• Anonym (Oklar)

    Förskolestigma

    Jag är av åsikten att det inte är bra att sätta mina barn i förskola för tidigt. Helst inte innan de är minst 3 år och förmögna att förstå koncept som att mamma och pappa är snart tillbaka.

    Även forskningen är relativt entydig kring att det är inte är optimalt att skilja barnen från deras föräldrar när de knappt är ett år.

    Som boende i Stockholm är det standard i bekantskapskretsen att barnen ska in på förskola vid 11-12 månader och helst vara där 8-17. Dessutom klagas det ofta på att det är så svårt att hinna hämta lämna dessa tider.

    Standardfrågan jag nu får kring mina barn av vänner är "har ni valt föeskola" "när ska ni börja jobba igen" etc. Mitt.svar är ofta att vi får se. Men vi kommer undvika förskola tills barnen är minst tre år.

    Reaktionen jag får är rynkande på näsan och ett ansiktsuttryck som att jag är helt jävla galen. Och en massa följdfrågor. När jag då säger att jag, och forskningen, inte supportrar förskola innan 3 år så tar de detta personligt.

    Varför tar alla detta personligt? Och varför är det viktigt för dem att JAG trycker in min 11 månaders på förskola 8 timmar per dag? JAG dömer aldrig dem för deras val. Varför måste de dömma mig för mina?

    Den enda slutsatsen jag kan dra är att de innerst inne vet att jag har rätt och att de försöker rättfärdiga sitt felaktiga beteende.

  • Svar på tråden Förskolestigma
  • Anonym (Oklar)
    Anonym (Vill jobba) skrev 2020-11-28 13:44:52 följande:

    Att argumentera med TS kring detta är meningslöst. Hon har sedan trådstarten klätt sig i en falsk klädnad av ödmjukhet, men är i själva verket lika dömande och kategoriskt avfärdande som de människor hon vänder sig mot.

    Gällande förskola vs inte förskola lär debatten gå vidare. Liksom alla debatter gör. Men jag vill bara återigen säga att det inte på något sätt går att säga att "forskningen visar att".... Såna här saker går inte att göra den sortens forskning på, där man får fram tydliga resultat, evidens. För att det skulle gå skulle man behöva ta en stor grupp människor, ett tvärsnitt av befolkningen, och dela in dem i olika kontrollgrupper. Typ: 

    Grupp 1. Förskola från 12 månader.

    Grupp 2. Förskola från 24 månader.

    Grupp 3. Förskola från 36 månader.

    Grupp 4 - ingen förskola alls

    Och så sedan följa dem i många år, och sedan utvärdera. Då skulle man kunna prata om att "forskningen visar". Men eftersom det inte går att göra så så vet vi inte. Samma faktum som med nästan alla former av beteendeforskning.

    Däremot är det såklart inget fel med att säga att "det finns studier som pekar på"...men det är en stor skillnad mot att påstå att "forskningen visar".

    Hoppar ur tråden nu, då det är lördag och jag då såklart går ut och leker med mitt barn. Extra roligt också, då jag pga jobb inte gjort det dagtid under veckan.

    Önskar er alla en väldigt fin dag och helg!


    Älskar att du som är ett under av tolerans och saknar förutfattadw meningar för givet att jag är kvinna när jag i själva verket är man.

    Du vet INGENTING om hur jag agerae IRL så SLUTA låtsas om det. Tråden handlar INTE om någons tankegångar utan om hur man AGERAR irl. Du kan INTE likställa det med något annat än hur jag uppger att jag agerar irl i denna tråd.
  • Anonym (Oklar)
    Anonym (U) skrev 2020-11-28 13:42:28 följande:

    Du ÄR ju dömande, vilket uppfattas av din omgivning med tanke på de reaktioner du får. Talar du inte om vad du egentligen tycker, förmedlar du det uppenbarligen på annat sätt.

    Utan att vara medveten om det själv.


    Tråden handlar inte om man är dömande i sina tankegångar utan om man agerar ut detta.

    Att kalla någon något nedsättande är INTE detsamma som att tänka det. Vad folk tänker är helt privat och inget du kan döma dem för
  • Anonym (Mamma till två)

    Jag känner lite igen mig i TS, det är väldigt svårt att bryta normer. Normen idag upplever jag är att båda föräldrarna skall jobba heltid. Då uppfyller man både vänsterns ideal om jämställdhet och utjämning samt högerns ideal om Arbetslinjen. Det är delvis därför som förskolan idag är så populär hos alla föräldrar, oavsett politisk uppfattning och samhällsklass. Den andra orsaken är den avlastning föräldrar får av förskolan. 


    Många föräldrar känner nog i maggropen att barnen kanske inte mår toppen av sina ibland långa förskoledagar i en stor barngrupp, Men så länge alla andra gör så här kan det ju inte vara fel? Och vi föräldrar är jämställda och politisk korrekta och vi tjänar in till våra pensioner och kan leva ett gott liv materiellt. Då vill man kanske inte höra att någon annan gör annorlunda. Särskilt inte om man hör eller känner att den andra prioriterar sina barn mer, det är mycket känsligt, Om man säger att man jobbar mindre för barnens skull, då är det lätt att uppfatta det som kritik, för den som kanske innerst inne har dåligt samvete. Så jag vet inte vad man skall säga, säger man att inte har lust att jobba, då uppfattas man som avvikande, slö  och arbetsskygg. Bäst kanske att säga så lite som möjligt i denna känsliga fråga....

  • Anonym (Mamma till två)

    Jag känner lite igen mig i TS, det är väldigt svårt att bryta normer. Normen idag upplever jag är att båda föräldrarna skall jobba heltid. Då uppfyller man både vänsterns ideal om jämställdhet och utjämning samt högerns ideal om Arbetslinjen. Det är delvis därför som förskolan idag är så populär hos alla föräldrar, oavsett politisk uppfattning och samhällsklass. Den andra orsaken är den avlastning föräldrar får av förskolan. 


    Många föräldrar känner nog i maggropen att barnen kanske inte mår toppen av sina ibland långa förskoledagar i en stor barngrupp, Men så länge alla andra gör så här kan det ju inte vara fel? Och vi föräldrar är jämställda och politisk korrekta och vi tjänar in till våra pensioner och kan leva ett gott liv materiellt. Då vill man kanske inte höra att någon annan gör annorlunda. Särskilt inte om man hör eller känner att den andra prioriterar sina barn mer, det är mycket känsligt, Om man säger att man jobbar mindre för barnens skull, då är det lätt att uppfatta det som kritik, för den som kanske innerst inne har dåligt samvete. Så jag vet inte vad man skall säga, säger man att inte har lust att jobba, då uppfattas man som avvikande, slö  och arbetsskygg. Bäst kanske att säga så lite som möjligt i denna känsliga fråga....

  • Anonym (U)
    Anonym (Oklar) skrev 2020-11-28 14:34:18 följande:
    Jag säger alltid vad jag tycker om jag får frågan. Men jag provoceras inte av avvikande åsikter. Sluta hitta på trams
    Anonym (Oklar) skrev 2020-11-28 14:45:18 följande:
    Tråden handlar inte om man är dömande i sina tankegångar utan om man agerar ut detta.

    Att kalla någon något nedsättande är INTE detsamma som att tänka det. Vad folk tänker är helt privat och inget du kan döma dem för
    En dömande attityd kan vara provocerande för vissa. Med tanke på de reaktioner du får av din omgivning, fömedlar du din dömande attityd, vare sig det sker med ord eller med du benämner handlingar.

  • Anonym (Steff)
    Anonym (Oklar) skrev 2020-11-28 12:25:18 följande:

    Säkert ovanlig för hela landet. Men inte i Sthlms innerstad.


    Att barnen börjar förskolan före ettårsdagen är extremt ovanligt även i Stockholms innerstad. Det är också väldigt ovanligt att låta en ettåring (eller äldre barn för den delen) gå från 8 till 17. Jag bor visserligen i en förort men har flera vänner som bor kvar centralt. Kan du inte bara erkänna att du överdrev en gnutta i trådstarten?
  • Anonym (Oklar)
    Anonym (U) skrev 2020-11-28 15:06:34 följande:

    En dömande attityd kan vara provocerande för vissa. Med tanke på de reaktioner du får av din omgivning, fömedlar du din dömande attityd, vare sig det sker med ord eller med du benämner handlingar.


    Det vet du absolut ingenting om, sluta snacka skit som du inte har en aning om. Dessutom är deras reaktioner mot oliktänkande precis likadana oavsett vem det gäller.
  • Anonym (Oklar)
    Anonym (Steff) skrev 2020-11-28 15:56:45 följande:

    Att barnen börjar förskolan före ettårsdagen är extremt ovanligt även i Stockholms innerstad. Det är också väldigt ovanligt att låta en ettåring (eller äldre barn för den delen) gå från 8 till 17. Jag bor visserligen i en förort men har flera vänner som bor kvar centralt. Kan du inte bara erkänna att du överdrev en gnutta i trådstarten?


    Säkert en överdrift sett till hela befolkningen. Men inte min umgäeskrets
  • Anonym (Steff)
    Anonym (Oklar) skrev 2020-11-28 16:33:19 följande:

    Säkert en överdrift sett till hela befolkningen. Men inte min umgäeskrets


    Nu börjar jag tro du är ett troll. Du har alltså fler än en vän med barn som börjat förskolan före 12 månaders ålder? I Sverige, i Stockholm? På riktigt ? Verkligen ? Du har alltså inte överdrivit ens en liten gnutta?

    Ok, nu är jag ifrågasättande.
  • Anonym (Oklar)
    Anonym (Steff) skrev 2020-11-28 16:44:11 följande:

    Nu börjar jag tro du är ett troll. Du har alltså fler än en vän med barn som börjat förskolan före 12 månaders ålder? I Sverige, i Stockholm? På riktigt ? Verkligen ? Du har alltså inte överdrivit ens en liten gnutta?

    Ok, nu är jag ifrågasättande.


    Vissa har dispens att börja innan 12 månader. De allra flesta ligger inom 12-13 månader. Vissa andra vid 1.5 men då är det inte pga att de vill det utan att de inte tajmar terminsstart
Svar på tråden Förskolestigma