Prata om sexbrist utan att skapa press?

Vill tillägga att min man lyckades återuppliva min lust genom att låta mig njuta. Enbart. Inga krav. Och vi har varit tillsammans i många år. Lust föder mer lust. Tror kanske du ska lyssna på kvinnor mer än män i den här frågan, för det är en kvinnas lust du ska väcka.

Eller varför inte lyssna på män som varit i samma situation och hittat en lösning.

Det finns många olika individuella skäl att kvinnors lust minskar och den lösningen som fungerar för en kvinna (eller snarare ett par för det är ju något som två drabbas av) passar inte nödvändigtvis en annan. Min frus låga sexlust hade ingenting med att sexet var dåligt att göra och hade jag föreslagit att jag skulle bara fokusera på hennes njutning som en lösning hade hon reagerat totalt avvisande. Om man inte är hungrig så blir man inte mer hungrig för att någon kommer med mera mat oavsett hur god den är. Det som funkade för oss var att avsätta tid till varandra och för sex utan att ha tvånget att det skulle bli sex varje gång. Ju mindre sex vi hade, desto mer glömde min fru bort att hon faktiskt gillade det, och i vardagsstressen blev det lägre och lägre prioritet. Genom att planera in det en gång i veckan fick hon tid att komma i stämning, släppa stressen och komma ihåg att hon faktiskt gillade sex och börja längta efter det, och efterhand ökade lusten ju mer sex vi hade. Sedan har jag försökt att öka hennes njutning genom olika leksaker och det uppskattar hon väldigt, men hade jag gjort det när hon var som minst intresserad hade det slagit helt fel.

Det som hjälpt oss är att min fru alltid har haft respekt och kärlek för mig precis som jag haft det för henne. Även om man lätt hamnar i slentrian så går det mesta att lösa om de känslorna finns kvar. Tappar man respekten för varandra så hjälper nog ingenting för att återfå sexlusten. 

Jag dristar mig att hävda att efter tjugo år tillsammans förstår jag mig bättre på min frus sexualitet än vad en slumpmässig kvinna på FL gör. Inte alla kvinnor resonerar som du och att vara kvinna betyder inte att man automatiskt har tolkningsföreträde för vad alla andra kvinnor känner. Hade jag erbjudit min fru att enbart fokusera på hennes njutning när hon hade som lägst sexlust hade hon bara blivit irriterad. Det som funkade däremot för os var just att planera in sex. Vi insåg båda att bristen på sex var ett problem för förhållandet och därför valde vi att prioritera det i stället för att hoppas att det skulle hända av sig själv. Och fastän hon ofta inte hade någon lust innan så fick hon det när vi väl kom till. Som du säger, lust föder lust, även om det inte alltid fanns någon lust till en början så kom den alltid efterhand.

Precis som TS och hans fru har vi alltid haft bra sex med lika mycket fokus på hennes som på min njutning - jag kan tänka mig att om så inte är fallet kan ditt förslag om ensidig fokusering på kvinnan vara en bra ide. Men om vi ska tro på TS så är problemet inte att hans fru upplever att deras sexliv är dåligt, tvärtom. Utan att hon helt enkelt känner mindre behov av att ha sex särskilt ofta. Då tror jag definitivt att det kan hjälpa med att schemalägga stunder för sex.

TS, en bra video av en mycket välkänd sexolog om förhållanden med sexbrist. Kan vara något att visa för din fru för att hjälpa henne förstå vad du upplever.

Jag hade som ambition att svara på varje inlägg men det blir svårt att hinna med.

Våra gemensamma barn är 3 & 5 mina äldre går på högstadiet (de bor nu i huvudsak hos sin mamma då det är närmre till kompisar där). Jag har huvudansvaret för barnen på grund av arbetstider. Hon har dem en stund på morgonen då jag börjar jobbet tidigt. Men då kommer hon istället alltid hem till dukat bord.

Vi har mycket kel och mys i vardagen. Hon känner att hennes behov av intimitet är fyllt av det. Jag kommer ingen vart med att fråga vad hon vill förbättra i sexlivet då hon är nöjd. Så där av vet jag inte hur jag ska ta upp det så att det inte skapar en press.

Vi är båda av typen som njuter av att ge när det kommer till sex. Jag försökte från början av relationen få in tillfällen då bara hon tog emot utan att röra mig, men hon uppskattar det inte utan som någon skrev känner mer ett dåligt samvete och att man är otillfredställd.

Mitt behov av sex handlar inte i första hand om orgasmen utan att fylla behovet av intimitet och närhet som hon upplever bli fylt av hångel, hårpill och smekningar i tvsoffan. Det är bristen på att få detta behov fyllt som skapar ett tomrum innom mig som gör att jag känner mig ensam.

Det märkliga är att dessa känslor aldrig kommit när man varit singel. Men å andra sidan så tror jag aldrig jag gått utan sex i två veckor som singel heller. Det kanske skulle bli annorlunda nu när man inte är 20 års åldern längre.

Vi har flera gånger i månaden samtal om något annat som skaver eller om det är något som vi jobbar både ihop men var och en på sin egen personlighet. Vi pratar även om att vi ser att det blir bättre och bekräftar när det blivit bra. En av hennes bästa vänner visar öppet sin avundsjuka på hur vårt äktenskap fungerar på den biten.

Hoppas bilden blir lite tydligare. Ska kolla på de länkar ni tipsat om senare.

Tack för allt engagemang!

Hon är nog inte helt införstådd hur illa jag upplever det då jag har svårt för att ta upp det på grund av väldigt dåliga erfarenheter i tidigare förhållanden.

De tillfällen när jag för söker ta det vidare så får jag bara, inte nu eller inte ikväll som svar.

Eftersom jag väldåliga erfarenheter av att ta upp det här från tidigare förhållanden så har jag inte sagt så mycket. För en tid sedan sa jag att jag saknade sex och livet vi hade förr. Fick till svar att det skulle va svårt att hinna med barnen eller nått liknande.

Jag har ärligt talat ingen aning. För jag försöker att tajma in det så att det inte finns någon vardagsstress som ska komma ivägen. Antar att hon inte har lust.

Men allt detta är saker som går att göra något åt - om viljan finns! I de flesta trådar av män som handlar om sexbrist tycks det stora problemet och elefanten i rummet vara att kvinnan är nöjd som det är, vill varken prata eller förändra något. Då är det inte lätt för mannen att göra något heller, det blir en gissningslek. Han provar olika saker men inget fungerar.

"Man ska inte tjata" skriver du och andra kvinnor. Men är det att tjata att försöka lösa problem? Är det att skuldbelägga att säga till sin partner att man mår dåligt? I så fall är ju allt meningslöst, det är bara att antingen lägga sig platt eller separera.

Tro mig, vi är många som försökt prata vänligt och lugnt om problemet men hur hänsynsfulla vi än varit så har vi bara fått kalla handen. I mitt senaste förhållande slog jag knut på mig själv för att vara förstående och till lags men det hjälpte inte. Man är trots allt två i ett förhållande och ansvaret för kommunikationen kan inte ligga på enbart den ena parten. Det finns tyvärr många ojämlika förhållanden där den ena anpassar sig mycket mer än den andra och gör det mesta känslomässiga arbetet. Jag säger inte att ts lever i ett sådant utan pratar nu mer generellt.

Jag blir lite ledsen när du skriver att det är "förminskande" att vilja göra något åt problem i samlivet. jag har aldrig sagt att det är enkelt eller att det finns någon patentlösning. Varje orsak måste attackeras på olika sätt. Men faktum är att det är "bättre" om det finns någon konkret orsak till minskande eller utebliven lust än om lusten bara är borta utan att hon (eller han) kan ange någon orsak. Då beror det förmodligen på att attraktionen försvunnit och det är skitsvårt att göra något åt.

Att bara vänta på att lusten kommer tillbaka av sig självt kan fungera i enstaka fall men det troliga är att det sexlösa tillståndet permanentas och att den som inte vill vänjer sig av med sex. Alltså en farlig väg att gå.

Min fru fick också mindre lust efter att tagit ut hormonspiralen, men efter en tid vande sig kroppen vid den uteblivna dosen och det blev bättre igen. Däremot fick hon börja med Vagisan mot torra slemhinnor.

Att jag saknade sexlivet och jag frågade om det var något speciellt som han gillade som jag skulle kunna göra. Han sa då att han inte hade något emot att ha sex oftare, men när det kom till kritan visade han inget intresse alls och när jag sa att jag oroade mig för att han inte attraherades av mig längre förnekade han det bestämt. Jag försökte också vara inbjudande i mitt sätt att ta initiativ, t.ex genom att bjuda honom på en lång massage av en typ som jag visste att han gillade. Jag var alltid mån om att vara vara honom till lags sexuellt, men han visade aldrig särskilt mycket intresse för att ge något tillbaka, vilket gjorde mig mycket ledsen. Vi hade sex högst en gång i månaden och alltid på mitt initiativ, och när jag slutade med initiativen för att det tog så mycket på krafterna att vara den drivande, utan att sen ens få ut särskilt mycket tillfredsställelse av sexet det gånger det blev av, dog det till slut ut helt och hållet. Till saken hör också att jag anpassat mig mycket till honom även på andra sätt och gått med på en del saker som var väldigt jobbiga för mig för hans skull, så det kändes väldigt bittert att behöva ge upp sexlivet också. Till slut kändes det som att allting bara var på hans villkor medan mina behov var lågprioriterade.

Intressant med alla råd! Jag tror jag provat dem alla.

Schemaläggning - vi kom för många år sedan överens om att vi skulle försöka göra det regelbundet. Hon kunde sträcka sig till en gång varannan vecka. Ok, sade jag, låt oss försöka. Men det varade inte länge. Hon kände inte för det den dagen vi hade satt av tid, hon kände press för att det tvunget skulle ske då och då osv. Så vi slutade med det.

Kravlöshet - för några år sedan, när vi återigen pratade om bristen på sex i vårt förhållande (på mitt initiativ - det är alltid på mitt initiativ), sa jag att nu tar jag ett steg tillbaka, och du får gärna ta initiativ när du känner dig redo. Det hände ingenting efter det.

Jag tar initiativ - vi har också haft perioder där jag uppvaktat mer aktivt och sett till att fixa mysig stämning osv. Hon har gillat det, men inte känt för att ligga ändå. Minns en gång när vi haft romantisk middag ute, gått på bio, etc. Och sedan när vi kom hem föredrog hon att se en gammal TV-repris snarare än att mysa med mig i sovrummet.

Listan kan göras lååång. Jag har hört varenda bortförklaring som existerar.

Preventivmedel - p-piller som påverkar lusten, kondomer som kliar

Magbesvär, huvudvärk, trötthet, stress

Fel veckodag - hon kan absolut inte tänka sig att ha sex på en veckodag (jag har fått ursäkten "Nej älskling, det är ju torsdag!")

Fel dag i menstrualcykeln - ska snart ha mens, har mens, eller har precis haft mens (det blir ju inte många dagar kvar efter det)

Att vi inte var förlovade, och senare att vi inte var gifta

Att vi nyligen fått barn (den körde hon med i över ett år efter barnet fötts)

Att jag inte ger henne mer uppmärksamhet (blommor, presenter)

Att hon inte får egentid

Ja, ni fattar. Precis allting som ingår i livet är en ursäkt för henne att inte ha sex med mig. Notera att hon fortfarande säger att hon älskar mig och att hon vill ligga med mig egentligen. Jag har fått höra många gånger att hon är ledsen för att hon avvisar mig, och hon ska minsann se till att bättra sig.

Jag har gett upp. Vi har sex kanske en gång om året, max. Jag kan faktiskt förstå varför vissa är otrogna, funderar själv på det ibland. Men grejen är att ens självförtroende blir rätt kört i botten av att ha det så här jämt, så man tror väl inte att någon annan skulle kunna tänka sig att vara intresserad.

Så, min poäng är att den sexlöse i förhållandet kan vrida fullkomligt ut och in på sig själv - det behöver inte innebära någon förändring alls i slutändan. Helt enkelt för att den andra parten är nöjd med det nuvarande upplägget, och vill inte förändra det.

Jag fokuserade ju på honom genom att försöka förstå vad han ville och prata på ett lugnt och inte anklagande sätt. Inte ställde jag några orimliga krav på honom heller, jag ville bara känna att jag var tillräckligt viktig för honom för att han skulle visa intresse för att tillfredsställa mig på eget initiativ. I början av förhållandet fungerade det ju bättre, så det verkar osannolikt att det plötsligt berodde på prestationsångest några år in i förhållandet, särskilt som jag aldrig direkt haft några udda preferenser utan bara velat ha helt vanligt sex där man visar åtrå och nyfikenhet. Jag vet också att han inte var direkt sexuellt oerfaren sedan tidigare och han har aldrig haft problem med potensen. Som jag redan skrivit så anpassade jag mig även på andra sätt i väldigt hög grad till honom, så det var knappast så att jag aldrig tog någon hänsyn till vad han ville, snarare tvärtom.

Till slut tappade jag respekten för honom på grund av hans ovilja att lyssna på mig och kommunicera. Det var hela tiden jag som gjorde hela det känslomässiga arbetet och till slut brast det bara för mig. Jag har i efterhand insett att jag varit en sån som alltid gjort allt för att vara andra till lags och låtit mig köras över i relationer, inte bara den här, och jag blir därför förbannad när den som är ledsen över ett sexfattigt förhållande i såna här trådar anklagas för att vara någon slags superegoistisk sexgalning.

Han hade inget svar på det. Jag vet i alla fall att jag aldrig mer kommer att slösa tid i ett förhållande där jag inte blir sedd eller uppskattad.

Du har säkert rätt i flera av dina analyser. Så här i backspegeln skulle man gjort si istället för så, sagt ditten istället för datten, osv. Det är lätt att vara efterklok. Och ibland har absolut tjurigheten och uppgivenheten slagit igenom, det blir lätt så när man blir ratad för nottionionde gången utan egentlig anledning. Så visst - jag har med all säkert en hel del egen skuld i att det blivit som det blivit. Men faktum kvarstår att alla former av initiativ till att prata om att vi aldrig har sex har kommit från mig, med några års mellanrum i vårt förhållande. Min fru har däremot sagt att hennes idealförhållande inte innehöll någon förväntan på sex alls. Bara där borde jag sagt tack och hej, men man är ju en idiot som tror att allt går att fixa...

Jag har gett upp som sagt. Stannar kvar eftersom vi har gemensamma barn (det går faktiskt att bli gravid även om man bara ligger två gånger på ett år!), för ett tvåsamt liv är bättre än ett ensamt. Skulle någon annan kvinna visa sig intresserad av mig, då är det mycket möjligt att jag bryter upp. Men grejen är att kvinnor är inte särskilt intresserade av mig heller. Jag menar, inte ens min fru är det, så varför skulle andra vara det? Jag har aldrig blivit utfrågad, raggad på, eller ens fått en komplimang. Och då har jag ett utåtriktat yrke i en kvinnodominerad bransch där jag dagligen träffar ganska många människor. Men nope, inget händer. Jag tror själv att jag inte har ett särskilt fördelaktigt utseende, är ganska oproportionerlig i kroppsformerna och har fått för mig att jag har en del mindre attraktiva drag. Så jag stannar hellre kvar i sexlöshet, än att bli ensam och sexlös.

Så jäkla bra skrivet! (Ja resten av inlägget också). Jag har många gånger skrivet att sex inte behöver vara så märkvärdigt och superpassionerat varje gång. Bekräftelse, närhet och omtanke är positiva delar av sex som är jätteviktiga.

Egentligen är det konstigt att så många, inte bara kvinnor, ser sex som så märkvärdigt och påfrestande även i en relation där man gjort det hundratals gånger redan.

Nu var det inte ett rent citat utan mer en sammanfattning av en del av ett samtal. Det var när vi summerade att det gått bra med att åter få tid till närhet och intimat efter senaste barnet. Samtalet fortsatte sedan och vi pratade om hur det var förr med både sex och sättet vi levde på då. I och med det framförde jag att jag saknade det. Utifrån att vi hade en trevlig kväll efter det så tror jag inte att jag sa något dumt eller skapade någon press. Jag ser själv ingen förändring åt något håll i hur vi är tillsammans eller när vi har sex sedan dess.

Det är verkligen ett känsligt ämnet och jag vet att om jag råkar få henne att känna sig otillräcklig eller någon press så kommer det bara att bli värre. Det är ju det som är meningen med den här tråden. Att kunna nå sin partner för att komma framåt till något som båda mår bra i, utan att den med lägre lust ska behöva må dåligt på något sätt.

Det känns som man bär en lögn också eftersom man undanhåller att ens behov av intimat inte fylls i förhållandet. Jag tror att det är "denna lögn" som gör att man känner sig så förbannat ensam, eftersom vi pratar om allt annat och finns där för varandra.

Tack för att du orkar hålla ett vuxet samtal kring detta.

Svårt läge. Men ni måste börja snacka om det och jag håller med vissa här inne att lite schemalagt sex inte behöver vara fel. För att kicka igång en rutin som gör att sex inte blir en sådan uppförsbacke för henne.

Jag uppskattade när min man berättade hur ofta han vill ligga, tyckte det var rimligt och lirade med min önskan. Så slapp man gå runt och undra vad den andre tänkte och tyckte utan mer- nu kör vi- det får bära eller brista. Hellre ett dåligt ligg än inget ligg.för det var min oro- tänk om jag inte har tillräcklig lust för att leverera ett kvalitetsligg?

Sen finns det ju biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Vi kvinnor behöver ju dras med en kvinnokropp vara fertilitet regleras med hormonnivåerna som kan göra oss superkåta men också supertorr. För mig är det stor skillnad i lust utifrån cykel, tyvärr. Men så är det. Kan tänka mig att kvinnor som är runt 50 har än mer att tampas med med tanke på förklimakterie och klimakterie..

Men om man kommer överens om att sexet inte behöver vara så sprudlande och fantastiskt varje gång utan en härlig stund som likväl kan göras tyst i missionären som vilt på köksbordet så släpper ju den pressen.

Som vanligt tolkar du mig negativt. Du skriver ju själv att du ibland blir kåt efter lite mys och gos, varför gäller inte det andra? Kan man inte vara lite kåt, måste man alltid vara kåt som en marskatt - eller iskall? Sex är ju också bekräftelse och närhet, inte bara in-ut-orgasm-slut. Om man absolut inte vill ska man avsluta eller skjuta upp det. Samtidigt finns det forskning som visar att avbrott i sexlivet lätt blir permanent, en nedåtgående kurva är svår att vända. det är värt att tänka på.

Ett exempel, min fru sover sämre på natten numera, vanligt hos äldre kvinnor. Men efter en orgasm sover hon i allmänhet bättre. Ett bevis på hur sex skapar bättre hälsa och livskvalité.