Förskolestigma

Jag är ålderspensionär och inte aktuell för vikariat på förskola FAST nog skulle jag kunna tänka mig att vara där för att krama och trösta alla ungar som inte har föräldrar som kan ge dem trygghet. Välmående barn har ett ständigt försprång och så är det bara. VAD har tomten med det att göra och för den delen "påskharen" (Var kommer den ifrån?)

Du säger ju att det enligt forskning (som du inte läst) kan vara skadligt för barn att börja förskolan innan 3 års ålder.

Precis så. Och det inser alla, som inte låst sin hjärna vid en sanning och medvetet feltolkar allt som pekar på ett annat förhållningssätt.

Vad har om det finns förskola eller inte i andra länder att göra med om konsensuskulturen skulle vara värre i Sverige än i andra länder eller inte ?

Jag tror du behöver vidga din världsbild. Det finns otroligt många fler länder i världen än tre. Tror du på fullaste allvar att det är svårare att som svensk bryta mot normer i Sverige än att vara kines och bryta mot normer i Kina? Eller indier i Indien? Eller som iranska i Iran?

Din erfarenhet av att leva som invandrare i ett fåtal länder säger inte mycket om hur det är att som infödd bryta mot de normer som finns i olika länder i världen. Man måste innefattas av en norm för att kunna bryta mot den.

Jag tror att det är förhållandevis enkelt att leva som normbrytande i Sverige jämfört med ett flertal av världens länder.

De flesta tar illa vid sig när de uppfattar andras val som kritik av sina egna eller som en orättvisa och det gör många oavsett om det vare sig är eller varit menat så.. Särskilt illa vid sig  tar den som kanske håller med om den underliggande värderingen men av olika anledningar valt att göra något som inte stämmer med den. Om de erkänner det senare kommer det sura ofta i termer av att ursäkter/förklaringar för att just precis jag inte kan göra si eller så. Är valen gjorda på ekonomisk grund är det särskilt provocerande när de som gjort andra val har liknande eller sämre ekonomi.

Alkoholdrickare som tar illa vid sig när någon inte dricker.

Folk som blir provocerade av att andra väljer tätt umgänge med föräldrar eller syskon.

De som blir provocerade av att andra inte låter barnen sitta vid datorn.

De som blir provocerade av att andra sparar hela barnbidraget (dit hör jag själv förresten - avskaffa skiten och lägg det på försörjningsstöd för dem som behöver )

Lågutbildade som tar illa vid sig för att folk i omgivningen väljer att plugga.

Folk som tar illa vid sig för att yrkeskollegor väljer att byta bana.

Mammor där man inte delar på föräldraledigheten som tar illa vid sig för att andra par  gör det.(Papporna verkar bry sig mindre.)

Sådana som tar illa vid sig för att andra väljer att prioritera deltidsarbete eller ledighet med barn utan inkomst.

Sådana om "måste unna" sig saker för att andra inte känner samma behov.

Sådana som blir provocerade av att andra köper "lyxvaror", särskilt om de tros ha samma eller lägre inkomster

Sådana som inte engagerar sig i frivilligverksamhet som blir provocerade av att andra gör det. 

o s v, o s v

Bara det faktumet att den här tråden hamnar överst i topplistan över "mest heta" säger något om hur känsligt detta ämne med förskola är.

Jag tror TS fråga egentligen är "Varför är det så många som blir provocerade av valet att inte sätta barn i förskola?" För folk blir faktiskt provocerade.

Det råder ju en förskolenorm i dagens Sverige. Bara sedan 2000-talet har allt fler barn skrivits in i förskola allt tidigare allt fler timmar i veckan. Samtidigt har familjepolitiken gjort det allt svårare att kunna vara hemma med barn eller välja andra barnsomsmodeller (ex. har vårdnadsbidraget avskaffats 2016, dagmammor tvingas lägga ner pga nya krav på verksamheten och aktiviteter för hemmavarande barn och föräldrar blir allt färre). Utöver detta har förskolans roll presenterats annorlunda i retoriken än vad dagis tidigare gjorde (ex. mera pedagogik, "viktigt för barns utveckling").

Jag tror att många är osäkra i sitt föräldraskap och därför är väldigt känsliga för att själva bli dömda eller göra "fel". Många kanske vill ha barnen hemma längre men har inte haft möjlighet. Andra tror att barnen behöver förskola för att utvecklas normalt (håller verkligen inte med) och andra tycker det är skönt att få återgå till arbete. Oavsett vad man känner och tycker så verkar det vara otroligt känsligt. Många som själva känner sig ifrågasatta kanske hanterar det med att själva ifrågasätta istället. Eller så vill man övertyga sig själv om att man gör rätt. 

Svårt att svara på helt men vi är ju flockdjur och det som utmärker sig från normen har ju en tendens att ifrågasättas. Och tyvärr har ju just förskola blivit norm. Jag säger tyvärr för jag önskar det skulle vara lika självklart att ha barnen hemma eller hos dagmamma. Förskola är inte dåligt men det tycker jag inte andra alternativ är heller.