Prata om sexbrist utan att skapa press?

Hon kan ju vara asexuell även. Det är tydligen vanligare än vad man tror

Är det något som utvecklas med tiden då eller var allt en lögn från början?

Det är samma i alla trådar där mannen vil ha sex men kvinnan inte vill, vad han än gör och säger vänds det på något sätt till att det är hans fel och att han antingen ska foga sig eller separera. Kvinnan är ett oskyldigt offer och i stort sett oförmögen att göra något åt situationen. Han har inga rättigheter och hon inga skyldigheter. Och då menar jag inte skyldighet att ha sex utan skyldighet att försöka göra något åt situationen.

Lögn vet jag inte men asexuella spelar ofta med på noterna för att inte bli ensamma. De har ofta inte så många alternativ om de vill ha en relation

Det är ändå osannolikt att en asexuell klarar av att ha sex varje dag under flera års tid, som ts beskrivit att han och hans fru hade.

Det var inte längre sedan som homosexuella levde i livslånga äktenskap?

Det går nog absolut men inte utan ett visst lidande

Upptäckte att jag nu är i gruppen av män som mår psykiskt dåligt på grund av bristen av sex i relationen. Men hur skapar man en hälsosam dialog kring detta och motiverar ens partner att vilja jobba mot en förändring, utan att hon känner en sexdödande press?

För att vi inte ska hamna i alla dessa pseudo diskussioner som dessa trådar oftast gör, så ger jag en kort bakgrund:

Innan jag ens gick in i min nuvarande relation så pratade vi mycket om att en stor anledning till att mina tidigare förhållanden spruckit var att bristen på sex. Jag var mycket tydlig med vad jag förväntar mig vad gäller mängden sex, om vi skulle få många år tillsammans. Nu har det passerat ett decennium sedan vi blev ett par och hon har inte detta kvar i sitt arbetsminne längre.

Vi har en mycket bra relation på alla andra sätt, med framförallt bra kommunikation. Vi båda ger och tar konstruktiv kritik för att utveckla både oss själva och relationen. Jag har i våra samtal försökt fråga om vad jag kan göra för att hon ska få mer lust, men det finns inget enligt henne. Hon är lycklig och tycker vi har ett högkvalitativt sexliv som hon njuter mycket av.

Jag kan ju inte ändra på någon annan än mig själv. Därför har jag försökt jobba med migcsjälv så att jag ska må bra med hennes nivå på mängden sex. Tyvärr kommer jag ingen vart utan jag mår bara sämre. Ämnet har varit uppe med min terapeut men hon har inte heller kunnat hjälpa mig.

Till sist, onnani är inte ett alternativ. Tror man det har man aldrig förstått vad sex handlar om!

Lögn vet jag inte men asexuella spelar ofta med på noterna för att inte bli ensamma. De har ofta inte så många alternativ om de vill ha en relation

Svårt läge. Men ni måste börja snacka om det och jag håller med vissa här inne att lite schemalagt sex inte behöver vara fel. För att kicka igång en rutin som gör att sex inte blir en sådan uppförsbacke för henne.

Jag uppskattade när min man berättade hur ofta han vill ligga, tyckte det var rimligt och lirade med min önskan. Så slapp man gå runt och undra vad den andre tänkte och tyckte utan mer- nu kör vi- det får bära eller brista. Hellre ett dåligt ligg än inget ligg.för det var min oro- tänk om jag inte har tillräcklig lust för att leverera ett kvalitetsligg?

Sen finns det ju biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Vi kvinnor behöver ju dras med en kvinnokropp vara fertilitet regleras med hormonnivåerna som kan göra oss superkåta men också supertorr. För mig är det stor skillnad i lust utifrån cykel, tyvärr. Men så är det. Kan tänka mig att kvinnor som är runt 50 har än mer att tampas med med tanke på förklimakterie och klimakterie..

Men om man kommer överens om att sexet inte behöver vara så sprudlande och fantastiskt varje gång utan en härlig stund som likväl kan göras tyst i missionären som vilt på köksbordet så släpper ju den pressen.