Förskolestigma

Bara det faktumet att den här tråden hamnar överst i topplistan över "mest heta" säger något om hur känsligt detta ämne med förskola är.

Jag tror TS fråga egentligen är "Varför är det så många som blir provocerade av valet att inte sätta barn i förskola?" För folk blir faktiskt provocerade.

Det råder ju en förskolenorm i dagens Sverige. Bara sedan 2000-talet har allt fler barn skrivits in i förskola allt tidigare allt fler timmar i veckan. Samtidigt har familjepolitiken gjort det allt svårare att kunna vara hemma med barn eller välja andra barnsomsmodeller (ex. har vårdnadsbidraget avskaffats 2016, dagmammor tvingas lägga ner pga nya krav på verksamheten och aktiviteter för hemmavarande barn och föräldrar blir allt färre). Utöver detta har förskolans roll presenterats annorlunda i retoriken än vad dagis tidigare gjorde (ex. mera pedagogik, "viktigt för barns utveckling").

Jag tror att många är osäkra i sitt föräldraskap och därför är väldigt känsliga för att själva bli dömda eller göra "fel". Många kanske vill ha barnen hemma längre men har inte haft möjlighet. Andra tror att barnen behöver förskola för att utvecklas normalt (håller verkligen inte med) och andra tycker det är skönt att få återgå till arbete. Oavsett vad man känner och tycker så verkar det vara otroligt känsligt. Många som själva känner sig ifrågasatta kanske hanterar det med att själva ifrågasätta istället. Eller så vill man övertyga sig själv om att man gör rätt. 

Svårt att svara på helt men vi är ju flockdjur och det som utmärker sig från normen har ju en tendens att ifrågasättas. Och tyvärr har ju just förskola blivit norm. Jag säger tyvärr för jag önskar det skulle vara lika självklart att ha barnen hemma eller hos dagmamma. Förskola är inte dåligt men det tycker jag inte andra alternativ är heller.