Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-22 01:11:59 följande:
Jag har absolut inga problem med att ta gemensamt ansvar med min man i vardagen för saker som rör vårt gemensamma hushåll (inkl. barnet) och eftersom jag är kvinna så gör jag redan nu det mesta i hemmet - tvättar (allas kläder), städar, hanterar allt som rör matlagning och inköp osv, håller koll på barnets grejer, tjatar, fixar, pratar, donar. Mycket mer än min man gör. En kvinnas lott alltså....
Det jag däremot i denna tråd motsätter mig är att detta ansvar faller på mig på heltid nu fram till förlossningen/tills barnet är på semester hos sin mamma (vilket som nu kommer först) mot min vilja, över mitt huvud och i en situation där jag hade behövt få mer avlastning och mer egentid. Hade jag fått välja, vilket jag hade fått ifall barnet var mitt biologiska/juridiska, så hade jag valt att ha barnet på fritids helt eller delvis. Detta har nu mannen valt bort, mot min vilja. Min ork i dagsläget är typ att ligga i sängen, gå på toa och äta typ yoghurt. Ibland uträtta ett ärende om jag måste eller får ork. Men knappast att laga lunch till och underhålla ett barn x antal veckor i sträck för att min man inte tycker att barnet ska vara på fritids - då slår jag bakut och blir grining och bitter vilket, som flera påpekat här i tråden, knappast gynnar varken relationen mellan mig och mannen eller mellan mig och barnet, något jag helt och hållet anser är min mans fel även om jag vet, av erfarenhet som bonusmamma och kvinna, att jag ändå kommer få kastat i ansiktet (av honom och av såna som du) att den dåliga stämningen/relationen är för att jag är en elak styvmor/hatar barnet/borde förstått vad jag gett mig in på/borde se till barnets bästa och skita i mina egna behov osv osv osv.
Jag är, helt ärligt, mest förälder till barnet av barnets samtliga vuxna relationer men det duger inte ändå.
Hej Bonusmamma!
Jag har sågat dig i tråden men måste säga att du nu faktiskt har betydligt rimligare tankar än många andra som kommenterar.
Jag läser in (och tror och hoppas) att det kanske egentligen inte finns någon motvilja mot barnet utan massor av frustration mot mannen som får utlopp. Jag tycker faktiskt också att det var svinaktigt att inte kolla med dig innan han bestämmer att barnet ska vara hemma på heltid. Kom ihåg att det är han som är syndabocken!
Jag har fyra barn varav en tioåring som är ganska självgående. Kanske har du som jag höga krav på dig själv, som faktiskt är ganska onödiga och som skapar onödig ångest och kanske frustration gentemot barnet.
När nu läget är som det är så tycker jag att ni ska göra det bästa av situationen. Lagad lunch är ganska överskattat om man ser till att äta en bra middag (som mannen kan laga när han kommer hem!). Ett alternativ är att se till att det blir matlådor över efter middagen som räcker till lunch, ett annat är det faktiskt går utmärkt att äta lite mackor, yoghurt, gröt och/eller frukt till lunch, det kan vilken tioåring som helst lösa själv. Korv med bröd/köttbullar och pasta etc kan hen laga själv bara man är i närheten, de flesta tioåringar brukar älska att få testa på att laga mat. Lite fryspizza eller dyl går också bra till lunch! Då behöver du inte alls känna dig låst.
Sen går det ypperligt att sätta upp regler också. Vill du sova ut på morgonen är det ingen oväsen som gäller innan kl 09 t.ex, ska barnet leka med kompisar kan du bestämma att det är utevistelse som gäller om det inte spöregnar och att de inte springer in och ut hela tiden. Behöver du sova på dagen är det samma där, STÖR INTE om ingen olycka inträffat. Precis lika mycket som man ska respektera barnet i vilken familj som helst så måste de också lära sig att visa respekt.
Och självklart kan du åka iväg ett par timmar om du vill!
Tror att det stora problemet är att din man är en latmask och det är verkligen inte okej, i varken bio- eller bonusfamilj.
