Förskolestigma

Verkligen inte. Jag tar ALDRIG upp ämnet utan får hela tiden frågan. Det är för dem fullständig science fiction att vilja ha barnen hemma längre än absolut max 1.5 år. Trots att jag pedagogiskt förklarar att vi hellre har barnen hemma till 3 om vi kan få det att funka. Men det är klart att det bryter mot alla normer och i deras värld är något annat än 100% arbete för bägge föräldrar helt främmande mer än I undantagsfall.

När jag pratar om detta med människor utanför min "vanliga" sfär är det inte alls lika laddat.

I slutändan så tror jag det handlar om förvåning att man går ifrån flockmemtaliteten. Det har svenskar generellt problem med.

Nej det hänger nog delvis ihop med att om man vill ha liv med hus i tryggt område så kräver det ofta två höga heltidslöner i Stockholm. Annars hamnar du 2 timmars enkel resa från jobbet eller i ett ghetto.

Jag reagerar mot att ALLA i din bekantskapskrets ifrågasätter dig. Då bör man kanske se över den egna kommunikationen. Du har till exempel haft en ganska dömande attityd i tråden.

Men om nu ALLA bekanta ifrågasätter dina val, förstår jag inte varför du inte byter vänner. Jag har också gjort många val annorlunda än mina vänner. Trots det är i princip aldrig någon som ifrågasatt eller varit dömande.

Är det inte bättre att hänvisa till svenska studier och statistisk istället finsk media och statistik och att kristen media vurmar för detta är inte alls konstigt.

Ja för finska barn reagerar ju helt annorlunda psykologiskt..... Eller så är vi alla människor?

Okej! Ja det kan jag ju förstå! 

 Finns inget behov av att ifrågasätta andras val, så länge man inte känner personen på nära håll och har en välgrundad anledning att misstänka att det denne gör mot sitt/sina barn är destruktivt.

Men när det gäller själva ämnet: kan ni inte sluta att hävda till "forskning" när ni inte förstår er på hur forskning fungerar? Det finns ingen sakkunnig inom området som skulle säga att "såhär är det, för det har vi forskning på". Det är alldeles för komplext. Vi har parametrar som olika länder, stad vs land, utbildningsnivå, klass, etnicitet osv, hur mycket som helst. Det är liksom inga labratorieråttor vi pratar om. Jämför med vad Tegnell säger angående om att jämföra olika länders coronastrategi. Eller angående vad "forskningen säger om ansiktsmask".

Personligen har vi vårt barn (2 år) på förskola av tre skäl: 1. Vi behöver jobba. 2. Hon mår väldigt bra av att vara där (längtar direkt hon vaknar) och 3. Vi vill jobba, då ingen av oss tycker det är roligt att hänga med ett barn hela dagarna. Vuxna människor behöver få slippa barn ibland, få annan stimulans. Vi skulle alltså inte välja att vara hemma ens om vi hade råd (och skulle vi ha det som ideal skulle vi självklart se till att det fungerade. Att leva billigt är oftast en fråga om inställning). Men - eftersom barnet älskar sin förskola har vi inte det problemet.

Om någon annan vill vara hemma med barn och både barn och förälder mår bra av det - kör. Däremot finns föräldrar som har en stark övertro på sin egen förträfflighet. Många barn mår bra av att hänga med andra vuxna också.

Ja, definitivt kan finska barn reagera annorlunda psykologiskt. Liksom barn från olika delar av landet, eller från olika samhällsklasser gör.

Det faktum att vi tillhör samma art har inget som helst med det att göra. Det är bara det att vi är sociala individer, och präglas starkt av vår miljö och kultur. Det går inte att direkt jämföra studieresultat mellan olika länder. Som jag skrev innan - ingen seriös forskare skulle göra det. Att media gör det är för att de inte förstår forskning. 

Det är ju därför jag gjorde jämförelsen med Tegnell och munskydden - han pratar ju ständigt om att "man kan inte jämföra olika länders förhållanden". Med andra ord - människor beter sig olika i olika länder. 

Jag känner inte alls igen mig i min bekantskapskrets och bland föräldrar på mitt barns förskola. Vi bor i en villaförort i Stockholm, bodde tidigare i innerstan innan vi skaffade hus, och i våra kretsar är det vanliga att man skolar in barnen när de är minst 1,5 år, oftast runt 2 år, lite beroende på när på året barnen är födda eftersom man oftast bara får plats på de bra förskolorna i augusti. Det klassiska är att mamman är hemma 1-1,5 år och sen tar pappan över i sex månader eller mer. Det vanliga är också att första året på förskola går barnen 9-15. Att gå 8-17 är extremt ovanligt även för äldre barn, de gånger jag inte har kunnat komma ifrån jobbet och kommit sent för att hämta min fyraåring på förskolan, efter fyra, har det varit nästan helt tomt med barn på både små -och storbarnsavdelning. Däremot är det inte många som har barnen hemma till 3 år eller mer men det är inget jag skulle höja ögonbrynen åt.

Vad gäller just finska barn så borde man ju ha ett HAV att ösa ur vad gäller hur de klarar separationer. Alla dessa mångtusende ungar som skickades hit under andra världskriget En särskild sorts barn? eller kanske likadana som dom vi har idag? Blir OT här ......URSÄKTA men apropå finska barn........ tänk att skicka iväg sin älskade unge med en lapp kring halsen till ett annat land.......! Kan man ens tänka sig ngt så hemskt idag? (ursäkta)