Prata om sexbrist utan att skapa press?

Precis. Så var det här. Efter många år slutade jag försöka få igång oss men hon vill inte och som du påpekar är hon nöjd med situationen. Det var dömt att misslyckas. Många kvinnor verkar inte veta vad de själva vill, de kan säga nej men mena ja och tvärt om. Hur du än gör som man så är det fel.

Bara delvis. Forskning som gjorts på ämnet har konstaterat att män generellt vill ha sex oftare än kvinnor. Men detta är som sagt generellt. Det finns kvinnor som vill ha mer sex än sina män, och det finns män som har låg eller obefintlig sexlust. Så att göra detta till ett typiskt kvinnligt fenomen kan bli exkluderande för de som inte passar in i normen att män vill ligga mer än kvinnor.

Att jag saknade sexlivet och jag frågade om det var något speciellt som han gillade som jag skulle kunna göra. Han sa då att han inte hade något emot att ha sex oftare, men när det kom till kritan visade han inget intresse alls och när jag sa att jag oroade mig för att han inte attraherades av mig längre förnekade han det bestämt. Jag försökte också vara inbjudande i mitt sätt att ta initiativ, t.ex genom att bjuda honom på en lång massage av en typ som jag visste att han gillade. Jag var alltid mån om att vara vara honom till lags sexuellt, men han visade aldrig särskilt mycket intresse för att ge något tillbaka, vilket gjorde mig mycket ledsen. Vi hade sex högst en gång i månaden och alltid på mitt initiativ, och när jag slutade med initiativen för att det tog så mycket på krafterna att vara den drivande, utan att sen ens få ut särskilt mycket tillfredsställelse av sexet det gånger det blev av, dog det till slut ut helt och hållet. Till saken hör också att jag anpassat mig mycket till honom även på andra sätt och gått med på en del saker som var väldigt jobbiga för mig för hans skull, så det kändes väldigt bittert att behöva ge upp sexlivet också. Till slut kändes det som att allting bara var på hans villkor medan mina behov var lågprioriterade.

Intressant med alla råd! Jag tror jag provat dem alla.

Schemaläggning - vi kom för många år sedan överens om att vi skulle försöka göra det regelbundet. Hon kunde sträcka sig till en gång varannan vecka. Ok, sade jag, låt oss försöka. Men det varade inte länge. Hon kände inte för det den dagen vi hade satt av tid, hon kände press för att det tvunget skulle ske då och då osv. Så vi slutade med det.

Kravlöshet - för några år sedan, när vi återigen pratade om bristen på sex i vårt förhållande (på mitt initiativ - det är alltid på mitt initiativ), sa jag att nu tar jag ett steg tillbaka, och du får gärna ta initiativ när du känner dig redo. Det hände ingenting efter det.

Jag tar initiativ - vi har också haft perioder där jag uppvaktat mer aktivt och sett till att fixa mysig stämning osv. Hon har gillat det, men inte känt för att ligga ändå. Minns en gång när vi haft romantisk middag ute, gått på bio, etc. Och sedan när vi kom hem föredrog hon att se en gammal TV-repris snarare än att mysa med mig i sovrummet.

Listan kan göras lååång. Jag har hört varenda bortförklaring som existerar.

Preventivmedel - p-piller som påverkar lusten, kondomer som kliar

Magbesvär, huvudvärk, trötthet, stress

Fel veckodag - hon kan absolut inte tänka sig att ha sex på en veckodag (jag har fått ursäkten "Nej älskling, det är ju torsdag!")

Fel dag i menstrualcykeln - ska snart ha mens, har mens, eller har precis haft mens (det blir ju inte många dagar kvar efter det)

Att vi inte var förlovade, och senare att vi inte var gifta

Att vi nyligen fått barn (den körde hon med i över ett år efter barnet fötts)

Att jag inte ger henne mer uppmärksamhet (blommor, presenter)

Att hon inte får egentid

Ja, ni fattar. Precis allting som ingår i livet är en ursäkt för henne att inte ha sex med mig. Notera att hon fortfarande säger att hon älskar mig och att hon vill ligga med mig egentligen. Jag har fått höra många gånger att hon är ledsen för att hon avvisar mig, och hon ska minsann se till att bättra sig.

Jag har gett upp. Vi har sex kanske en gång om året, max. Jag kan faktiskt förstå varför vissa är otrogna, funderar själv på det ibland. Men grejen är att ens självförtroende blir rätt kört i botten av att ha det så här jämt, så man tror väl inte att någon annan skulle kunna tänka sig att vara intresserad.

Så, min poäng är att den sexlöse i förhållandet kan vrida fullkomligt ut och in på sig själv - det behöver inte innebära någon förändring alls i slutändan. Helt enkelt för att den andra parten är nöjd med det nuvarande upplägget, och vill inte förändra det.

Jag fokuserade ju på honom genom att försöka förstå vad han ville och prata på ett lugnt och inte anklagande sätt. Inte ställde jag några orimliga krav på honom heller, jag ville bara känna att jag var tillräckligt viktig för honom för att han skulle visa intresse för att tillfredsställa mig på eget initiativ. I början av förhållandet fungerade det ju bättre, så det verkar osannolikt att det plötsligt berodde på prestationsångest några år in i förhållandet, särskilt som jag aldrig direkt haft några udda preferenser utan bara velat ha helt vanligt sex där man visar åtrå och nyfikenhet. Jag vet också att han inte var direkt sexuellt oerfaren sedan tidigare och han har aldrig haft problem med potensen. Som jag redan skrivit så anpassade jag mig även på andra sätt i väldigt hög grad till honom, så det var knappast så att jag aldrig tog någon hänsyn till vad han ville, snarare tvärtom.

Till slut tappade jag respekten för honom på grund av hans ovilja att lyssna på mig och kommunicera. Det var hela tiden jag som gjorde hela det känslomässiga arbetet och till slut brast det bara för mig. Jag har i efterhand insett att jag varit en sån som alltid gjort allt för att vara andra till lags och låtit mig köras över i relationer, inte bara den här, och jag blir därför förbannad när den som är ledsen över ett sexfattigt förhållande i såna här trådar anklagas för att vara någon slags superegoistisk sexgalning.

Jag är kvinna och det är jobbigt med tjatsex och oerhört avtändande. Kan ses som en form av övergrepp.

Brist på sexlust är ofta hos kvinnor resultat av några saker som:

Trötthet

Hormoner (framförallt graviditet och amning tex)

Irritation på relationen

Stress

Behov av att vara ifred/egentid

Psykiska besvär

Okej, men det har hon ju rätt i också. Det är (för de flesta) svårt att ha sex på samma sätt som innan barnen, och om du i samma mening dessutom sa " och livet vi hade förr" är det ju så mycket mer, än bara sex, som förändras efter man fått barn. Lite svårt för henne att veta vad du egentligen menar. Här hade disskutionen behövt fortsätta, genom att prata om hur man kan göra nu istället... Det kommer inte bli som innan barnen, men man kan ju göra det bästa av situationen, så att båda trivs.

Här kunde du tex sagt att du förstår att den inte kan bli lika som förr, men att du skulle önska att ni försökte hitta lite mer tillfällen för sex, eller i alla fall närhet som kan bli sex om lusten kommer.

Du har ingen aning, men då behöver du ju ta reda på det. Vad är det som gör att hon inte vill "prova", tro?

Det är mycket troligt så att hennes mentala tillstånd är långt från lust mitt i vardagsstressen och barn som tar energi. Det kan bli så att ditt missnöje med henne, och med er relation i sig, skapar stress eftersom hon vet att hon inte duger. Plötsligt blir inte längre sex lustfyllt utan i stället plikt- och kravfyllt. Det är inte alls konstigt om det låser sig.

Du skriver att du antar att hon inte har lust. Men du borde kanske mer fokusera på varför hon inte kan/vill prova.

Det här är känsligt eftersom det är stor risk att hon kommer känna sig otillräcklig och tråkig. Du måste visa att du bryr dig om henne och hur hon känner.