Anonym (Bonusmamman)

Äldre 16 Jun 22:56

648 svar

Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Är hemma från jobbet nu på heltid i väntan på förlossning av min förstfödde. Min mans barn, 10 år gammal, bor här mestadels och har umgänge med sin mamma varannan helg.

Min man har valt att inte ha barnet på fritids i sommar men kommer själv jobba heltid.

Jag känner mig frustrerad över att jag nu förväntas passa upp på barnet genom att fixa mat, vara tillgänglig, ta med på aktiviteter och anpassa mitt eget schema för att barnet är hemma. Hade jag fått välja hade barnet varit på fritids, men det är inte jag som bestämmer det.

Min man ser inte problemet som jag upplever och är dels av åsikten att barnet inte kräver så mycket uppassning, samtidigt som han tycker att jag kan ordna lunch till barnet när jag ändå är hemma och ska äta själv, och dels anser att jag får vänja mig vid detta då jag snart har ett eget barn på heltid.

Jag känner mig dum om jag nu åker iväg under en dag och umgås med vänner eller familj, eller om jag inte ser till att barnet exempelvis har mat och sånt. Dessutom känns det inte bra att lämna barnet ensamt längre stunder trots att det egentligen varken är mitt val eller ansvar (enligt mig).

Dessutom är jag som höggravid ju hemma för att vila upp mig, vilket blir svårt när jag förväntas passa upp barnet och vara mitt i leken med barnet och dennas sommarlovslediga kompisar som springer ut och in.

Hur tänker ni kring detta och hur hade ni själva agerat?

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 22 Jun 01:28

#400

Anonym (Js) skrev 2020-06-22 00:44:47 följande:

Alltså, vad är det här?

Du har träffat en man med barn och frivilligt valt att ansluta dig till hans familj. När man ansluter sig till ev familj gör man det helt och fullt. Inte på dina villkor, utan på familjens villkor. Passar inte villkoren kan du inte bli en del av familjen: då var det en dålig match - leta vidare.

Men nu har du alltså gått in i den här familjen och då får du ta det ansvar som hör till. Familjer kan se olika ut med en sak har de alla gemensamt:

BARNEN KOMMER FÖRST!

Fy satan så osmakligt att inte vilja veta av ett barn för att man vill ha egentid. Har man det behovet kan man givetvis inte ge sig in i en familj där det finns barn.

Nu har du inte barn själv än så viss ignorans får man väl förvänta sig. Men att pappan går med på dina dumheter är för mig ofattbart. Jag antar att han inte vet om dina planer på att ignorera och svälta hans barn? Jag skulle aldrig i livet kunna älska en människa som behandlar mitt barn på det sättet. Du skadar hans barn - förstår du inte det? Att få ett barn att känna sig oönskad på det sättet är oförsvarbart.

Är du helt apatisk? Har du någon sorts diagnos som gör att du har svårt för empati? Hatar du din sambo?

Även om jag avskydde en människa skulle jag inte behandla personerns barn på det sättet du planerar.

En 10-åring behöver omsorg, bra mat, närhet och social stimulering. Nu tar du ditt jäkla ansvar och ger det till barnet! Barnet har du valt när du valde att flytta ihop med pappan. Du kan inte välja bort det för att det blev jobbigt.

Och att sätta barnet i statligt betald fritids för att du ska kunna... ja vad? Göra fotbad och äta folsyra? Nä skärp dig och ge familjen DU VALT den kärlek och respekt som hör familjelivet till.

Tycker du är helt ute och cyklar. Jag har GIVETVIS gjort tydligt för mannen att jag varken har ork eller lust att utfodra och aktivera barnet under dessa förutsättningar som han valt åt oss. Och att jag INTE står bakom hans val att ha barnet hemma hela sommaren. Vill han att barnet ska få lunch och vara aktiverad på sitt sommarlov så får han lösa det. Har jag energin nog att dra iväg och handla och fixa lunch så gör jag givetvis det åt både mig och barnet, men jag har inte för avsikt att passa upp på barnet på heltid i denna situation då jag, som tidigare sagt, hade valt att ha mitt eget barn på fritids om jag fått välja. Men nu valde han åt mig (och barnet) hur vår sommar ska se ut och får då själv ta ansvar för att det ska funka.

Har du själv varit höggravid och vet vad det innebär? Verkar inte så om du tror att dagarna går ut på att spa:a. Tycker dessutom det verkar vara du som saknar förmågan att sätta dig in i andras situation. Och jag tycker dessutom att min man bör ge mig den kärlek och respekt som jag tycker jag förtjänar som snart ska förlösa och vårda vårt gemensamma spädbarn. Men i din värld förtjänar jag väl varken kärlek eller respekt då jag är en elak styvmor som hatar hans barn. Läs igenom tråden så kanske du får lite mer perspektiv.

Miss Skywalker

Äldre 22 Jun 01:29

#401

Anonym (Js) skrev 2020-06-22 01:16:29 följande:

Så sorgligt att TS förstör barndomen för en 10-åring för att hon ska ha en skimrande graviditet. Men barnet ska kanske ställa upp på det?

De som förstör barndomen är bioföräldrarna som skiter i sitt barn och tvingar på det på andra.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 22 Jun 01:33

#402

Anonym (Js) skrev 2020-06-22 01:07:51 följande:

Man skit i mamman. Du, pappan och era (snart) två barn är den enda familjekonstellation som du ska och kan bry dig om. Du utgör 50% av vuxenstyrkan i er familj och Pappan förväntar sig givetvis att du tar det ansvar som hör en vuxen i en barnfamilj till. Det ansvaret går till mångt och mycket ut på att man planerar sin tillvaro efter barnen som finns. Du kan ju inte leva i en barnfamilj och låtsas som att där inte finns barn?

Du är ju ändå ledig i sommar? Klart du ska ta hand om barnet. Verkar ju fullkomligt idiotiskt, inte minst för ekonomin, att familjens båda vuxna ska vara lediga så att du kan leva något sort fantasiliv?

Klart det vore skönt för dig att bara pilla naveln och bädda vaggor hela sommaren. Men då skulle du inte valt att skaffa barn med en man som har en 10-åring.

Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. Vill du ha den där skimrande graviditeten valde du fel man. Han valde uppenbarligen fel kvinna också, men han förväntade sig väl antagligen att du skulle vara förnuftig och klok och acceptera hans barn... det är ju ändå det mest rimliga.

Har inte krävt att han ska vara ledig, utan bara att han ska ha barnet på fritids. Jag är inte på semester, och även då hade jag totalvägrat detta upplägg - vara ledig från jobbet för att passa hans unge, nej tack.

Du har verkligen noll koll på läget, så jag har svårt att veta vad jag ens ska svara dig. Du verkar ha bestämt hur vi har det trots att jag beskrivit rätt mycket hur vår vardag ser ut där jag på intet sätt vanvårdar barnet. Motsätter mig min mans agerande i detta och känner frustration för att motvilligt fått ungen på halsen hela sommaren, that's it - hatar inte barnet och önskar inte bort det.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 22 Jun 01:37

#403

Anonym (Js) skrev 2020-06-22 01:15:00 följande:

För att hon är ledig och han jobbar. Så gör vi här hemma också. En av de vuxna jobbar heltid. Den andra är ledig heltid och sköter barnen. Hade vi varit miljonärer hade båda varit lediga och tagit hand om barnen ihop. Men aldrig hade ett läge uppstått där båda är lediga men bara en tar ansvar över barnen och den andra springer runt och roar sig/vilar sig på heltid. Det är ju inte klokt.

Jag tolkar det som att TS inte vill jobba just nu. Då är det ju barnpassar-rollen som finns tillgänglig i den familjekonstellation hon gått in i. Annars får hon väl jobba då. Platsen som ledig-vuxen-utan-ansvar finns tyvärr inte i familjen. Det är uppenbart. Då står ju en 10-åring utan omsorg och så kan vi givetvis inte ha det.

Då har ni gemensamt gjort det valet att det är så ni vill ha det i er familj. Här är vi två (mer än)-heltidsarbetande vuxna som i vanliga fall har ett antal semesterveckor per år där vi vilar upp oss och gör gemensamma aktiviteter som familj.

Jag har nyligen gått på föräldraledighet då jag snart ska föda och inte kan jobba mer. Har inte gått hem för att passa upp för att glassa runt och heller inte för att passa upp på hans barn. Han valde bort fritids till barnet. Jag fick inget att säga till om där.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 22 Jun 01:41

#404

Anonym (Js) skrev 2020-06-22 01:16:29 följande:

Så sorgligt att TS förstör barndomen för en 10-åring för att hon ska ha en skimrande graviditet. Men barnet ska kanske ställa upp på det?

På vilket sätt förstör jag barndomen för barnet?

Min graviditet är nästintill slut och, jag vet inte hur det var för dig, men jag är knappast mitt vanliga aktiva och pigga jag längre. Så vilken skimrande graviditet jag kräver vetetusan, det enda jag önskar är att få ligga i sängen och typ sova och käka glass istället för att passa upp på ett barn som jag själv hade valt att ha på fritids (oavsett om barnet varit mitt eget eller ej).

Anonym (Js)

Äldre 22 Jun 01:52

#405

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-22 01:28:50 följande:

Tycker du är helt ute och cyklar. Jag har GIVETVIS gjort tydligt för mannen att jag varken har ork eller lust att utfodra och aktivera barnet under dessa förutsättningar som han valt åt oss. Och att jag INTE står bakom hans val att ha barnet hemma hela sommaren. Vill han att barnet ska få lunch och vara aktiverad på sitt sommarlov så får han lösa det. Har jag energin nog att dra iväg och handla och fixa lunch så gör jag givetvis det åt både mig och barnet, men jag har inte för avsikt att passa upp på barnet på heltid i denna situation då jag, som tidigare sagt, hade valt att ha mitt eget barn på fritids om jag fått välja. Men nu valde han åt mig (och barnet) hur vår sommar ska se ut och får då själv ta ansvar för att det ska funka.

Har du själv varit höggravid och vet vad det innebär? Verkar inte så om du tror att dagarna går ut på att spa:a. Tycker dessutom det verkar vara du som saknar förmågan att sätta dig in i andras situation. Och jag tycker dessutom att min man bör ge mig den kärlek och respekt som jag tycker jag förtjänar som snart ska förlösa och vårda vårt gemensamma spädbarn. Men i din värld förtjänar jag väl varken kärlek eller respekt då jag är en elak styvmor som hatar hans barn. Läs igenom tråden så kanske du får lite mer perspektiv.

Bara att du skriver att du ska ?utfodra och aktivera? barnet ger mig rysningar. Det är inte en kanin. Det är ett barn.

Och att du hade valt att sätta även ditt biologiska barn på fritids hellre än att ta ditt föräldraansvar gör dig inte till en bättre förälder, snarare tvärt om.

Jotack jag har varit höggravid. Även under sommar och även med barn hemma. Kände mig dock aldrig som ett offer eftersom situationen var 100% självvald. Dvs att ha barn och att vara gravid. Hade inte en tanke på att sätta storebror på förskola. Tror inte ens det hade varit tillåtet. Det blev en lite långsammare sommar för oss, så långsam den kan bli med en 3-åring. Man löser situationen.

Om ett enda barn är dig övermäktigt i ansvar - skaffa då inte ett till!

Vad du förtjänar och är värd är fullkomligt sekundärt till vad 10-åringen förtjänar och är värd. Jag kan verkligen förstå att du inte blev inbjuden i diskussionen om barnets omsorg - du har ju uppenbarligen inte barnets bästa i fokus.

Är du missnöjd med din partner och hans familj - flytta inte ihop med honom.

Har nu olika förväntningar på livet - gå isär i ett tidigt stadie.

Är ni oense om de mest grundläggande saker som att planera omsorg för det barn som finns - skaffa inte ett till.

Ser du på barn som något besvärligt som behöver ?utfodras och aktiveras? - skaffa absolut inte barn!

Har ni ändå valt att skaffa barn med varandra - bit ihop och gör ALLT för att barnen ska bli lyckliga. Varning: detta alternativ kom er kräva stora (enorma) uppoffringar.

Ps. Att stillsamt leka med, laga mat och hjälpa sitt (bonus)barn i vardagen är INTE en stor uppoffring.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 22 Jun 02:01

#406

Anonym (Js) skrev 2020-06-22 01:52:01 följande:

Bara att du skriver att du ska ?utfodra och aktivera? barnet ger mig rysningar. Det är inte en kanin. Det är ett barn.

Och att du hade valt att sätta även ditt biologiska barn på fritids hellre än att ta ditt föräldraansvar gör dig inte till en bättre förälder, snarare tvärt om.

Jotack jag har varit höggravid. Även under sommar och även med barn hemma. Kände mig dock aldrig som ett offer eftersom situationen var 100% självvald. Dvs att ha barn och att vara gravid. Hade inte en tanke på att sätta storebror på förskola. Tror inte ens det hade varit tillåtet. Det blev en lite långsammare sommar för oss, så långsam den kan bli med en 3-åring. Man löser situationen.

Om ett enda barn är dig övermäktigt i ansvar - skaffa då inte ett till!

Vad du förtjänar och är värd är fullkomligt sekundärt till vad 10-åringen förtjänar och är värd. Jag kan verkligen förstå att du inte blev inbjuden i diskussionen om barnets omsorg - du har ju uppenbarligen inte barnets bästa i fokus.

Är du missnöjd med din partner och hans familj - flytta inte ihop med honom.

Har nu olika förväntningar på livet - gå isär i ett tidigt stadie.

Är ni oense om de mest grundläggande saker som att planera omsorg för det barn som finns - skaffa inte ett till.

Ser du på barn som något besvärligt som behöver ?utfodras och aktiveras? - skaffa absolut inte barn!

Har ni ändå valt att skaffa barn med varandra - bit ihop och gör ALLT för att barnen ska bli lyckliga. Varning: detta alternativ kom er kräva stora (enorma) uppoffringar.

Ps. Att stillsamt leka med, laga mat och hjälpa sitt (bonus)barn i vardagen är INTE en stor uppoffring.

Jag hade ansett mig vara en bättre förälder om jag haft ungen på fritids där den får mat och aktivering istället för alternativet att ha ungen sittandes vid datorn hela dagen och äta typ korv och mackor.

Vad duktig du är då. Personligen har jag inte valt att ha mannens barn hemma med mig och jag har svårt att se att han tar sitt föräldraansvar när han väljer att ha ungen hemma under dessa premisser. Jag betraktar inte barnet som mitt huvudansvar och önskar mannen annat för barnet får han vara hemma med det - särskilt om det, som du säger, inte är en så stor uppoffring för då borde han rimligtvis bara kunna jobba hemifrån men han väljer att inte göra det då han inte kan koncentrera sig då (och det är knappast pga att jag skulle härja eller ställa massa krav, om man säger så).

Jag visste att du skulle trycka på att jag är vek och gör mig själv till ett offer, så det pallar jag inte ens diskutera utan hänvisar till min känsla av att du har svårt att sätta dig in i andras situation.

Som sagt så har du och din partner valt att den ena jobbar och den andra är hemma på heltid så jag anser inte att du överhuvudtaget har någonting att komma med i denna diskussion då du omöjligt har någon som helst koll på vad det innebär då det verkar som att ditt jobb består av att ta hand om barn och hushåll på heltid. I vårt fall förvärvsarbetar vi som sagt båda, mer än heltid, i vanliga fall.

Anonym (Js)

Äldre 22 Jun 02:07

#407

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-22 01:37:31 följande:

Då har ni gemensamt gjort det valet att det är så ni vill ha det i er familj. Här är vi två (mer än)-heltidsarbetande vuxna som i vanliga fall har ett antal semesterveckor per år där vi vilar upp oss och gör gemensamma aktiviteter som familj.

Jag har nyligen gått på föräldraledighet då jag snart ska föda och inte kan jobba mer. Har inte gått hem för att passa upp för att glassa runt och heller inte för att passa upp på hans barn. Han valde bort fritids till barnet. Jag fick inget att säga till om där.

Jag förstår vad du säger och jag förstår att du är trött. Det är man när man är höggravid. Skitjobbigt. Tolkar det dock inte som att du är sjukskriven på heltid? Utan du är just föräldraledig. Har betalt av staten för att vårda barn osv?

Det som är så oerhört tragiskt för framförallt barnet men också pappan är sättet du skriver om barnet. Barnet som ingår i din familj. Det kunde varit en katt för allt du bryr dig. Jag kan inte förstå hur man kan vilja leva så. Barnet vill garanterat INTE leva så. Men han har ju inget val. Hade det varit mitt barn någon hade pratat om på det sättet hade mitt hjärta gått sönder. Vet pappan om hur du känner för hans barn? Kan inte tänka mig något annat än att han uppriktigt tror att du älskar hans barn. Något annat är ju otänkbart när man är förälder.

Jag hade aldrig kunnat bilda familj med någon som inte helhjärtat tar sig an mitt barn. Någon som tycker att barnet ska gå på fritids så att hen kan få sin ledighet för sig själv. Så oerhört sorgligt. Han lever kanske i förnekelse. Man tror ju alltid det bästa om människor man förälskar sig i.

Varför har du utsatt den här lilla familjen för detta? Kunde de inte fått leva ifred? Kunde du inte försökt hitta en man utan barn och leva ditt drömliv med? Så kanske pappan och sonen kunde hittat en kvinna som ärligt och helhjärtat vill dem väl? För det är alldeles uppenbart att du inte vill det, kanske lite när det passar dig. Men någon villkorslös kärlek är det inte tal om. Och då borde du låtit dem vara.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 22 Jun 02:13

#408

Anonym (Js) skrev 2020-06-22 02:07:19 följande:

Jag förstår vad du säger och jag förstår att du är trött. Det är man när man är höggravid. Skitjobbigt. Tolkar det dock inte som att du är sjukskriven på heltid? Utan du är just föräldraledig. Har betalt av staten för att vårda barn osv?

Det som är så oerhört tragiskt för framförallt barnet men också pappan är sättet du skriver om barnet. Barnet som ingår i din familj. Det kunde varit en katt för allt du bryr dig. Jag kan inte förstå hur man kan vilja leva så. Barnet vill garanterat INTE leva så. Men han har ju inget val. Hade det varit mitt barn någon hade pratat om på det sättet hade mitt hjärta gått sönder. Vet pappan om hur du känner för hans barn? Kan inte tänka mig något annat än att han uppriktigt tror att du älskar hans barn. Något annat är ju otänkbart när man är förälder.

Jag hade aldrig kunnat bilda familj med någon som inte helhjärtat tar sig an mitt barn. Någon som tycker att barnet ska gå på fritids så att hen kan få sin ledighet för sig själv. Så oerhört sorgligt. Han lever kanske i förnekelse. Man tror ju alltid det bästa om människor man förälskar sig i.

Varför har du utsatt den här lilla familjen för detta? Kunde de inte fått leva ifred? Kunde du inte försökt hitta en man utan barn och leva ditt drömliv med? Så kanske pappan och sonen kunde hittat en kvinna som ärligt och helhjärtat vill dem väl? För det är alldeles uppenbart att du inte vill det, kanske lite när det passar dig. Men någon villkorslös kärlek är det inte tal om. Och då borde du låtit dem vara.

Jag uppfattar det som att du har en extremt traditionell syn på hur ett familjeliv ska se ut, vilket gör sig tydligt i såväl sätter du skrivit n och tidigare som på hur du beskriver det val du och din man gjort gällande er familj. Du och jag står således alldeles för långt ifrån varandra för att denna diskussion ska leda någonstans.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 22 Jun 02:18

#409

Anonym (Js) skrev 2020-06-22 02:07:19 följande:

Jag förstår vad du säger och jag förstår att du är trött. Det är man när man är höggravid. Skitjobbigt. Tolkar det dock inte som att du är sjukskriven på heltid? Utan du är just föräldraledig. Har betalt av staten för att vårda barn osv?

Det som är så oerhört tragiskt för framförallt barnet men också pappan är sättet du skriver om barnet. Barnet som ingår i din familj. Det kunde varit en katt för allt du bryr dig. Jag kan inte förstå hur man kan vilja leva så. Barnet vill garanterat INTE leva så. Men han har ju inget val. Hade det varit mitt barn någon hade pratat om på det sättet hade mitt hjärta gått sönder. Vet pappan om hur du känner för hans barn? Kan inte tänka mig något annat än att han uppriktigt tror att du älskar hans barn. Något annat är ju otänkbart när man är förälder.

Jag hade aldrig kunnat bilda familj med någon som inte helhjärtat tar sig an mitt barn. Någon som tycker att barnet ska gå på fritids så att hen kan få sin ledighet för sig själv. Så oerhört sorgligt. Han lever kanske i förnekelse. Man tror ju alltid det bästa om människor man förälskar sig i.

Varför har du utsatt den här lilla familjen för detta? Kunde de inte fått leva ifred? Kunde du inte försökt hitta en man utan barn och leva ditt drömliv med? Så kanske pappan och sonen kunde hittat en kvinna som ärligt och helhjärtat vill dem väl? För det är alldeles uppenbart att du inte vill det, kanske lite när det passar dig. Men någon villkorslös kärlek är det inte tal om. Och då borde du låtit dem vara.

Jag menar alltså att du har noll förståelse eller kunskap för vad en bonusfamilj innebär vilket gör det totalt meningslöst för dig att fortsätta med dina moralpredikningar, grundlösa antaganden och skuldbeläggande - då detta inte på något sätt biter på mig. Hade du haft något reellt att komma med så hade vi kunnat fortsätta diskussionen, men nu slösar du bara din tid.

Hemma själv med sommarlovsledig bonus

INNEHÅLL