Förskolestigma

Jag jämför givetvis Sverige med andra relativt sekulära västsstater och inte djupt religiösa länder eller diktaturer. Det trodde jag i min enfald var underförstått.

Och återigen visar du din ytterst bristfälliga förmåga att såväl tolka text som innebörd och sammanhang. 

Jag har inte "nedvärderat" någon. Jag sysslar inte med sånt (att inte dela någons synsätt betyder inte att man per automatik nedvärderar deras synsätt). På samma sätt som jag inte ömkar mina "mindre bemedlade vänner". Du har exempelvis ingen aning om deras barn som vuxna kommer uppleva sin barndom som bättre eller sämre än dina barns. Det går liksom inte att avgöra sånt baserat på inkomst i hemmet och tidig förskola, sen förskola eller ingen förskola alls. Det är så mycket annat som spelar in. Barnet som börjar förskola vid 12 månader kan ha en jättefin barndom, och barnet som hänger hemma med mamma och pappa i flera år kan uppleva oro, ångest och brist på stimulans. Och vice versa.

Som avslutning tror jag inte alls att folk i din närhet blir "provocerade av ditt val". Jag tror dom blir provocerad av dig, för att du utan att själv förstå det sätter dig till doms över dom och deras val. Val du varken förstår dig på eller vet bakgrunderna till. 

Men alltså, du har ju själv precis samma dömande ifrågasättande ton. För att du mellan raderna VET vad barn mår bäst av. Vad som är RÄTT.

Och angående hur du tolkade vad jag skrev var det en helt medveten övertolkning. Om du på allvar insinuerar att alla som gillar att jobba och göra annat än att bara hänga med sitt barn inte bryr sig om sina barn tillräckligt är det du som missar något grundläggande. Hur majoriteten av människor är och fungerar.

För mig är förskolan en fullkomligt fantastisk idé, då den befriade kvinnorna från att bara gå hemma. För att jag också tycker att kvinnor kan uträtta mer än att bara hänga med sina småbarn. Och för att jag tror att de allra flesta kvinnor mår bättre om de också får umgås med vuxna och ha mer stimulerande uppgifter att göra. Men för de som inte tänker så och har möjligheten - stanna hemma. Men inse då också att ni gör det lika mycket för er egen skull som för barnen.

Nu vet jag såklart att det finns barn som mår dåligt på förskolan. Och skulle mitt barn göra det skulle jag göra allt för att ändra byta förskola, eller vara hemma så mycket som möjligt. Att jag nöjd och avspänd kan jobba bygger ju på att hon mår så bra, och gillar att gå dit. Och naturligtvis får bredare stimulans än om hon bara hängde med oss om dagarna. Det är ju bra att träffa andra barn och vuxna.

Och ju - hon kan som drygt två år gammal fatta det där med att "mamma och pappa kommer sen".

Hur jag uttrycker mig i denna tråd har på intet sätt att göra med.hur jag uttrycker mig irl. Jag är.väldigt restriktiv med att uttrycka åsikter öht om jag inte blir direkt tillfrågad, och knappt ens då. Jag sätter mig aldrig till doms över någon. Däremot sätter sig väldigt många till doms över mig (och givetvis andra i deras närhet på samma sätt, detta är på intet sätt något som människor enkom gör mot mig, människor ÄLSKAR att lägga sig i och ha åsikter om sådant som inte rör dem)

Självklart kan man ha en fantastisk barndom oavsett ekonomisk status. Det har jag aldrig sagt något om så du kommer återigen med en strawman. Det enda jag säger är att det för, i princip alla människor, är jobbigare att inte ha några val än att ha det.

OT OT OT Ursäkta men liksom ändå    FÖRR, ja nästan alldeles nyss kan man tänka så fanns inte datorn. Man hade ingen mobiltelefon.  FANNS INTE. Man var där i lekparken med sitt barn och man var HÄR och NU! Jo om man hade en kamera med sig så kunde man ju ta ett par bilder som skulle skickas för framkallning och kunna ses en vecka senare eller kanske 8-10 dar. Vad vill jag ha sagt? Ingenting annat än att KANSKE skulle vi alla må bra av att se lite tillbaka ibland.............................