Förskolestigma

Jag tror att du antingen plockar ut två-tre extremfall och gör dessa till standard eller har väldigt nischad bekantskapskrets. Jag känner inte en enda unge som gått 8-17 dagligen. Själv var jag ensamstående och behövde hämta kl. 17 en dag i veckan (onsdag), då var det 2-3 barn kvar max och inget av dessa gick till 17 dagligen.

Alla väntar inte med förskola till treårsåldern vilket jag tycker man får göra som man vill. Det är tråkigt att mamman ska vara hemma jättelänge, tappa i karriären, pensionen mm. Det är tråkigt med ett förutsättande av att det är hemmlivet hon älskar mest av allt. Föräldrar som delar föräldraledigheten gör klokare val, tycker jag.

Sant att inte ALLA har sina barn i fs mellan 8-17 men INGEN av de säkert över 100 personer jag pratat med har haft barnen hemma längre än till MAX 1.5 år.

Det här är en typisk konversation jag råkar ut för (min yngsta är 9 månader) jag är plus;

- Har ni hittat någon förskola?

+ nej vi har inte letat så mycket än

- men när ska XX börja förskolan och när ska ni båda jobba heltid igen-

+ Vi vet inte riktigt vi känner oss för, men det kanske blir framåt 3 år så vi har ingen brådska.

(Nu följer oftast tystnad och ett extremt förbryllat ansiktsuttryck på personen jag pratar med)

- Men....ska inte xx jobba???

+ Nja eventuellt i egen regi hemifrån, vi får se.

- Men....Hur ska ni klara er?

+ Vi klarar oss rätt bra som det är nu faktiskt

(Den otroliga förvåning ligger kvar och antingen fortsätter utfrågningen eller så byter jag samtalsämne varpå person - sitter kvar och ser otroligt förbryllad ut)

Sant att inte ALLA har sina barn i fs mellan 8-17 men INGEN av de säkert över 100 personer jag pratat med har haft barnen hemma längre än till MAX 1.5 år.

Det här är en typisk konversation jag råkar ut för (min yngsta är 9 månader) jag är plus;

- Har ni hittat någon förskola?

+ nej vi har inte letat så mycket än

- men när ska XX börja förskolan och när ska ni båda jobba heltid igen-

+ Vi vet inte riktigt vi känner oss för, men det kanske blir framåt 3 år så vi har ingen brådska.

(Nu följer oftast tystnad och ett extremt förbryllat ansiktsuttryck på personen jag pratar med)

- Men....ska inte xx jobba???

+ Nja eventuellt i egen regi hemifrån, vi får se.

- Men....Hur ska ni klara er?

+ Vi klarar oss rätt bra som det är nu faktiskt

(Den otroliga förvåning ligger kvar och antingen fortsätter utfrågningen eller så byter jag samtalsämne varpå person - sitter kvar och ser otroligt förbryllad ut)

Men om de har goda förutsättningar så kan det bero på deras arbete.

Du ser Seychellerna, men det kan vara så att deras arbeten är intressanta och ger dom väldigt mycket.

Som jag skrev tidigare. Har man en bra inkomst har man troligen ett kvalificerat arbete som ger mer än pengar på lönekontot.

Ett arbete som man vill ha även om man är förälder.

Du verkar besitta vissa svårigheter att tolka kring både text och "handlingar" som du väljer att att kalla det. Din slutsats kring att vi andra i tråden menar att inga negativa reaktioner existerar  mot åsiker emot konsensus är det närmaste bisarr. Jag hoppas att du är medveten om att du själv gjorde en halmgubbe här (som du påekat att andra gör). Eller du tolkar du andras åsikter så uppåt väggarna?

Men för att förtydliga, jag skrev att du, personligen, verkar ha svårt att förstå att DU faktiskt kan förmedla information på ett annat sätt.Huruvida du är medveten om ordlös kommunikation i allmänhet ...tja, på en teoretisk nivå förutsätter jag att du vet att det existerar. 

Du ÄR ju dömande mot de som agerar annorlunda i den här frågan. De reaktioner du hävdar att du får av din bekantskapskrets tyder på att de uppfattat det tämligen väl.

Sant att inte ALLA har sina barn i fs mellan 8-17 men INGEN av de säkert över 100 personer jag pratat med har haft barnen hemma längre än till MAX 1.5 år.

Det här är en typisk konversation jag råkar ut för (min yngsta är 9 månader) jag är plus;

- Har ni hittat någon förskola?

+ nej vi har inte letat så mycket än

- men när ska XX börja förskolan och när ska ni båda jobba heltid igen-

+ Vi vet inte riktigt vi känner oss för, men det kanske blir framåt 3 år så vi har ingen brådska.

(Nu följer oftast tystnad och ett extremt förbryllat ansiktsuttryck på personen jag pratar med)

- Men....ska inte xx jobba???

+ Nja eventuellt i egen regi hemifrån, vi får se.

- Men....Hur ska ni klara er?

+ Vi klarar oss rätt bra som det är nu faktiskt

(Den otroliga förvåning ligger kvar och antingen fortsätter utfrågningen eller så byter jag samtalsämne varpå person - sitter kvar och ser otroligt förbryllad ut)

Min fundering är.

Säger dina bekanta uttryckligen att de väljer att bo dyrt och åka till Seychellerna eller är det dina antaganden.

Vet du exakt hur deras ekonomi ser ut?

Tror du att det gör en stor skillnad att flytta (om man inte byter liv helt, men att flytta och allt runt kring detta för att vara hemma ett halvår extra nja).

För övrigt är jag väldigt förvånad att du är omgiven av endast sådana personer. Någon enstaka är inte konstigt, men alla

Många med hög inkomst brukar ha rätt kvalificerade arbeten som de trivs med. Och deras arbeten medför inkomst som tillåter det livet.

Personligen klättrade jag på väggarna efter ett halvår som föräldraledig. Och tyckte de första åren var sååååå tråkiga.

Nu hade jag oturen att bli arbetslös när sonen var 6 och med facit i hand så var det tur. För det var nog den tiden som jag var viktigast att vara en tillgänglig förälder. Skola och fritids är nog mer krävande än dagis

Visserligen, problemet är ju att få förskolor faktiskt ser ut så. På många, många, många förskolor är barngrupperna enorma och personaltätheten låg. Har även arbetat på MÅNGA förskolor utan förskollärare - finns några hundra (?) i Sverige som saknar förskollärare. På en förskola jag vikarierade på var jag den enda som pratade flytande svenska... Så om förskolor överallt faktiskt höll god kvalitet vore det ju jättebra, men av de ca 30 förskolor jag jobbat på har en handfull förskolor varit bra. Jag hade INTE velat lämna mina barn på dagens förskola alls.

Jag tycker att det låter som att du har en hyffsat ovanlig bekantskapskrets.

Men när det gäller såna saker som andra ändå inte har att göra med är nog det bästa att undvika att samtal om det, svara undvikande som du säger att ni gör. Eller vara supertydlig och svara "när barnet blir 3 för det passar bäst för oss" och sen inte diskutera mer. Inget om forskning, att det är bäst för barnen osv, då hamnar folk i försvarsställning eller vill diskutera och lyfta den forsknig som de har läst. Så vill du i te diskutera, var endera diffus och byt samtalsämne eller supertydlig och gör sen det samma.

Obs alla personer jag pratar med är helt medvetna om att en av oss är ytterst välavlönad.Självklart men det är fortfarande ett val de gör. Ingen absolut nödvändighet.

Jag tycker att det är viktigt att träna och gör det även som förälder, men jag kan ju knappast påstå att jag inte har valet att inte göra det.

Säkert ovanlig för hela landet. Men inte i Sthlms innerstad.