Förskolestigma

Jag känner inte alls igen mig i min bekantskapskrets och bland föräldrar på mitt barns förskola. Vi bor i en villaförort i Stockholm, bodde tidigare i innerstan innan vi skaffade hus, och i våra kretsar är det vanliga att man skolar in barnen när de är minst 1,5 år, oftast runt 2 år, lite beroende på när på året barnen är födda eftersom man oftast bara får plats på de bra förskolorna i augusti. Det klassiska är att mamman är hemma 1-1,5 år och sen tar pappan över i sex månader eller mer. Det vanliga är också att första året på förskola går barnen 9-15. Att gå 8-17 är extremt ovanligt även för äldre barn, de gånger jag inte har kunnat komma ifrån jobbet och kommit sent för att hämta min fyraåring på förskolan, efter fyra, har det varit nästan helt tomt med barn på både små -och storbarnsavdelning. Däremot är det inte många som har barnen hemma till 3 år eller mer men det är inget jag skulle höja ögonbrynen åt.

Alltså, det blir så djupt problematiskt när någon som inte har någon som helst koll på forskningsfältet börjar prata om att "forskningen säger att det inte är bra för barn med förskola innan 3 år". När det inte alls finns någon sådan konsensus. Det finns forskning som går åt båda håll, precis som inom det mesta. Självklart kommer yrkespersoner som har en uppfattning något hänvisa till just den forskningen som stödjer deras tes, men det är sällan de tar upp den forskning som visar det motsatta. Troligtvis är det också så att du, precis alla andra, tenderar att endast lyssna på de som bekräftar dina tankar och bortser från de som säger annat. Så snälla, sluta hänvisa till att "forskningen säger..." när du får frågor.