Förskolestigma

Nej det tror jag inte. Vilka länder jämför du med? Jag tror det är många som du som vräker ut sig, typiskt Sverige, utan att tänka. Men när de tänker efter så inser de flesta att det finns nog fler länder i världen där det är svårare att avvika från normen än det är att göra det i Sverige.

Fast det där inlägget är ju ett jättebra bevis på att du inte alls är så finandlig och ickedömande som du själv tror att du är (vilket ju trådstarten med all tydlighet visar).

Jag och barnets mamma tycker NATURLIGTVIS om att hänga med vårt barn.  Men vi tycker även om att hänga med andra människor än vårt barn, och fokusera på andra uppgifter (vi har jobb som vi gillar. Det betyder självfallet inte att jobben är viktigare än barnet. Bara att livet är intressantare och mer stimulerande när man får ägna sig åt bägge. Går inte det hamnar naturligtvis barnet först.)

Om du tycker det är ett märkligt synsätt tycker jag trots allt att din syn på det här är problematisk. Du vet - dina barn kan må bra även utan att du är intill.

Igen angående det där med att "forskning visar" - ni måste lära er att skilja på enskilda studier och evidens. Det finns ingen evidens i ämnet ni tar upp. För svårt att göra den sortens studier, då förutsättningarna skiljer sig så mycket åt (jag är själv inte forskare, men har jobbat som vetenskapsjournalist).

Och i grunden måste detta ända bli en individuell fråga: hur ser just vårt liv ut? Hur vill vi ha det? Hur fungerar mitt/mina barn? Det finns ingen generell lösning.

Att ha en generell och "bestämd uppfattning" i den här frågan är bara konstigt. Det är som när människor säger att "Det är min bestämda åsikt att barn ska somna senast klockan sju på kvällen". Det enda det avslöjar är att de inte har förmågan att ta in olika perspektiv och att inse att både liv, vuxna och barn skiljer sig åt.

"hela dagarna", glömde du nämna. Dvs alla hela dagar, sju dagar i veckan. Betyder det då att jag tycker det är hemskt? Nope. Mitt barn är min favoritperson. Bara att jag tycker att det är roligare att jobba och träffa vuxna OCKSÅ.

Men grejen här är att du har bestämt dig för vad du tror, och liksom alla som fungerar så kan du inte ta in andra åsikter och perspektiv. Plus att du inte förstår hur forskning fungerar, vilket gör att teserna inte håller.

Jag tror för övrigt inte heller att normen bland "välbeställda" är att ha barn på förskolan lika länge som du tror. Personligen kör vi från 9-15. Barnet skulle gärna vara där längre, men vi vill ju hinna umgås med henne, också.

Nej du har rätt i detta. Jag har inte tagit del av forskningen first hand utan lyssnar på de som jobbar med frågan och deras referens till forskningen. Oavsett så är forskningskortet inget jag gärna drar upp. Det hamnar mest där när man blir utmanad pga de beslut man tar för sina barn.

Men i slutändan är frågan varför man ska ifrågasätta folks beslut? Om en god vän till mig bestämmer sig för att sätta barnen I förskola kommer jag verkligen inte börja fråga varför, hur tänker du, tror du inte det är dåligt för barnet etc etc. Det är väl för tusan inte något som angår mig?

Om de däremot FRÅGAR om min åsikt i ämnet kommer jag givetvis säga vad jag tycker. Men aldrig annars, varför känner andra detta starka behov? Detta är något som stör mig i största allmänhet men sen man fick barn har det ökat rejält.

Frågan är väl varför du väljer att enbart umgås med så gränslösa människor, som enligt dig dessutom gör saker som skadar deras barn.

Men alltså, du har ju själv precis samma dömande ifrågasättande ton. För att du mellan raderna VET vad barn mår bäst av. Vad som är RÄTT.

Och angående hur du tolkade vad jag skrev var det en helt medveten övertolkning. Om du på allvar insinuerar att alla som gillar att jobba och göra annat än att bara hänga med sitt barn inte bryr sig om sina barn tillräckligt är det du som missar något grundläggande. Hur majoriteten av människor är och fungerar.

För mig är förskolan en fullkomligt fantastisk idé, då den befriade kvinnorna från att bara gå hemma. För att jag också tycker att kvinnor kan uträtta mer än att bara hänga med sina småbarn. Och för att jag tror att de allra flesta kvinnor mår bättre om de också får umgås med vuxna och ha mer stimulerande uppgifter att göra. Men för de som inte tänker så och har möjligheten - stanna hemma. Men inse då också att ni gör det lika mycket för er egen skull som för barnen.

Nu vet jag såklart att det finns barn som mår dåligt på förskolan. Och skulle mitt barn göra det skulle jag göra allt för att ändra byta förskola, eller vara hemma så mycket som möjligt. Att jag nöjd och avspänd kan jobba bygger ju på att hon mår så bra, och gillar att gå dit. Och naturligtvis får bredare stimulans än om hon bara hängde med oss om dagarna. Det är ju bra att träffa andra barn och vuxna.

Och ju - hon kan som drygt två år gammal fatta det där med att "mamma och pappa kommer sen".