Prata om sexbrist utan att skapa press?

Jah håller med, skönt med en seriös ton och trevlig diskussion om ett viktigt ämne.

Jag har själv varit i samma sits, min fru tappade lusten till följd av sviter av sjukdom men också det här svåridentifierbara "när man varit par länge är det naturligt att intresset går ner" och också det som nämndes tidigare att hon typ "glömde bort" hur bra och viktigt sex är.

Min fru kändes sig inte heller bekväm om barnen finns i huset.

Hon har svårt att prata om det, känner sig pressad och då låser det sig.

Till följd av träningsschema för barnen uppstod ett tillfälle i veckan och detta blev en slags outtalad ventil för henne. Det sker inte varje vecka, beroende av andra omständigheter, men bara vetskapen om att då finns möjligheten för oss att vara ensamma själva, har bidragit till att sakta men säkert bryta den negativa spiralen.

Idag är det inte lika laddat. Det är inte frekvent i den nivå jag skulle önska men oändligt mycket bättre än när det var som sämst.

I

Lite beskrivning: Som "sämst" upp till ett mer än halvår emellan. Idag iallafall nån gång i månaden, ibland mer, ibland mindre.

Samt värt att nämna det som hände för nån vecka sen. Jag överraskade med hotell och relax etc (det som hon inte uppskattade för några år sen då hon kände det blev kravfyllt) blev nu succé. Passionerat sex fem gånger på ett och ett halvt dygn. Hon kan inte förklara vad som hänt (fortfarande svårt att prata om det) men det känns verkligen som ett trendbrott. Byte av preventivmedel från piller till spiral tror jag är en viktig faktor för oss.

Inget klimakterie än men det är ju ett orosmoln (eller möjlighet beroende på hur det påverkar) men just nu försöker jag verkligen fokusera på det positiva som kommit fram senaste typ halvåret.

Så mitt budskap - det behöver inte vara mörker för evigt.

Vad tror du hennes minskade lust beror på? Om du verkligen tänker efter och försöker hitta en rimlig förklaring.

Tror det skulle behövas fler kvinnliga tolkare här. Att det är så mycket fokus på TS behov är en av anledningarna. Det är såklart tråkigt att han inte har det sexliv han önskar. Men fundera lite på varför det ofta är män som kommer med den problematiken. (Som TS själv också säger.)

Men med fokus på hans fru vars lust dalat, kan man närma sig en lösning. Om man vill öppna till dialog med en partner så är det väldigt mycket mer sannolikt att man får ett djupt tillitsfullt samtal om man börjar med att prata om motpartens behov. I det här fallet kvinnans. Inte lägger på dem ens egna behov. Jag skulle sannolikt dumpat min man om han hade börjat prata om sina behov först. Det är indirekta krav. Ska ts fru må dåligt och få prestationsångest?

Det finns en uppsjö med studier och artiklar som beskriver att kvinnors och mäns lust inte matchar. Men på senare år har man också kommit fram till att det inte beror på biologiska skillnader. Mer Det är stor övervikt på att kvinnor tappar lusten, kvinnor har sex mot sin vilja, att sex definieras av vad män anser är sex (penetration) och att kvinnor av samma anledning inte for orgasm lika ofta som mån. (Se folkhälsomyndighetens undersökning från 2019 om mäns och kvinnors lust) Tänker mot den bakgrunden att det finns skäl till att fokusera mer på vad som tänder kvinnor och får dem att vilja ha mer sex. Och företrädelsevis då fråga kvinnor.

Och skälet till att mannen ska vara den som väcker lusten och ger mer (under en begränsad tid) är ju för att hans lust är inte en bristvara. Kan tyckas orättvist, men det är med syftet att båda ska njuta sen. Det är normalt i ett förhållande att man växlar lite i vem som för stunden ger mer. Inte bara sex. Men då måste vi tänka långt förhållande.

Jag är kvinna med samma problem. Min man sen 12 år tillbaka jobbar mycket och orkar nästan aldrig ha sex, vilket jag kan köpa. Men inte ens om det är jag som sköter det mesta. Vi har en jättebra relation i övrigt, men jag saknar tiden då vi hade sex varje dag, nu blir jag glad om det blir en gång i veckan..

Jag är som sagt kvinna och har varit den som har velat mer. Jag tror att det är en fördom att det oftast är män som vill mer, däremot är det nog lite mer skambelagt för kvinnor att prata om att deras män inte vill eftersom det då utgås från att kvinnan måste vara äcklig på något sätt då det antas att män alltid vill ha sex och det är något fel annars.

I mitt fall fungerade det tyvärr inte med respektfulla samtal och fokus på hans njutning utan jag blev till slut totalt frustrerad och bitter av att vara den som tog allt ansvar för sexlivet utan att få något tillbaka, så förhållandet tog slut.

Jag dristar mig att hävda att efter tjugo år tillsammans förstår jag mig bättre på min frus sexualitet än vad en slumpmässig kvinna på FL gör. Inte alla kvinnor resonerar som du och att vara kvinna betyder inte att man automatiskt har tolkningsföreträde för vad alla andra kvinnor känner. Hade jag erbjudit min fru att enbart fokusera på hennes njutning när hon hade som lägst sexlust hade hon bara blivit irriterad. Det som funkade däremot för os var just att planera in sex. Vi insåg båda att bristen på sex var ett problem för förhållandet och därför valde vi att prioritera det i stället för att hoppas att det skulle hända av sig själv. Och fastän hon ofta inte hade någon lust innan så fick hon det när vi väl kom till. Som du säger, lust föder lust, även om det inte alltid fanns någon lust till en början så kom den alltid efterhand.

Precis som TS och hans fru har vi alltid haft bra sex med lika mycket fokus på hennes som på min njutning - jag kan tänka mig att om så inte är fallet kan ditt förslag om ensidig fokusering på kvinnan vara en bra ide. Men om vi ska tro på TS så är problemet inte att hans fru upplever att deras sexliv är dåligt, tvärtom. Utan att hon helt enkelt känner mindre behov av att ha sex särskilt ofta. Då tror jag definitivt att det kan hjälpa med att schemalägga stunder för sex.

TS, en bra video av en mycket välkänd sexolog om förhållanden med sexbrist. Kan vara något att visa för din fru för att hjälpa henne förstå vad du upplever.