Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Jag ger barnet mat och annat i vardagen, precis som min man gör. Vill mannen ha barnet hemma på heltid utan fritids får han själv ordna med detta eller sätta barnet på fritids. Jag kommer inte ställa mig och passa upp på barnet under dagarna när jag är hemma för att vila. Svårare än så är det inte och det innebär inte att det på något sätt är synd om barnet eller att jag vanvårdar det. Mannens val- mannens ansvar.

Wow, va fint gjort av dig. Barnet måste ha känt sig jätteönskat när det blev dumpat på det viset.

Det gick alltså inte att göra på något annat sätt?

Jag hade förstått om mannen var någon du föraktade eller hatade. Men det här är mannen du älskar/älskade?

Vad generöst att du ger barnet mat i vardagen. Synd bara att barn blir hungriga även på lov. Du har en vuxenroll i hushållet, ta den. Du bestämmer i hushållet, då får du faktiskt göra de jobbiga bitarna också. Och det ät mycket synd om ett barn som inte är en fullvärdig medlem i sin egen familj!

Wow, va fint gjort av dig. Barnet måste ha känt sig jätteönskat när det blev dumpat på det viset.

Det gick alltså inte att göra på något annat sätt?

Jag hade förstått om mannen var någon du föraktade eller hatade. Men det här är mannen du älskar/älskade?

Jag vet alldeles för mycket om hur dwt är att leva i en "stjärnfamilj". Därför lever jag inte med andras barn, jag hade inte kunnat forma ett sunt förhållande till ett barn jag hela tiden skulle försöka överkompensera.

Bonusföräldrar är bestämmande i hushållet, då får de också ta ansvar för alla barn som bor där. Särskilt när det gäller småprylar som att mata ett barn....

Jag har skrivit vad jag tycker om pappan. Och eftersom pappan tar hand om barnen mer eller mindre på heltid så får han ju lösa det med mamman. Och det gör han inte. Så då är vi kvar där. Den mannen är nu TS barns far och mannen hon ska leva ihop med.

Det tycker jag är värt att fundera lite på.

Jag vet alldeles för mycket om hur dwt är att leva i en "stjärnfamilj". Därför lever jag inte med andras barn, jag hade inte kunnat forma ett sunt förhållande till ett barn jag hela tiden skulle försöka överkompensera.

Bonusföräldrar är bestämmande i hushållet, då får de också ta ansvar för alla barn som bor där. Särskilt när det gäller småprylar som att mata ett barn....

Som allmän information. Det finns lika många sätt att leva i en bonusfamilj som antalet bonusfamiljer.

Jag har plockat russinen ur kakan, en perfekt lösning för oss, då sambons barn inte ville ha en till förälder och jag var ointresserad av att vara förälder.

Inte en enda gång under min föräldraledighet behövde jag axla något föräldraansvar. När barnen var hos oss var även pappan hemma.

Vuxenansvar ja. Men allt kring barnen skötte han.

Exet försökte, men sambon sa kategoriskt nej. Nu hade vi inte varannan vecka, eftersom mamman inte ville (och det var inte alls lika vanligt som idag,).

Vet även de som lever i bonusfamiljer idag som har samma lösning. Det är inte min kollega som tar VAB och avstår från tjänsteresor. Det är sambon som är pappa som gör det.

En annan väninna har många semesterdagar. De använder hon till att resa med vänner, inte ta hand om sambons barn.

En annan har axlat rollen helt som extraförälder.

Dvs man bör skapa den rollfördelning som fungerar bäst och alla är bekväma med

Inget är fel så länge alla mår bra men att pådyvla en person med ett ansvar som personen inte är bekväm med är inte ok för varken den vuxna eller barnet.

Många gånger må barnet bättre när det inte behöver se partnern som en förälder utan endast som en till vuxen i dess omgivning och, när reaktionen vuxit till en relation som de mår bra i, en till vuxen i dess nätverk.

Ts sambo har gjort så många fel man kan göra som förälder. Det finns två som inte mår bra av detta. Det är ts och barnet. Lägg till en mamma som inte heller bryr sig.

Själv hade jag inte varit så snäll som ts, troligen hade jag valt att bo någon annanstans så jag skulle få den ron jag behövde och troligen också de första veckorna efter förlossningen också.

För den mannen verkar inte vara den trygghet man önskar.

Jag hade inte fixat de första veckorna utan min sambos stöd. Han var den som tog hand om sina barn när de var hos oss. Men även gav mig den avlastningen jag behövde.

Vad skulle alternativt vara - att glatt ställa upp på allt männen vill och försaka sin egen vilja, fritid och sitt självbestämmande? Det skadar väl inte att barnet får vara med sin biologiska förälder?