Förskolestigma

 Finns inget behov av att ifrågasätta andras val, så länge man inte känner personen på nära håll och har en välgrundad anledning att misstänka att det denne gör mot sitt/sina barn är destruktivt.

Men när det gäller själva ämnet: kan ni inte sluta att hävda till "forskning" när ni inte förstår er på hur forskning fungerar? Det finns ingen sakkunnig inom området som skulle säga att "såhär är det, för det har vi forskning på". Det är alldeles för komplext. Vi har parametrar som olika länder, stad vs land, utbildningsnivå, klass, etnicitet osv, hur mycket som helst. Det är liksom inga labratorieråttor vi pratar om. Jämför med vad Tegnell säger angående om att jämföra olika länders coronastrategi. Eller angående vad "forskningen säger om ansiktsmask".

Personligen har vi vårt barn (2 år) på förskola av tre skäl: 1. Vi behöver jobba. 2. Hon mår väldigt bra av att vara där (längtar direkt hon vaknar) och 3. Vi vill jobba, då ingen av oss tycker det är roligt att hänga med ett barn hela dagarna. Vuxna människor behöver få slippa barn ibland, få annan stimulans. Vi skulle alltså inte välja att vara hemma ens om vi hade råd (och skulle vi ha det som ideal skulle vi självklart se till att det fungerade. Att leva billigt är oftast en fråga om inställning). Men - eftersom barnet älskar sin förskola har vi inte det problemet.

Om någon annan vill vara hemma med barn och både barn och förälder mår bra av det - kör. Däremot finns föräldrar som har en stark övertro på sin egen förträfflighet. Många barn mår bra av att hänga med andra vuxna också.

Ja, definitivt kan finska barn reagera annorlunda psykologiskt. Liksom barn från olika delar av landet, eller från olika samhällsklasser gör.

Det faktum att vi tillhör samma art har inget som helst med det att göra. Det är bara det att vi är sociala individer, och präglas starkt av vår miljö och kultur. Det går inte att direkt jämföra studieresultat mellan olika länder. Som jag skrev innan - ingen seriös forskare skulle göra det. Att media gör det är för att de inte förstår forskning. 

Det är ju därför jag gjorde jämförelsen med Tegnell och munskydden - han pratar ju ständigt om att "man kan inte jämföra olika länders förhållanden". Med andra ord - människor beter sig olika i olika länder. 

Fast det där inlägget är ju ett jättebra bevis på att du inte alls är så finandlig och ickedömande som du själv tror att du är (vilket ju trådstarten med all tydlighet visar).

Jag och barnets mamma tycker NATURLIGTVIS om att hänga med vårt barn.  Men vi tycker även om att hänga med andra människor än vårt barn, och fokusera på andra uppgifter (vi har jobb som vi gillar. Det betyder självfallet inte att jobben är viktigare än barnet. Bara att livet är intressantare och mer stimulerande när man får ägna sig åt bägge. Går inte det hamnar naturligtvis barnet först.)

Om du tycker det är ett märkligt synsätt tycker jag trots allt att din syn på det här är problematisk. Du vet - dina barn kan må bra även utan att du är intill.

Igen angående det där med att "forskning visar" - ni måste lära er att skilja på enskilda studier och evidens. Det finns ingen evidens i ämnet ni tar upp. För svårt att göra den sortens studier, då förutsättningarna skiljer sig så mycket åt (jag är själv inte forskare, men har jobbat som vetenskapsjournalist).

Och i grunden måste detta ända bli en individuell fråga: hur ser just vårt liv ut? Hur vill vi ha det? Hur fungerar mitt/mina barn? Det finns ingen generell lösning.

Att ha en generell och "bestämd uppfattning" i den här frågan är bara konstigt. Det är som när människor säger att "Det är min bestämda åsikt att barn ska somna senast klockan sju på kvällen". Det enda det avslöjar är att de inte har förmågan att ta in olika perspektiv och att inse att både liv, vuxna och barn skiljer sig åt.

"hela dagarna", glömde du nämna. Dvs alla hela dagar, sju dagar i veckan. Betyder det då att jag tycker det är hemskt? Nope. Mitt barn är min favoritperson. Bara att jag tycker att det är roligare att jobba och träffa vuxna OCKSÅ.

Men grejen här är att du har bestämt dig för vad du tror, och liksom alla som fungerar så kan du inte ta in andra åsikter och perspektiv. Plus att du inte förstår hur forskning fungerar, vilket gör att teserna inte håller.

Jag tror för övrigt inte heller att normen bland "välbeställda" är att ha barn på förskolan lika länge som du tror. Personligen kör vi från 9-15. Barnet skulle gärna vara där längre, men vi vill ju hinna umgås med henne, också.

Men alltså, du har ju själv precis samma dömande ifrågasättande ton. För att du mellan raderna VET vad barn mår bäst av. Vad som är RÄTT.

Och angående hur du tolkade vad jag skrev var det en helt medveten övertolkning. Om du på allvar insinuerar att alla som gillar att jobba och göra annat än att bara hänga med sitt barn inte bryr sig om sina barn tillräckligt är det du som missar något grundläggande. Hur majoriteten av människor är och fungerar.

För mig är förskolan en fullkomligt fantastisk idé, då den befriade kvinnorna från att bara gå hemma. För att jag också tycker att kvinnor kan uträtta mer än att bara hänga med sina småbarn. Och för att jag tror att de allra flesta kvinnor mår bättre om de också får umgås med vuxna och ha mer stimulerande uppgifter att göra. Men för de som inte tänker så och har möjligheten - stanna hemma. Men inse då också att ni gör det lika mycket för er egen skull som för barnen.

Nu vet jag såklart att det finns barn som mår dåligt på förskolan. Och skulle mitt barn göra det skulle jag göra allt för att ändra byta förskola, eller vara hemma så mycket som möjligt. Att jag nöjd och avspänd kan jobba bygger ju på att hon mår så bra, och gillar att gå dit. Och naturligtvis får bredare stimulans än om hon bara hängde med oss om dagarna. Det är ju bra att träffa andra barn och vuxna.

Och ju - hon kan som drygt två år gammal fatta det där med att "mamma och pappa kommer sen".

Precis så. Och det inser alla, som inte låst sin hjärna vid en sanning och medvetet feltolkar allt som pekar på ett annat förhållningssätt.

Och återigen visar du din ytterst bristfälliga förmåga att såväl tolka text som innebörd och sammanhang. 

Jag har inte "nedvärderat" någon. Jag sysslar inte med sånt (att inte dela någons synsätt betyder inte att man per automatik nedvärderar deras synsätt). På samma sätt som jag inte ömkar mina "mindre bemedlade vänner". Du har exempelvis ingen aning om deras barn som vuxna kommer uppleva sin barndom som bättre eller sämre än dina barns. Det går liksom inte att avgöra sånt baserat på inkomst i hemmet och tidig förskola, sen förskola eller ingen förskola alls. Det är så mycket annat som spelar in. Barnet som börjar förskola vid 12 månader kan ha en jättefin barndom, och barnet som hänger hemma med mamma och pappa i flera år kan uppleva oro, ångest och brist på stimulans. Och vice versa.

Som avslutning tror jag inte alls att folk i din närhet blir "provocerade av ditt val". Jag tror dom blir provocerad av dig, för att du utan att själv förstå det sätter dig till doms över dom och deras val. Val du varken förstår dig på eller vet bakgrunderna till. 

 Men med det  sagt: jag önskar naturligtvis dig och ditt/dina barn all lycka och glädje. Och uppmanar er att göra vad som passar er, och skita fullt i vad andra anser. Ett bra tips är också att sluta hänga med intoleranta och trångsynta människor. Det gjorde jag för flera år sedan, då jag insåg att det är ett av de stora privilegierna man har som vuxen. Att välja sitt umgänge.

Allting gott.

Återigen tolkar du helt och hållet efter dina personliga preferenser (vilket jag såklart anade redan i trådstarten att du har som vana att göra).

Men angående att förskolan "befriar kvinnor från att bara vara hemma med sina barn år ut och år in". På samhällsnivå - definitivt. Hela vår enorma samhällsutveckling bygger just på att kvinnor KAN MER än att bara ta hand om hem och barn. Att de kan uträtta saker i arbetslivet, och att både kvinnorna själva och samhället i stort gynnas av detta.

Att du kan få det till att jag "nedvärderar kvinnor som är hemma med sina barn"...det är bara en medveten feltolkning. Jag skulle t ex på samma sätt kunna säga att "samhället gynnas av att fler människor studerar teknik och matematik på en högre nivå, det skulle också kunna befria fler från monotona, ickestimulerande arbeten". Betyder det per automatik att jag nedvärderar de som har jobb som inte kräver hög naturvetenskaplig utbildning? Självklart inte...

På riktigt TS - skärp dig. Och angående förskola har du faktiskt fel. Det finns ingen som helst evidens för att barn som inte går i förskola mår bättre och utvecklas bättre än barn som går i förskola. Och inte gällande tvärtom heller.

Var mer ödmjuk, och respektera människors olika livsval, så går det bättre.

Nej, du har fel. För att du inte förstår att vi talar på andra sätt än genom handlingar och ord. Och din egen brist på den sortens förståelse gör att du hamnar i de här socialt jobbiga situationerna.

Och bara det att du tror att det är en motsägelse mellan att prioritera självförverkligande och att ta hand om sina barn...  Jag för min del vill lära mitt barn att det är helt ok att hon som vuxen brinner för något, har egna intressen. Att det är helt ok att älska någon eller några utan att känna att man måste tillbringa all sin tid med denne, dessa. Hon kanske t ex vill elitidrotta, och ha barn? Det måste ju gå. Eller är hon en dålig mamma om hon i så fall t ex har tävling och behöver vara ifred några timmar för att ladda och fokusera? Eller, gud förbjude, om hon åker på någon veckas träningsläger, och barnet är med pappan.

Men det här är, såklart, en lost cause. Du kommer att fortsätta med ditt raljerande och dina felvridningar av citat och inte på något sätt öppna upp för att du kan ha brister i din förståelse och ditt sätt att resonera. 

Och som så många andra säger - byt umgängeskrets. Ni verkar oerhört ytliga. Bättre att barnen ser att det finns människor som prioriterar annat än yta och pengar. Kanske du borde hänga mer med dina "mindre bemedlade vänner"?

Nope. Fel igen. För att du inte förstår vad jag menar. Du tror du förstår, men det är inte samma sak.

Och ja - förskolan som reform BEFRIADE kvinnorna. Från hemmet, köket, ett ständigt barnpassande. De allra, allra flesta kvinnor mår bättre av att få ägna sin fysiska och mentala kraft åt andra saker OCKSÅ (versalerna så att du inte återigen av misstag ska bortse från vissa ord när du citerar).

Att argumentera med TS kring detta är meningslöst. Hon har sedan trådstarten klätt sig i en falsk klädnad av ödmjukhet, men är i själva verket lika dömande och kategoriskt avfärdande som de människor hon vänder sig mot.

Gällande förskola vs inte förskola lär debatten gå vidare. Liksom alla debatter gör. Men jag vill bara återigen säga att det inte på något sätt går att säga att "forskningen visar att".... Såna här saker går inte att göra den sortens forskning på, där man får fram tydliga resultat, evidens. För att det skulle gå skulle man behöva ta en stor grupp människor, ett tvärsnitt av befolkningen, och dela in dem i olika kontrollgrupper. Typ: 

Grupp 1. Förskola från 12 månader.
Grupp 2. Förskola från 24 månader.
Grupp 3. Förskola från 36 månader.
Grupp 4 - ingen förskola alls

Och så sedan följa dem i många år, och sedan utvärdera. Då skulle man kunna prata om att "forskningen visar". Men eftersom det inte går att göra så så vet vi inte. Samma faktum som med nästan alla former av beteendeforskning.

Däremot är det såklart inget fel med att säga att "det finns studier som pekar på"...men det är en stor skillnad mot att påstå att "forskningen visar".

Hoppar ur tråden nu, då det är lördag och jag då såklart går ut och leker med mitt barn. Extra roligt också, då jag pga jobb inte gjort det dagtid under veckan.

Önskar er alla en väldigt fin dag och helg!

Ja, såna exempel finns såklart. Och de borde rimligtvis tillbringa mer tid med sina barn. Men jag törs nog lova att det är anekdoter, som inte säger något alls om den generella verkligheten.

På samma sätt som det finns folk som har sina barn hemma och inte alls erbjuder dem en trygg och stimulerande tillvaro. De borde ju såklart ha dem på förskola istället.

De allra flesta föräldrar prioriterar nog ändå sina barns mående högt. Sen att man inte väljer samma väg som grannen - tja, så får det vara. Folk tror på olika saker och lever på olika sätt. Vad som fungerar för mig behöver inte fungera för dig osv.

Personligen hade jag gärna jobbat hela julen (gillar det, känner spänning och stimulans. Det är inte särskilt välbetalt, men sådant intresserar mig inte så mycket). Men har tagit en månad ledigt för att hänga med mitt barn. Ett fullkomligt rimligt "offer". För det är ju delvis det kärlek och ansvar handlar om. Att offra det man vill göra för en annan människas skull. Om man tror att man som förälder måste uppskatta VARJE ögonblick med sitt barn, har man missuppfattat det. Det är på samma nivå som par som tror att man inte kan åka på en egen semester. Klart man kan. 

Nej, det tror inte jag heller. Att det kan ersättas med "en kort tid på kvällen". Själv tillbringar jag och/eller min sambo en genomsnittlig tid ungefär sju vakna timmar med min dotter, och det tycker jag är helt ok. Att vi har ett par timmar på morgonen och fyra-fem timmar på kvällen. Tiden på förskolan är på alla sätt bara positiv, för oss alla. Jag och min sambo kan jobba, och barnet älskar det. Tjatar om att få gå iväg så fort hon vaknar. Vilket jag såklart är ytterst tacksam över.

Men jag undrar: finns det så många som frivilligt verkligen vill "bara" ha en kort tid på kvällen? Jag tänker att det då är något man är tvungen till, för att få livet att fungera. Och man får ju också vara medveten om att det kan vara tillfälligt i livet, ett offer man gör just nu för att få en annan livssituation senare. Därför man ska vara så försiktig med att döma, innan man vet hur det verkligen ser ut, på nära håll.

 

 Vårt barn var hemma tills 2,5. Varken jag eller sambon har hört någon som helst stark åsikt kring det. Vad umgås ni med för människor? Ifrågasätter de alla andra livsval och beslut också? Jag tycker att det är en bra idé som vuxen, i den mån man kan, att fjärma sig från sådana. Det tar ju alldeles för mycket energi.

Ja, du har svårt att komma på andra anledningar, dvs att förstå andras synsätt och val. Det är hela den här tråden ett alldeles utmärkt bevis på.

Personligen tror jag inte att alla är avundsjuka på dig. På samma sätt som jag inte tror att människor som ifrågasätter varför jag inte dricker alkohol och äter kött gör det för att de "är avundsjuka". Enligt ditt sätt att resonera borde jag se det så. "De ifrågasätter min absolutism och vegetarianism (hänt en del genom åren) enbart för att de har dåligt samvete, för att de själva inte når upp till min höga moral och rättfärdighet".

Det vore ju ett bekvämt sett att se det. Men tyvärr tror jag inte att det är sant. Folk tycker helt enkelt olika om olika saker. 

Apropå detta frågade jag en kompis igår, som pga jobb var tvungen att låta sitt barn börja förskolan vid 11 månader (inget hon egentligen ville. Det har dock visat sig gå bra, då förskolepersonalen är bra och barnet stortvis). "Har du fått några negativa reaktioner på att B började så tidigt"? "Ja, en del. De flesta i min krets tycker inte att barn ska börja innan 18 månader". Hon bor i stockholms innerstad.

Detta säger ingenting om någonting, utan var bara en i sammanhanget intressant reflektion. Och återigen - människor fungerar olika.

Själv bryr hon sig såklart inte det minsta om det här, då barnet mår bra och deras vardag fungerar. 

Det är ju lite det som är problemet med människor vars barn inte börjat i förskola relativt tidigt, och sen hävdar den senare startens överlägsenhet. Att de sedan säger att "Ja, mitt barn började inte förrän vid typ tre, och hen mådde så bra av det!". Och så kan det vara. Men barnet hade ju lika gärna kunnat börja tidigare och mått lika bra av det. Sånt vet man inte. Och därför ska man vara ödmjuk i frågan.

Varför skulle folk säga "åh, så fantastiskt?". Jag skulle ju såklart kunna vara hemma med mitt barn mycket mer. Är ju bara att leva absolut så billigt det bara går (en väldigt stor del av oss kan ju sänka våra omkostnader, och arbeta mindre). Men jag tycker ju om att arbeta, och mitt barn mår bra av sina fem dagliga timmar på förskolan. Längtar dit. Så för vem skulle det vara fantastiskt?

Poängen är att man respekterar människors val, och om man inte är ombedd inte på ett kritiskt sätt ifrågasätter. Det gäller bägge parter i den här diskussionen.