Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Undrar om det är jag som är trög eller om du verkligen tycker att det är mer märkligt att en styvförälder inte vill ha med ungen att göra, än ungens egna föräldrar...

Men tack! Oavsett blodsband så är det vuxna och barn som lever ihop och för MIG är det helt naturligt att man då agerar som just vuxna. Hur man kan bo tillsammans med ett barn på heltid och tänka att man inte har något vuxenansvar, så märkligt. Det är väl en sak att inte vilja gå med barnet på läkarbesök och utvecklingssamtal och dyl, men att sparka bakut för att man förväntas att laga lite extra lunch eller samtala med ett barn man BOR MED PÅ HELTID. Jättekonstigt...

Håller helt med dig! Vad är det för sk. familj man tror man ska ha om man inte ens klarar av att ge ett barn som BOR där lite mat.

Ok jag kan köpa att pappor lätt lämpar över ansvar till närmaste kvinna, men det är ju inte på något sätt barnets fel.

Och nej ibland "klickar" det inte alls och pappan är frånvarande, men då kanske man bör söka sig vidare ist för att gnälla i åratal..

Det finns mängder av bonusföräldrar ute i världen som adopterat sina bonusbarn och familjer där man INTE gör skillnad på ditt och mitt barn, eller vem som måste bre en jävla macka...

Patetiskt.

Japp, jag är adopterad i vuxen ålder av min styvfar.

Va härligt! Tycker jag läser så många fina historier jämt där en bonusföräldrar helhjärtat gått in och gett en famn/trygghet till barn som saknat en förälder, vilket gett ringar på vattnet i form av stora glada familjer.

Lite chockad sen när man går in här och alltid möts av en enorma bitterhet som verkar dominera bonustrådar, att man inte ens vill försöka bli en fungerande familj liksom.

Det är barnet som ALDRIG kan/får välja familj, utan de vuxna som hoppar in frivilligt i dessa konstellationer - och ändå är det så förbannat mycket gnäll och ovilja att göra nåt bra av det...

Samtidigt så är ju den biologiska föräldern rätt knepig som flyttar ihop med en partner som talat om att hen inte är intresserad av barnen och inte kommer vara delaktig i det som rör dem.

Då hade det förblivit samboskap, förmodligen avslut.

Håller helt med dig! Vad är det för sk. familj man tror man ska ha om man inte ens klarar av att ge ett barn som BOR där lite mat.

Ok jag kan köpa att pappor lätt lämpar över ansvar till närmaste kvinna, men det är ju inte på något sätt barnets fel.
Och nej ibland "klickar" det inte alls och pappan är frånvarande, men då kanske man bör söka sig vidare ist för att gnälla i åratal..

Det finns mängder av bonusföräldrar ute i världen som adopterat sina bonusbarn och familjer där man INTE gör skillnad på ditt och mitt barn, eller vem som måste bre en jävla macka...
Patetiskt.

Men tack! Oavsett blodsband så är det vuxna och barn som lever ihop och för MIG är det helt naturligt att man då agerar som just vuxna. Hur man kan bo tillsammans med ett barn på heltid och tänka att man inte har något vuxenansvar, så märkligt. Det är väl en sak att inte vilja gå med barnet på läkarbesök och utvecklingssamtal och dyl, men att sparka bakut för att man förväntas att laga lite extra lunch eller samtala med ett barn man BOR MED PÅ HELTID. Jättekonstigt...

Rätt arrogant att påstå att ts problem handlar om att ?bre en macka?..

Nä jag förstår faktiskt inte problemet. Jag har en snart sjuåring som både klarar att klä på sig själv, gå på toa, duscha, ta sig ett glas vatten eller en macka.
Det behövs inte mycket uppassning, mest umgänge och en dialog om dagen.

Sanningen ligger nog närmare att bonus börjar stå lite i vägen för den önskade nya familjen som snart fulländas.