppen reagerar på friktionen o blir våt så tror han att man är kåt.
O det spelar absolut ingen rll om jag tar bort eller leder hans hand annorlunda. Han ska göra på sitt sätt. Han är så pinsamt kass i sängen.
O jag har försökt, tro mig. De 13 år vi levt ihop har jag försökt med ALLT han gått med på...inte sexterapi för det vill han inte. Men andra hjälpmedel såsom dildos som är våldsamt avtändande för mig samt olika glidmedel, handklovar, bondage mm mm. Han är inprogrammerad på ett sätt o verkar stört omöjlig att omprogrammera med riktig fakta och vägledning.
Han tar illa vid sig om jag berättar att jag kommit på egen hand under dagen och känner sig då otillräcklig. Vilket han ju är. Men jag vill ju inte kasta o gnugga in det i fejset på honom.
Så...emellanåt är jag otrogen mot honom med min naprapat. Ingen annan. Bara naprapaten.
Jag vet att det är fel och hej o hå...men min man kommer inte få veta ngt o jag o naprapaten kan få våra behov tillgodosedda.
Så...jo jag älskar min man innerligt. Tillräckligt mkt för att ge honom sex på det sätt HAN vill och förstår och KAN helt utan min egen vinning. Men jag älskar även att ligga med min naprapat, som f.ö är lyckligt gift och har 2 barn men uppenbart söker lite spänning vid sidan om.
Jag ser problematiken men allt utom vårt sexliv är underbart. O jag är en kvinna med mycket hög sexdrift så jag har valt att göra såhär...