Prata om sexbrist utan att skapa press?

Men allt detta är saker som går att göra något åt - om viljan finns! I de flesta trådar av män som handlar om sexbrist tycks det stora problemet och elefanten i rummet vara att kvinnan är nöjd som det är, vill varken prata eller förändra något. Då är det inte lätt för mannen att göra något heller, det blir en gissningslek. Han provar olika saker men inget fungerar.

"Man ska inte tjata" skriver du och andra kvinnor. Men är det att tjata att försöka lösa problem? Är det att skuldbelägga att säga till sin partner att man mår dåligt? I så fall är ju allt meningslöst, det är bara att antingen lägga sig platt eller separera.

Tro mig, vi är många som försökt prata vänligt och lugnt om problemet men hur hänsynsfulla vi än varit så har vi bara fått kalla handen. I mitt senaste förhållande slog jag knut på mig själv för att vara förstående och till lags men det hjälpte inte. Man är trots allt två i ett förhållande och ansvaret för kommunikationen kan inte ligga på enbart den ena parten. Det finns tyvärr många ojämlika förhållanden där den ena anpassar sig mycket mer än den andra och gör det mesta känslomässiga arbetet. Jag säger inte att ts lever i ett sådant utan pratar nu mer generellt.

Jag blir lite ledsen när du skriver att det är "förminskande" att vilja göra något åt problem i samlivet. jag har aldrig sagt att det är enkelt eller att det finns någon patentlösning. Varje orsak måste attackeras på olika sätt. Men faktum är att det är "bättre" om det finns någon konkret orsak till minskande eller utebliven lust än om lusten bara är borta utan att hon (eller han) kan ange någon orsak. Då beror det förmodligen på att attraktionen försvunnit och det är skitsvårt att göra något åt.

Att bara vänta på att lusten kommer tillbaka av sig självt kan fungera i enstaka fall men det troliga är att det sexlösa tillståndet permanentas och att den som inte vill vänjer sig av med sex. Alltså en farlig väg att gå.

Min fru fick också mindre lust efter att tagit ut hormonspiralen, men efter en tid vande sig kroppen vid den uteblivna dosen och det blev bättre igen. Däremot fick hon börja med Vagisan mot torra slemhinnor.

Intressant med alla råd! Jag tror jag provat dem alla.

Schemaläggning - vi kom för många år sedan överens om att vi skulle försöka göra det regelbundet. Hon kunde sträcka sig till en gång varannan vecka. Ok, sade jag, låt oss försöka. Men det varade inte länge. Hon kände inte för det den dagen vi hade satt av tid, hon kände press för att det tvunget skulle ske då och då osv. Så vi slutade med det.

Kravlöshet - för några år sedan, när vi återigen pratade om bristen på sex i vårt förhållande (på mitt initiativ - det är alltid på mitt initiativ), sa jag att nu tar jag ett steg tillbaka, och du får gärna ta initiativ när du känner dig redo. Det hände ingenting efter det.

Jag tar initiativ - vi har också haft perioder där jag uppvaktat mer aktivt och sett till att fixa mysig stämning osv. Hon har gillat det, men inte känt för att ligga ändå. Minns en gång när vi haft romantisk middag ute, gått på bio, etc. Och sedan när vi kom hem föredrog hon att se en gammal TV-repris snarare än att mysa med mig i sovrummet.

Listan kan göras lååång. Jag har hört varenda bortförklaring som existerar.

Preventivmedel - p-piller som påverkar lusten, kondomer som kliar

Magbesvär, huvudvärk, trötthet, stress

Fel veckodag - hon kan absolut inte tänka sig att ha sex på en veckodag (jag har fått ursäkten "Nej älskling, det är ju torsdag!")

Fel dag i menstrualcykeln - ska snart ha mens, har mens, eller har precis haft mens (det blir ju inte många dagar kvar efter det)

Att vi inte var förlovade, och senare att vi inte var gifta

Att vi nyligen fått barn (den körde hon med i över ett år efter barnet fötts)

Att jag inte ger henne mer uppmärksamhet (blommor, presenter)

Att hon inte får egentid

Ja, ni fattar. Precis allting som ingår i livet är en ursäkt för henne att inte ha sex med mig. Notera att hon fortfarande säger att hon älskar mig och att hon vill ligga med mig egentligen. Jag har fått höra många gånger att hon är ledsen för att hon avvisar mig, och hon ska minsann se till att bättra sig.

Jag har gett upp. Vi har sex kanske en gång om året, max. Jag kan faktiskt förstå varför vissa är otrogna, funderar själv på det ibland. Men grejen är att ens självförtroende blir rätt kört i botten av att ha det så här jämt, så man tror väl inte att någon annan skulle kunna tänka sig att vara intresserad.

Så, min poäng är att den sexlöse i förhållandet kan vrida fullkomligt ut och in på sig själv - det behöver inte innebära någon förändring alls i slutändan. Helt enkelt för att den andra parten är nöjd med det nuvarande upplägget, och vill inte förändra det.

Jag tror inte detta är ett typiskt kvinnligt eller manligt beteende, och jag vill ogärna göra gällande att kvinnor (eller män) är på det ena eller andra sättet. Min personliga erfarenhet med låg sexlust är med min fru, men det gör inte att jag tror att kvinnor generellt är som hon. Det kan lika gärna vara mannen som har låg lust och kommer med alla bortförklaringarna ovan (kanske inte menscykeln då).