Förskolestigma

....

Även forskningen är relativt entydig kring att det är inte är optimalt att skilja barnen från deras föräldrar när de knappt är ett år.

...

Reaktionen jag får är rynkande på näsan och ett ansiktsuttryck som att jag är helt jävla galen. Och en massa följdfrågor. När jag då säger att jag, och forskningen, inte supportrar förskola innan 3 år så tar de detta personligt.

.

Det enda jag svarar är att vi nog kommer vänta tills barnen är 3. När JAG får en massa följdfrågor svarar jag att det är vad vi tror är bäst. När de inte nöjer sig med det utan fortsätter ställa frågor om var jag fått en sådan galen ide så kanske jag nämner forskningen. Men VARFÖR ska jag ställas till svars för mitt val? Jag ställer inte mina vänner till svars för något.

Om det finns särskilda skäl kan kommunen bevilja plats före ett års ålder och du talar ju i nattmössan ang hämtningstiderna. Vadå för dagisrace?? Man får faktiskt hämta sina barn mycket senare, och det finns till och med nattis för de som behöver det.

Barnen SKA sättas i förskola men det är status att inte har dem där så länge. Borde det då inte vara mer status att inte ha dem där alls? Hur får man ihop logiken?

Verkligen inte. Jag tar ALDRIG upp ämnet utan får hela tiden frågan. Det är för dem fullständig science fiction att vilja ha barnen hemma längre än absolut max 1.5 år. Trots att jag pedagogiskt förklarar att vi hellre har barnen hemma till 3 om vi kan få det att funka. Men det är klart att det bryter mot alla normer och i deras värld är något annat än 100% arbete för bägge föräldrar helt främmande mer än I undantagsfall.

När jag pratar om detta med människor utanför min "vanliga" sfär är det inte alls lika laddat.

I slutändan så tror jag det handlar om förvåning att man går ifrån flockmemtaliteten. Det har svenskar generellt problem med.

Ok så du tror inte konsensuskultur är starkare I Sverige än andra länder? Få håller nog med dig.

Tja för.det första finns det knappt.ens förskola i hälften av den utsträckning som finns här. Har bott i tre olika länder och inget har i närheten lika många som har synpunkter på att man lever sitt liv avvikande från normen som Sverige.

Jag jämför givetvis Sverige med andra relativt sekulära västsstater och inte djupt religiösa länder eller diktaturer. Det trodde jag i min enfald var underförstått.

Hur jag uttrycker mig i denna tråd har på intet sätt att göra med.hur jag uttrycker mig irl. Jag är.väldigt restriktiv med att uttrycka åsikter öht om jag inte blir direkt tillfrågad, och knappt ens då. Jag sätter mig aldrig till doms över någon. Däremot sätter sig väldigt många till doms över mig (och givetvis andra i deras närhet på samma sätt, detta är på intet sätt något som människor enkom gör mot mig, människor ÄLSKAR att lägga sig i och ha åsikter om sådant som inte rör dem)

Självklart kan man ha en fantastisk barndom oavsett ekonomisk status. Det har jag aldrig sagt något om så du kommer återigen med en strawman. Det enda jag säger är att det för, i princip alla människor, är jobbigare att inte ha några val än att ha det.

Säkert ovanlig för hela landet. Men inte i Sthlms innerstad.

Säkert en överdrift sett till hela befolkningen. Men inte min umgäeskrets

Vissa har dispens att börja innan 12 månader. De allra flesta ligger inom 12-13 månader. Vissa andra vid 1.5 men då är det inte pga att de vill det utan att de inte tajmar terminsstart

Vissa har dispens att börja innan 12 månader. De allra flesta ligger inom 12-13 månader. Vissa andra vid 1.5 men då är det inte pga att de vill det utan att de inte tajmar terminsstart

Det här är bara ett exempel. Skulle säga att en stor majoritet man möter reagerar likadant när andra tar livsbeslut som avviker från det som kan anses norm. Oavsett om det är mot mig eller inte.

Npf syns oftast inte innan året och sambandet här är att falken minskar om paret väljer att dela lika på föräldraledigheten. Dvs är fler om en själv är fl. mest. Detta tros bero på att två engagerade förälder som båda ger barnet daglig omsorg minskar problemskapande beteende. Det beror också på att barn där föräldrarna inte delat lika oftare blir skilsmässobarn något som också kan förstärka psykisk ohälsa och problemskapande beteende.

17 månader som norm är långt ifrån ts umgänge där 11-12 månader är norm. Vilket visar på att det är norm bland ts vänner att , enligt kommunen, inte kunna möta sina barns behov.(då det krävs för tidig start). Det är ordentligt avvikande!

Det är ingen som ifrågasätter ur barnens perspektiv egentligen, annat än små indicier ibland. Utan från oss som föräldrars vuxna perspektiv. Hela dagisdebatten handlar ju i Sverige också om de vuxnas perspektiv framför barnens.

Jag och mina vänner jobbar nog på arbetsplatser där längre frånvaro ses ned på, det kan definitivt bidra. Bland vissa familjekontakter som är mer "arbetarklass" skulle vi aldrig bli ifrågasatta. På samma sätt ifrågasätts inte lärare i socioekonomiska utsatta områden men extremt mycket I Vasastan.

Av olika skäl vill inte min sambo prata med andra om sitt jobb I detalj. Hon visar detta tydligt med kroppsspråk, försök att byta samtalsämne etc. Men folk frågar, frågar och frågar. Jag har tom sagt till att "märker du inte att hon in är intresserad av att prata om detta?" Detta är ytterst normalt bland alla svenskar jag pratar med. På samma sätt anser folk att det är deras guds givna rätt att veta detaljer om vilka dagisval man gör.